I februari 2001 fick den tyska arkeologen Harold Meller tips om att det var något alldeles extra till salu på svarta marknaden. Ett gäng gravplundrare erbjöd honom en liten koppar- och guldskiva från bronsåldern i utsökt design för £ 300.000. Meller tipsade polisen och tillsammans kom de överens om en fälla. Meller lockade tjuvarna till ett hotell och polisen slog till precis när de skulle lämna över skivan. Medan tjuvarna leddes iväg insåg Meller att det han höll i sin hand var bortom hans vildaste fantasier. På skivan fanns en perfekt skildring av stjärnhopen Plejaderna. Det fanns vid den tiden ingen korrekt avbildning av stjärnorna från så lång tid tillbaka, inte ens i Egypten. Meller lät skivan genomgå en mängd rigorösa tester. Han kontaktade till och med rånarna som berättade var de ursprungligen hade hittat skivan. På den platsen hittade Meller sedan en mängd artefakter från bronsåldern och så småningom kunde han datera skivan till 1800 fKr. Det var den äldsta korrekta guiden till stjärnorna som någonsin upptäckts. Men sedan gjordes den mest spektakulära upptäckten. På skivan fanns en bild av en solbåt, något som hade hittats på ristningar i Egypten. Där hade de trott att solguden färdades på stora fartyg som åkte i himlen. Kunde detta verkligen vara ett egyptiskt föremål som på något sätt hade dykt upp i centrala Tyskland? Eller var det ett tecken på något ännu mer enastående, att delar av den egyptiska kulturen hade penetrerat Europas mörka hjärta för tusentals år sedan? Det som följde var en rad ledtrådar som visade på en gemensam religion som en gång spreds från Faraonernas land till den skandinaviska kusten. Här berättas historien om den fantastiska bronsåldersbibeln och hur solkulten en gång förenade den antika världen.