Caroline Pointing slutade sitt heltidsarbete för sex år sedan för att ta hand om sin rörelsehindrade mamma. Caroline känner sig nu som en fånge, oförmögen att kommunicera och saknar självförtroende. ”Mitt liv var fullt av livsgnista, det var som en discokula på ett dansgolv”, berättar hon. ”När min mamma flyttade in hos mig försvann det, livet stod stilla”. Caroline fyller i en enkät som avslöjar att hennes lycka ligger på en mycket låg nivå. En skanning av hennes hjärna bekräftar att hon är olycklig.

”Jag tycker att jag förtjänar att vara lycklig”, säger volontär nummer två, privatdetektiv Dawn Harrison. ”Jag har haft mycket hjärtesorg i mitt liv, en del har varit mitt fel och annat inte. Jag tror att både jag och min familj behöver en paus”, säger hon. Dawn har redan lämnat sin hemstad i nordöstra England för att söka efter ett nytt liv och hoppades på att lämna sin olycka bakom sig. ”Men det gjorde jag inte” säger hon. Dawns enkätsvar avslöjar att hon inte är lika olycklig som Caroline, men det finns utrymme för förbättring.

Den tredje volontären, Keith Allen, har redan gjort radikala förändringar i sitt liv i jakten på den svårfångade lyckan.  Han har gett upp ett bra arbete och även sin flickvän. Endast hans drömbil, en Daimler Mark II Jaguar, återstår från hans tidigare liv. Men han är fortfarande inte lycklig. ”Kanske har jag för mycket förväntningar”, säger han.

Som en del av kursen kommer dessa volontärer få utmana sina mest grundläggande övertygelser under ledning av psykolog Robert Holden. Kommer det att göra dem lyckliga?