Kritikerna menar att förslagen skulle ödelägga samlingarna, skingra kunskapen om dem, samt stänga ner biblioteken. Utredningen pekar på att kostnaderna är för höga och intäkterna är för små för att finansiera verksamheten. Kritiker hävdar att det inte är konstigt eftersom regeringen infört gratis inträde utan att kompensera inkomstbortfallet. Dessutom sätts hyrorna för muséernas lokaler utifrån en fingerat marknadsvärde, vilket får som konsekvens att stödet till muséerna i själva verket går till Statens Fastighetsverk – dvs. inget egentligt stöd alls till kärnverksamheten; att samla, forska och sprida forskningsresultaten.

Är svenska staten alls förmögen att vårda, bevara och låta beforska det fantastiska svenska och internationella kulturarvet? Hur ser svensk museipolitik ut ur ett historiskt perspektiv? Seminariet ställer även den aktuella frågan om muséerna helt och hållet borde skyddas från partipolitisk inblandning och i så fall hur?