Snart en bristvara

Vid mitten av 1960-talet insåg den amerikanske försvarsministern Robert McNamara att man behövde öka antalet soldater i Vietnam, men för att lyckas med det måste man sänka kraven på nya rekryter. Tidigare hade armén krävt en intelligenskvot (IQ) på drygt 80, men nu slopades det kravet. McNamara antog att bristen på begåvning skulle kunna kompenseras av utbildning. Resultatet blev emellertid en katastrof. De nya soldaterna klarade inte sina uppgifter och dödligheten bland dem var tre gånger så hög som bland de övriga.

Händelsen illustrerar vilken viktig egenskap intelligens faktiskt är. Faktum är att ingen enskild faktor är bättre på att förutsäga sådant som framtida studieresultat, inkomst och framgång i de flesta yrken.

Frågorna om eventuella förändringar av befolkningens IQ har tilldragit sig stort intresse i forskningen. Kritiker av IQ-begreppet har påpekat att genomsnittlig IQ tycks ha stigit kraftigt under hela 1900-talet. Psykologerna Richard Lynn och James Flynn upptäckte att människor klarade äldre IQ-tester allt bättre och ingen ifrågasätter idag att en konsekvent förbättring av testresultaten verkligen har ägt rum. ”Flynn-effekten”, som fenomenet kallas, tycktes ge hopp åt alla som i likhet med McNamara trodde att IQ-skillnader kunde tränas eller utbildas bort.

Ökningen har varit mycket stor. IQ är normalfördelad med ett genomsnitt på 100. Ungefär 80 procent av befolkningen ligger mellan 80 och 120. Flynn-effekten har varit så stor att genomsnittlig IQ i USA på 1930-talet, om vi tar siffrorna på allvar, skulle varit så låg som 80. Det är dock en absurd slutsats som borde ha fått varningsklockorna att ringa ljudligt.

Flynneffekten har studerats intensivt, dock utan att någon enighet uppnåtts om dess orsaker. Flera förklaringar är möjliga. En är att det handlar om intellektuell stimulans på grund av bättre utbildning eller en kulturell miljö som tränar den typ av tänkande som IQ-tester mäter. Mot detta talar att effekten ses redan hos ganska små barn innan utbildning kan ha haft någon effekt. En annan möjlighet är bättre näring och hälsovård, vilket säkert spelat en roll. Själva storleken på Flynneffekten talar för att det också finns en brist hos IQ-testerna som gör dem mindre lämpade för jämförelser över tid.

En förbryllande observation är att Flynneffekten sedan 1990-talet tycks ha upphört. I flera västländer har man kunnat konstatera att IQ nu sjunker, låt vara långsammare än den tidigare ökningen. Dessa två förändringar, den tidigare ökningen och den senare sänkningen, har olika karaktär.

IQ-testerna mäter olika komponenter, eller aspekter av det vi kallar intelligens. Några av dessa kan påverkas en hel del av träning. Självklart är förmågan att lösa enkla beräkningsuppgifter eller att snabbt nämna många ord som börjar på en viss bokstav beroende av skolutbildning. Andra typer av test-uppgifter, till exempel mönsterigenkänning, tros mer bero på en underliggande generell intelligens, den så kallade g-faktorn. Denna tycks vara mer ärftlig än de andra komponenterna. (Om detta kan man läsa i The Science of Human Intelligence av Haier, Colom & Hunt eller den korta men ändå innehållsrika Intelligence. A Very Short Introduction av Ian Deary).

Forskning från senare år tyder på att den stigande intelligensen under 1900-talet i huvudsak gäller de förmågor som kan tränas, medan den sjunkande intelligens som nyligen observerats i första hand gäller den generella, ärftliga, intelligensen. Detta betyder att kulturella förändringar, som skolreformer, troligen har mindre betydelse.

Det råder ganska stor enighet bland intelligensforskare om att IQ, särskilt g, återspeglar en verklig egenskap hos hjärnan, men precis vilken är höljt i dunkel. Man vet dock att IQ uppvisar en ganska stark korrelation med hjärnvolym, vissa mönster i hjärnans elektriska aktivitet och med vissa enkla fysiologiska mått, som reaktionstid och förmågan att skilja mellan subtila färgnyanser. Svenska forskare har upptäckt ett oväntat samband mellan IQ och förmågan att reproducera en rytmisk ljudsignal.

IQ har inget starkt samband med någon enskild gen. Med en ny teknik, kallad genome-wide association studies (GWAS), har man emellertid identifierat tusentals genvarianter som var för sig har liten effekt, men som tillsammans kan förutsäga både IQ och studieresultat. GWAS-studier tyder på att en del av förklaringen till den fallande intelligensen under de senaste decennierna är ändrade genfrekvenser. Detta kan bero på att högintelligenta och högutbildade människor skaffar färre barn.

Det finns en utbredd, men felaktig, föreställning att evolutionära förändringar alltid är mycket långsamma. Några nya gener kan knappast ha uppkommit under vår hi­storia, men betydelsefulla förändringar i frekvenserna av enskilda genvarianter på grund av naturlig selektion har säkerligen förekommit.

Genetiska förändringar som drivkraft bakom historiska förlopp dryftas allt oftare i forskningen. Ett känt exempel är ekonomhistorikern Gregory Clark, som i boken A Farewell to Alms (2009) hävdade att den industriella revolutionen inleddes just i Storbritannien vid 1800-talets början på grund av en kultur där människor med egenskaper som bland annat hög intelligens och långsiktighet, fick fler barn än andra. Gener som gynnade dessa egenskaper blev därför allt vanligare.

Genom att dna kan extraheras från länge sedan avlidna människor kan GWAS-tekniken användas för att studera historiska förändringar långt tillbaka i tiden. För närvarande pågår studier av dna-prover från romartiden och ännu längre tillbaka. Vissa forskare tror att vi snart kommer att kunna relatera kulturella upp- och nedgångar till förändringar i genfrekvenser.

En spekulativ teori, som dock är baserad på ett omfattande vetenskapligt underlag, har lanserats av Edward Dutton och Michael Woodley i boken At Our Wits’ End. Why We’re Becoming Less Intelligent and What It Means for the Future (2018). De hävdar att Flynneffekten är illusorisk, ett resultat av brister i IQ-testerna tillsammans med träningseffekter och att denna har maskerat en underliggande sänkning av den generella intelligensen. När träning och förbättrad hälsa har nått sin maximala effekt börjar den negativa Flynneffekten bli märkbar. Woodley och Dutton hävdar att en sänkning av IQ faktiskt har pågått sedan slutet av 1800-talet. De hänvisar bland annat till mätningar av reaktionstider och färgseende.

Man kan naturligtvis fråga sig om det verkligen har någon betydelse om vår genomsnittliga IQ har gått upp eller ner med några poäng. Svaret är tyvärr att även liten förändring av genomsnittlig IQ kan få dramatiska effekter i ändarna av en normalfördelning. Personer under 80 i IQ utgör knappt en tiondel av befolkningen och är i det moderna industrisamhället beroende av omfattande stöd. Över 120 ligger den mest begåvade tiondelen. Ur denna grupp hämtas flertalet ingenjörer och läkare, liksom ledare inom till exempel näringsliv, forskning, journalistik och kultur. Det är en grupp vi inte kan undvara.

Vad händer om genomsnittlig IQ skulle sjunka med, låt oss säga, 10 poäng? Som framgår av figuren skulle nästan fyra femtedelar av de mest begåvade helt försvinna – utan tvekan en katastrof för samhället. Den grupp som är särskilt beroende av samhällets stöd skulle mer än fördubblas, från en knapp tiondel till en fjärdedel av befolkningen. Man kan tvista om de exakta siffrorna i exemplet, men knappast om slutsatsen att små förändringar i genomsnittet får dramatiska effekter i normalfördelningens ändar.

IQ-siffror uttrycker naturligtvis inte någon allmän värdering av människor. En hög IQ kommer av en oförtjänt tur i det genetiska lotteriet och garanterar inte andra mänskliga kvaliteter. I samband med Nürnbergrättegångarna IQ-testades de ledande nazisterna vilka nästan alla befanns ligga extremt högt. Intelligenta personer har ofta en väldig förmåga att rationalisera och bortförklara. Man erinrar sig Orwells formulering: ”Det finns vissa idéer som är så absurda att bara en intellektuell kan tro på dem.” William Buckley skrev en gång att han hellre skulle styras av de första 2 000 namnen i Bostons telefonkatalog än av fakulteten vid Harvard.

Trots att vi varken vill eller bör styras av dem, är vi beroende av intelligenta personer och en fallande IQ skulle få katastrofala effekter. Det är en slutsats baserad på obeveklig matematik som inte kan viftas bort av ideologiska eller känslomässiga skäl. En viktig uppgift är dock att fundera ut en godtagbar strategi för att möta en sådan utveckling.