Så drucken får du bli vid middagsbordet

En fråga som aldrig tas upp i etikettböckerna är vilken nivå av alkoholpåverkan som egentligen är passande. Detta kan tyckas märkligt, då alkohol spelar en central roll i vår umgängeskultur – och att uppträda överlastad kan vara förödande för ens anseende. Men kanske är frågan så laddad att den har blivit tabu. Vår saknade etikettdrottning Magdalena Ribbing är heller inte till någon hjälp. Hon hävdade i flera sammanhang att ingen gäst borde bli berusad överhuvudtaget. Men samtidigt påbjuder den traditionella etiketten värden att servera entrédrink, förrättsvin, varmrättsvin, dessertvin, avec och slutligen cocktails – och att flinkt fylla på alla tomma glas. Är tanken att all denna dryck bara ska hällas upp i glasen och sedan hällas ut i vasken? Nej, sanningen är ju att vi av tradition dricker ganska stora mängder alkohol då det är fest, och många värdar skulle bli ledsna om alla deras gäster höll sig helt, eller ens halvt, nyktra.

Man måste istället utgå från varje enskilt tillfälle. Det säger sig självt att man inte bör bli flamsig på en officiell mottagning eller på en lunch hemma hos svärmor – såvida man inte har en mycket speciell svärmor… Klockslaget är inte heller oväsentligt: Få personer blir chockerade om de finner en bekant lite rund under fötterna klockan ett på natten, medan en cocktail ”på blanka förmiddagen” stämplar en som evigt dekadent i mångas ögon.

I sammanhang där man bör hålla en fasad måste drickandet ske ytterst symboliskt, så att inte alla ”sanningens ord” man går och håller på riskerar att komma ut. Man har alltid rätt att avstå från alkohol helt och ingen har rätt att kritisera det. Men om man inte är helnykter i alla andra sammanhang och avstår alkohol bara på personalfesterna så riskerar man att uppfattas som avvisande av arbetskamraterna.

Även i privata sammanhang är det viktigt att inte gå över gränsen. Att göra värdpar och andra gäster besvärade är alltid ett gravt etikettsbrott. Dessutom visar man sig då sakna den klassiska gentlemannadygden självkontroll. Men här är begreppet ”överförfriskad” ytterst relativt.

Det finns speciella sammanhang där högre alkoholintag av tradition accepteras. Studentföreningar har sina egna betydligt rymligare etikettsregler och vid svensexor och vissa högtider, som nyårsafton eller midsommar, råder (om det inte är en familjefest) högre berusningsacceptans. Vid kräftskivor och karnevalsfiranden markerar, till etnologernas glädje, utklädsel (om det så bara är en skämthatt) att det råder undantagstillstånd.

Andra gånger är det svårare att veta vad som förväntas. Men det finns ett oslagbart verktyg: att anpassa sig till de övriga närvarande. Alltför ofta har vi våra egna vanor och följer dem ryggmärgsmässigt oavsett var vi befinner oss, men istället bör vi anpassa oss efter hur de andra uppträder. Värdarnas inställning väger särskilt tungt, men bara för att värden hetsar till backanal är det inte självskrivet att värdinnan har samma intention med kvällen.

Jag personligen är en mycket tillåtande värd: Min husregel är att våra gäster i princip kan få bli hur druckna som helst utan att jag tar illa upp, bara de kan fortsätta att konversera, vara artiga, glada och snälla – och inte blir alltför tjafsiga. Om någon gäst nickar till en timme i fåtöljen, eller behöver lite hjälp att ta sig ner till taxin, gör det inte mig det minsta. Min gräns går däremot vid om någon börjar bråka och slåss, eller begår sexuella trakasserier. Vet man med sig att man har dåligt ölsinne, gäller tyvärr regeln att man inte bör dricka alls.

När en gäst blir obehaglig för andra gäster åligger det värden att se till att den som missköter sig får en taxi hem. Skulle ni ha råkat gå över gränsen själv vid något tillfälle, tveka aldrig att sända ett blomsterbud dagen efter eller gå på ursäktsvisit.

Jo, förresten – i en av mina otaliga, gamla etikettböcker diskuteras faktiskt berusningsfrågan, I Etikettens grammatik från 1946 sägs: ”Det heter om en god värd, att han vid intet tillfälle bör låta gästernas alkoholkoncentration i blodet (promille) sjunka, ty, om så sker, stelnar snart stämningen och övergår lätt i sömnig betryckthet. Det anses, att konstant underhållande av en alkoholkoncentration av en promille fasthåller stämningen.”

Befriande frispråkigt, men så är boken också skriven under pseudonym.