Så gör du dig av med dina vänner

Etiketten handlar vanligtvis om att vårda en relation. Men det förekommer ju faktiskt också det motsatta: att man vill slippa en viss relation. Naturligtvis får man avböja någon som vill börja umgås. Det är fullt naturligt att man inte vill fördela sin fritid på fler vänner än man redan har, eller att man inte trivs tillräckligt i någons sällskap.

Det känns lite pinsamt att gång på gång tacka nej till en person som bjuder in en till diverse tillställningar – men det är mycket värre att tacka ja, och sedan inte bjuda igen. Det mest eleganta är att tacka nej med ganska kortfattade och oprecisa förklaringar. Efter några försök inser då personen (förhoppningsvis) att du nog inte vill ha fler inbjudningar. Men då får du verkligen inte skriva saker som: ”Jag hade så gärna velat komma om det inte krockade med annat; hoppas det funkar nästa gång.” Det är att ge dubbla budskap. Att inte svara alls, ghosta som man kallar det idag, är däremot mycket dålig ton.

Egentligen är det ju något positivt med personer som vågar ta kontakt. Många i vårt land har alldeles för få vänner, och en modigare inställning till att inleda vänskaper vore positivt. Men man måste undvika att det blir för känslosamt: Det handlar inte om ett frieri. Alla vinner på att man frankt ska kunna föreslå att man ska börja umgås, men också att det är helt naturligt att den andra säger nej om det inte passar.

Om personen som vill börja umgås helt saknar lyhördhet tvingas man till slut att så taktfullt som möjligt förklara att man har en period i livet när man har svårt att hinna inleda nya vänskaper. Att säga rakt ut att man bara inte har lust att umgås med personen är oartigt – men ju mer tjockhudad och gränslöst påflugen den blir, desto större tydlighet kan krävas. För du är faktiskt inte tvungen att umgås med någon bara för att den personen vill det.

Besvärligt blir det om det är en person som man ändå måste ha en fortsatt relation till, som en god väns goda vän, en kollega, en föreningskamrat eller granne. Då måste man vara artig och trevlig men sätta gränserna tydligt.

Ja, det är trevligt att samtala på för­eningsmötena, men det är lagom så.

Mest prekärt är ändå om man har umgåtts med någon men vill sluta. Att bekantskaper, och till och med vänskaper, bleknar bort sker förvisso per automatik rätt ofta i livet. Fast om man verkligen inte vill träffa en person längre men den vill fortsätta träffa en själv, så har vi en etikettsmässigt mycket besvärlig situation.

Det finns ju fall när vänskapen sägs upp officiellt. Kanske är det mest hederligt ifall man varit riktigt nära vänner men brottet är oundvikligt.

I de allra flesta fall vill man dock kanske bara slippa att ständigt bjuda med en person man inte trivs med. Det bästa är då att minska umgänget lite långsamt: tacka nej för det mesta och om man ändå går på en tillställning bryta upp tidigt och vänta väldigt länge med att bjuda igen och låta den middagen bli lite blodfattig.

Svårare är om man haft för vana att bjuda flera personer tillsammans, så att de kommit att bilda en krets. Kanske har det blivit tradition att ni alltid firar midsommar ihop, eller ser på fotboll och dricker öl en gång i månaden. Det är ju särskilt i sådana konstruktioner som det lättast kan ingå personer man själv inte valt utan som är vänners vänner. Här får man dock ta det onda med det goda. Vill man fortsätta med bokcirkeln, syjuntan eller nyårsfesterna på det vis som de är, kan man inte bara sluta bjuda en av personerna (såvida den inte gjort något riktigt illa). Det vore väldigt dåligt beteende.

Man tvingas i sådana fall offra hela konstruktionen, hoppa av fotbollskvällarna med någon artig förklaring om att man inte hinner längre. Sedan kan man umgås med dem ur gänget man uppskattar, men på helt andra sätt och uppblandade med andra personer.

Man kan däremot inte bara bjuda in alla ur en tidigare krets utom två, det vore som att ge dem båda sparken.

Men fundera först ordentligt. ”Överge inte en gammal vän, en ny är inte detsamma. En ny vän är som nytt vin: först när det mognat dricker du det med välbehag”, heter det i Bibeln. Och det är inte sällan man irriterar sig på en gammal vän just för att denne känner en så väl och kanske vågar säga de obehagliga sanningar som man verkligen inte vill men så väl behöver höra.