Toastmastern: underhållare och ordningsman

Nu när bröllopssäsongen stundar kan det vara intressant att fördjupa sig i toastmasterns roll. Toast- master – jag använder ordet könsneutralt – betyder ju ”skålmästare” och är den som bestämmer och annonserar ut när en festdeltagare som bett att få höja en skål, hålla ett tal eller underhålla vid en formell, sittande middag ska göra detta.

Toastmastern ska likt en dirigent styra sittningens tempo och rytm, vilket i sig är helt avgörande för om den blir en succé eller inte. Det får aldrig hinna bli långtråkigt mellan dess inhopp, men det är samtidigt outhärdligt om man som gäst aldrig får tid att konversera med sina bordsgrannar eller röra sin mat. Här krävs stor sensibilitet av toastmastern: att känna in hela festlokalen. Hur många ser uttråkade ut, hur många pratar med varandra, hur många har ätit upp, och hur mycket vin finns kvar i glasen? Som toastmaster kan man inte ta hänsyn till den som äter långsammast eller snabbast. Man måste se gästskaran som en enda organism – samt förstås ta hänsyn till värdfolkets intentioner med kvällen.

Vanligtvis har toastmastern dessutom två ytterligare ganska disparata roller: den som underhållare respektive som ordningsman.

Är talarna många och underhållande behöver inte toastmastern stå för mer än några enstaka, spontana kvickheter, men gäller det motsatta vill det ofta till att toastmastern själv säger en hel del roligheter. På mer högtidliga och formella tillställningar måste hen dock veta sina gränser och inte ta för mycket plats.

Ordningsmannadelen är inte heller oväsentlig: toastmastern måste informera om sådant som var man får röka och vilka dörrar som är larmade – och 
se till att gästerna håller tyst när någon talar. I vildare, ungdomliga kretsar kan kraftigare instrument än en vanlig bordsklocka krävas … Tyvärr förekommer det i dag fester där middagssittningen helt imploderar. Folk går ut och röker eller struttar runt och pratar medan någon förtvivlat försöker hålla ett tal. 

Vet man som värd att ens gäster brukar bete sig så får man antingen anlita en ytterst sträng toastmaster eller välja att ha ett mingelparty med buffé i stället. Ingen blir glad åt ett försök att genomföra en traditionell sittning som misslyckas.

På riktigt stora tillställningar kan toastmastern avlastas. En särskild ceremonimästare kan vara ansvarig för festkvällens utformning. Han bestämmer då hur, var och när något ska ske, medan toastmastern reser sig upp och presenterar det. Det är också vanligt att toastmastern, om denne inte är så musikalisk, avlastas av en så kallad sånganförare, som tar ton och leder allsången efter toastmasterns uppmaning. Man kan slutligen ha en ”sexmästare”, som har ansvar för kontakterna med köket före och under kvällen.

Något som alltid bör finnas på en bröllopsfest är en huvudansvarig person, ett slags projektledare för hela tillställningen. Brudparet självt ska aldrig behöva höra talas om någon bränd sås eller försenad moster, eller behöva be gästerna om hjälp med någon akut uppgift. 

Och toastmastern måste ju ha hand om gästerna och får aldrig lämna bordet.

På större tillställningar uppmanas man vanligtvis i själva inbjudan att kontakta toastmastern i förväg om man vill framföra något. Denne kan då reda ut hur närstående talaren är, hur gammal, om talet är på vers eller prosa, skämtsamt eller allvarligt. Allt detta styr var i ordningen det ska placeras. Toastmastern kan då även ge en rekommendation om talets längd.

På senare år har påståendet dykt upp att inga tal får vara längre än tre minuter. Det passar kanske Tiktokgenerationen, men är inte klassiskt. Åtminstone huvudtalaren (som någon av brudparets föräldrar på ett bröllop eller handledaren på en disputationsmiddag) bör tala betydligt längre. I tyska studentsammanhang brukar huvudtalet ha formen av ett 20 minuters föredrag i ett allmänintressant ämne. En väldigt rolig gäst kan även få hålla ett långt tal, som ett underhållningsmoment, mot slutet av måltiden.

Inför ett bröllop behöver toastmastern ofta ringa runt och anmoda dem som bör hålla tal att verkligen göra det. Det är viktigt att det blir balans mellan brudens och brudgummens släkter och vänkretsar. Om till exempel brudgummens far inte vill hålla ett tal kan han nöja sig med att lyfta en skål – ofta kommer då några spontana ord, som kan vara de mest rörande under hela middagen.