Ännu för 75 år sedan täckte man in de allra flesta bjudningar med klädkoderna ”högtidsdräkt” (frack med mera), ”förmiddagsdräkt” (jaquette), ”aftondräkt” (smoking) och ”kavaj” (mörk kavajkostym). I dag upplevs denna klädsel som överklädd på de flesta vanliga middagar och enklare fester. Men behovet att få till en någorlunda likartad stilnivå på de närvarandes klädsel är lika starkt som förr. Så vad skriver man då i inbjudan?
Sedan mitten av 1900-talet har många mer informellt använt klädkoden ”blazer” eller ”udda kavaj”, något som sedan 1970-talet får räknas som officiell klädkod. ”Udda” betyder i detta fall absolut inte ”besynnerlig” – utan att kavajen och byxorna inte hör ihop, som i en kostym, utan är av olika tyg eller färger.
Ska man vara strikt stipulerar denna klädkod även att byxorna inte bör ha synliga sömmar (som på jeans och chinos), att man bär skjorta i valfri färg, med eller utan väst, samt slips, fluga eller ascot (plastrong).
”Udda kavaj” är ett mycket bredare begrepp än de äldre klädkoderna. Det kan innefatta allt från en snobbig klubblazer med dubbla rader guldknappar, vit skjorta, slips och pressvecksbyxor av ylle (”cocktailuniformen”) till en lantlig tweedkavaj med armbågslappar, beige skjorta, slipover, ascot och manchesterbyxor. Det ger på många sätt en härlig frihet, men kräver också att man förstår att anpassa sig efter årstid och sammanhang. Vill man precisera den förväntade klädseln ytterligare i inbjudan kan man komplettera klädkoden med en friare formulering, exempelvis: ”Klädsel: udda kavaj (Värden kommer i tweed)”.
Klädkoder beskriver dock bara herrarnas plagg, så vad ska då damerna bära? För kvinnor innebär ”udda kavaj” helt enkelt allting som är lite finare än det man har när man gör vardagsärenden. En fin kjol och blus, byxa, dräkt, kavaj eller enklare klänning går alla lika bra – men det ska inte kännas alltför uppklätt, utan vara plagg man skulle kunna ta på sig om man ville vara elegant på en söndagspromenad, gå till ett arbete inom kultursektorn eller på en teaterföreställning när det inte är premiär.
Ett dilemma i vår tid är att kvinnor ofta klär sig över klädkoden och männen under.
Men även här måste man anpassa sig till tillfället: ”Udda kavaj” vid drinkar i Grand Hôtels festvåning innebär att de flesta herrar går i klubblazer och damernas klänningar börjar närma sig cocktailklänningsnivå, medan samma klädkod för en enklare hemmafest innebär kjol/byxa och blus/tröja eller en snyggare vardagsklänning.
Ett dilemma i vår tid är att kvinnor ofta klär sig över klädkoden och männen under. När klädkod inte sätts ut blir asymmetrin än mer märkbar: På stans barer kan man se hela sällskap av damer som tycks klädda för ett party hos ”The Great Gatsby”, medan deras kavaljerer snarare ser ut som om de var på väg till garaget för att meka.
En nackdel med ”udda kavaj”-koden är att den utesluter lättsamma kostymer. Vill man att gästerna även ska kunna välja en linnekostym eller en ljust färgad kostym kan man i stället använda klädkoden ”ljus kostym”. För större frihet går det bra att kombinera två koder: ”ljus kostym eller udda kavaj”.
På senare år har det blivit vanligt att använda amerikanska klädkoder i Sverige, något jag skarpt skulle avråda ifrån. De riskerar att bli såväl oprecisa som malplacerade utanför USA. Vad värre är är att klädkoder som ”smart casual” eller ”business casual” visserligen lägger sig på en nivå motsvarande ”udda kavaj”, men samtidigt förbjuder all trivsam klädsel. Man ska se ut som en nedklädd businessman på någon sorts firmarepresentation. Engelsk tweed och manchester, tyskt lantmode, italienska sammetskavajer, linnekostymer och all klädsel i andra färger än vitt, grått, svart, blått och beige går bort – liksom fluga och ascot.
Det är som om inbjudan vill utestänga alla skönandar, filosofer och personer med individuell klädsmak! På spinnsidan är det inte fullt så illa, men även här försvinner de trevligaste klänningarna då allt ”business casual” ska kännas kallt, neutralt och affärsmässigt.
Slutligen, får man hitta på egna klädkoder? Jo, det får man. Precis som man får bjuda gäster på maskerad. Men man måste vara ytterst tydlig, så att folk förstår vad man menar. Och har man en klädkod som ”Brideshead”, ”lila” eller ”1980-tal” måste man inse att många gäster kommer att tvingas köpa nya kläder, som kanske bara kan användas på denna enda fest.
Har man ställt de kraven på gästerna måste också festarrangemanget ligga på en motsvarande hög nivå.
Redan prenumerant?
Logga inUpptäck Axess Digital i 3 månader utan kostnad
Allt innehåll. Alltid nära till hands.
- Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
- Tillgång till vårt magasinarkiv
- Nyhetsbrev direkt till din inbox











