Kriget är Rysslands nya politiska system

Vid fjolårets pandemidigitala FoF-konferens höll Gudrun Persson, forskningsledare vid FOI, ett anförande som blivit det mest strömmade i rikskonferensernas historia. På några korta minuter förutskickade hon i stora drag vad som skedde knappt två månader senare när Ryssland överföll Ukraina och inledde det vidriga krig som fortfarande pågår.

I år kan rikskonferensen som bekant äga rum på traditionellt sätt i Sälen, men missa inte strömningen för det. Jag skulle säga att dagens bidrag av Gudrun Persson är värt minst lika höga tittarsiffror som 2022 års upplaga.

Hon talar med yttersta klarsyn men också med en personligt ton som bryter av på ett förtjänstfullt sätt mot mycket av den försvars- och säkerhetsbyråkratiska som annars är det vanligaste idiomet vid dessa tillfällen.

Hennes tilldelade rubrik, formulerad som en fråga, var lång : ”Fredlig samexistens mellan Ryssland och Europa – är det möjligt?” Hennes svar var desto kortare: ”Nej.”

Efter att ha uttalat det enda ordet samlade hon ihop sina papper och gjorde sken av lämna scenen. Fast under osäkert skratt från publiken avbröt hon den fejkade sortin, återvände med ett snett leende till mikrofonen och utvecklade sitt resonemang.

”Fredlig samexistens” är ett sovjetiskt begrepp som plockats upp av Ryssland i den nya konstitutionen, konstaterade hon, och i realiteten betyder det att Ryssland ställer krav på att få dominera grannländer och småstater i sin närhet.

Hon ser ingen väg tillbaka ens till det spända läge som rådde före invasionen. Ryssland har inte bara ödelagt sitt rykte i Ukraina och hos Väst, man har också skapat djup osäkerhet och tivel i såväl Kaukasus som Centralasien. Efter att Ryssland gjort anspråk på fyra ukrainska provinser råder full oklarhet om synen på giltiga gränser.

”Kriget är det nya politiska systemet”, sade Gudrun Persson. Efter angreppet har Ryssland skruvat upp takten i sin förvandling i neostalinistisk riktning och det är slut med det implicita sociala kontrakt som ändå fanns mellan ledare och ledda under Putinismens tidigare år. Nu har folket varken någonting att säga till om eller något positivt att förvänta sig. Kriget är projektet med stort P och ses av de styrande som existentiellt, heligt.

Tanken att saker och ting snabbt kan vändas i sin motsats bara Putin försvinner avfärdades som önskedrömmar av Persson. Ryssland har skapat sin ledare, menar hon. Vi måste bort från en personcentrerad syn på land och system.

Vad anser hon då att Väst kan och bör göra?

Ja, inte låta sig skrämmas av det ryska sabelskramlandet till den grad att man börjar tala om att ge Ryssland ”säkerhetsgarantier” eller att att man till varje pris måste undvika att landet förnedras. Hur skulle man för övrigt kunna göra det? Ryssland förnedrar redan sig självt för allt vad nationen är värd. Den dag Ryssland är besegrat kan man bestämma sig för att följa lärdomarna efter världskrigen och söka samband med de goda krafter som ändå finns snarare än vrida om kniven ytterligare varv.

Men det är då det. Tills vidare är det Västs jobb är att på alla sätt ge Ukraina stöd – och fortsätta göra det. Uthållighet och sammanhållning: det är det allra viktigaste vi har att erbjuda.

PJ Anders Linder

VD och chefredaktör i Axess. 

Läs vidare