I juni har det gått tre år sedan Nya gymnasielagen stiftades. Syftet med lagen var främst att skjuta upp utvisningar och den har varit mycket ifrågasatt ända sedan införandet. Faktum är att Lagrådet ansåg att ”gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Men hur har lagen fallit ut och hur ser framtiden ut för de som har fått stanna?

Målet med lagstiftningen var att unga vuxna skulle ges chansen att få en gymnasieutbildning istället för att utvisas, en form av mänsklig filibuster. Av de som ansökte om tillfälligt uppehållstillstånd med stöd av gymnasielagen var det ca 7600 som fick bifall.

Vanligtvis är en gymnasieutbildning tre år. Det borde innebära att flertalet av dem som fått tillfälligt uppehållstillstånd genom gymnasielagen tar sin examen lagom till treårsdagen. Men hur prognosen ser ut för denna grupp är högst oklar, eftersom Migrationsverket inte för statistik kring detta. Men av den information som Migrationsverket har vet vi att gruppen krympt med en dryg tiondel, då de inte fått sina tillfälliga uppehållstillstånd förlängda. Dessa personer ska frivilligt lämna landet eller tvångsutvisas.

Vad händer då nu? Migrationsverket påpekar att för att få tillfälliga uppehållstillstånd med stöd av gymnasielagen var den sökande tvungen att redan ha fått eller vara på väg att få ett beslut om utvisning. Dessa beslut är fortfarande gällande och ska verkställas om uppehållstillstånd saknas. Alternativet är om man genom anställning kvalificerat sig för permanent uppehållstillstånd, vilket knappt 200 personer har gjort. De tillfälliga uppehållstillstånden utfärdas 13 månader i taget och för att beviljas förlängning krävs att studierna inte är avslutade samt att man aktivt deltar i dem.

Förutsatt att ingen ny lagstiftning kommer under året, som exempelvis en amnesti, ska dessa personer utvisas. Samtidigt vet vi att det är lättare sagt än gjort. Redan innan pandemin gick det trögt med utvisningarna och smittläget har tidvis gjort det omöjligt. Men Migrationsverkets bedömning står fast: Säkerhetsläget i Afghanistan är tillräckligt stabilt för att utvisa till landet. Och det är just Afghanistan som står för nästan 7000 av dem som fått tillfälligt uppehållstillstånd.

Man kan konstatera att målet om att ge en utbildning till gruppen delvis har uppfyllts. Samtidigt ser förhoppningen om att ge samma grupp verktyg för att integreras och att få en långvarig anställning ut att misslyckas. Istället kommer kritikerna till lagen att få rätt. Utvisningarna är oundvikliga oavsett hur länge man väntar. Det finns inget stöd för en amnesti och tron på att några år inom det svenska utbildningssystemet leder till långvariga anställningar både var och är naiva.

Att dra på beslut gör det inte mer humant eller enklare att ta. Det är något väl värt att tänka på när den framtida migrationspolitiken ska formas.

Texten bygger på siffror som Migrationsverket tagit fram på begäran av skribenten.