Samhälle, Debatt

Klimatpolitiken hotar säkerheten

Militärövning med svenska soldater Småland 2010 Foto: TT

Det som anses gynna miljön eller klimatet missgynnar ofta Sveriges försvar. Hittills har klimathänsynen fått gå före – vi behöver prioritera om.

David Carlqvist

Chefredaktör för Svenska Nyhetsbyrån och reservofficer.

”Klimatkrisen är vårt största säkerhetspolitiska hot”, sade Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson Hanna Gunnarsson i en riksdagsdebatt den 17 december 2024. Det är en återkommande uppfattning i svensk politik, framför allt på vänsterkanten. Men det stämmer inte.

Det allvarligaste och mest akuta hotet vårt samhälle står inför är den aggressiva, expansionistiska, revanschistiska och diktatoriska kärnvapenstormakten på andra sidan Östersjön, som redan befinner sig i ett blodigt och brutalt erövringskrig västerut. Det är det allvarligaste och mest akuta hot vi står inför.

De senaste åren har riksdag, regering och myndigheter efter flera decennier åter börjat ta beredskapsfrågorna på allvar. Men samtidigt som beredskapshänsynen prioriterats bort har i stället miljö- och klimathänsynen prioriterats upp. Dessa båda områden står ofta i direkt konflikt med varandra.

Ett exempel är fjärrvärmeverken. Att centralisera all uppvärmning på en ort till ett enda värmeverk var såväl kostnadseffektivt som klimatvänligt jämfört med att ha ved- och oljeeldade värmepannor runt om i ortens bostadshus. Ur ett beredskapsperspektiv har denna utveckling dock inneburit en markant ökad sårbarhet.

En lite större drönare eller kryssningsrobot rätt in i fjärrvärmeverket och sedan fryser ortens invånare – i värsta fall ihjäl. Vi ser det hända i Ukraina, som likt flera andra öststater i stor utsträckning har kommit att förlita sig på just fjärrvärme.

Vi behöver därför öka användningen av ved. Vedpannor, kaminer och öppna spisar bör installeras i så många hus och lägenheter som möjligt.

Den lilla ökning av hälsofarliga partiklar i luften detta kommer att innebära är ett exempel då miljöhänsyn bör stå tillbaka för människors och samhällets överlevnad om kriget skulle komma.

En helt elektrifierad personbilsflotta vore en livsfarlig samhällsförändring.

Ett annat exempel är elbilar, från beredskapssynpunkt en av de absolut farligaste samhällsförändringarna. Om elförsörjningen slås ut riskerar vi att stå utan möjlighet att transportera vare sig livsviktiga varor eller oss själva. Och det gäller inte bara det civila utan även försvaret.

Försvarsmaktens fordon är inte eldrivna, och kommer inte att bli eldrivna, av bland annat detta skäl.

Ett annat är att tunga bepansrade fordon behöver den högre energidensitet som finns i fossila drivmedel – diesel har cirka 50 gånger högre energidensitet än ett batteri. I en krigssituation är det av stor vikt för Försvarsmakten att det finns ett väl utbyggt civilt distributionsnät av fossila bränslen runt om i landet, läs: bensinmackar.

Från beredskapssynpunkt torde det bästa, vad avser den civila fordonsflottan, vara hybridbilar som kan gå på både bensin/diesel och el. Men en helt elektrifierad personbilsflotta vore en livsfarlig samhällsförändring. Likväl drivs denna utveckling på av både politiker och fordonstillverkare, allt i klimatets namn.

Men är det från beredskapssynpunkt klokt att vara beroende av importerade fossila drivmedel? Nej. Vi har ingen egen oljeutvinning i Sverige, och därför behöver vi åter skaffa oss stora bränsledepåer, likt dem vi hade under kalla kriget. Vi måste även militärt kunna skydda våra hamnar och raffinaderier samt öka och säkra importen av olja från Norge.

På lång sikt bör vi dessutom bygga upp en egen inhemsk tillverkning av klimatneutrala e-drivmedel. Dessa är substitut till fossila bränslen som i flera sammanhang kan ersätta bensin och diesel. På motsvarande sätt kan miljö- och klimathänsyn gå hand i hand med långsiktiga beredskapshöjande åtgärder när det gäller vindkraftverk.

Hur miljö- och klimatvänliga dessa verkligen är kan diskuteras, med tanke på alla sällsynta jordartsmetaller och tusentals ton betong som går åt för att bygga dem. Att diversifiera elproduktionen till många olika verk och platser minskar dock risken för att elnätet slås ut.

Detsamma gäller för solceller som placeras på enskilda villor. Även deras nettopositiva klimatpåverkan är dubiös (de flesta tillverkas i Kina, och även i solceller krävs det sällsynta jordartsmetaller) – men i händelse av krig är det så klart en fördel om enskilda villor åtminstone i någon mån kan producera egen el. Detta är dock något som hade kunnat uppnås, med högre effektivitet, medelst vedeldade pannor.

För att kunna försörja landets energibehov, i synnerhet om vi vill tillverka e-bränslen, krävs välstånd. Rika länder har råd med de bästa vapnen, en stark försvarsmakt och en robust infrastruktur. Ekonomisk tillväxt, samhällelig rikedom och hög militär förmåga är avsevärt mycket säkrare än att vara ett fattigt, ekonomiskt eftersatt land med en okvalificerad liten försvarsmakt. En av de viktigaste förutsättningarna för en stark inhemsk industri och för ekonomiskt välstånd är en stabil tillgång till billig el, och den enda storskaliga och i verkligheten förankrade lösningen på en fossilfri elproduktion är en utbyggnad av kärnkraften.

Kärnkraftverk är samtidigt sårbara i krig. Risken för härdsmälta kan minskas men inte utplånas. Fullgoda alternativ saknas dock i dagsläget, och kärnkraftverken är därför nödvändiga.

I Falun kommer det att ta 15 år att bygga ett nytt regemente, främst på grund av överdrivna lagar som skyddar den lokala faunan.

Ekonomisk tillväxt är avgörande för vår beredskap, billig stabil el är avgörande för vår ekonomiska tillväxt och kärnkraft är avgörande för billig stabil el. Därmed är varje miljö- och klimatåtgärd som håller tillbaka svensk ekonomi också hämmande för vår beredskap och vår försvarsförmåga.

Tyvärr finns det många exempel på sådana åtgärder. Vi har byggt upp en byråkrati som i många avseenden blivit kafkaesk. Handläggningstiderna för olika miljötillstånd mäts i år. Detta påverkar synnerligen negativt såväl tillväxten och beredskapen vad gäller robust infrastruktur som den direkta militära upprustningen. I Falun kommer det att ta 15 år att bygga ett nytt regemente, främst på grund av överdrivna lagar som skyddar den lokala faunan.

Långa tillståndsprocesser för bygglov, avlopp och annat bidrar även de.

Det är som sagt inte bara militär verksamhet som drabbas av detta byråkratiska gissel. Att bygga nya vägar, broar, järnvägar och annan infrastruktur tar ofattbart lång tid på grund av miljöutredningar och miljöhänsyn. I Kristianstad håller Trafikverket på att bygga en ny bro för E22:an över Helgeå. Bygget har blivit försenat år efter år, bland annat för att det i vassen i ån bedöms bo någon sorts fisk som tydligen inte kan simma i väg. Liknande exempel finns i tusental runt om i landet.

Miljö- och klimathänsyn har blivit så inbakade i den svenska samhällsbyråkratin att de påverkar i stort sett vartenda större beslut som tas av både myndigheter och företag.

Det är i sig inte orimligt. Men i myndigheternas och företagens beslutsprocesser skulle även beredskapshänsyn behöva införas på samma vis – och tillskrivas en större vikt än miljön och klimatet. Hämmar ett beslut beredskapen? Hämmar beslutet den militära upprustningen eller den för vår beredskap helt avgörande ekonomiska tillväxten? Det är frågor som måste ställas och vars svar måste prioriteras. Det är dessutom i förlängningen det bästa vi kan göra om vi vill värna miljön och klimatet. Det blir nämligen inte mycket med vare sig källsortering eller ”klimatomställning” om vi är ockuperade av Ryssland.

Upptäck Axess Digital i 3 månader utan kostnad

Allt innehåll. Alltid nära till hands.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Tillgång till vårt magasinarkiv
  • Nyhetsbrev direkt till din inbox
Se alla våra erbjudanden

Läs vidare inom Samhälle