Mindre vanligt är dock att göra motsatsen, förmodligen av praktiska skäl: texter som behandlar ett stort antal verk tenderar också att vara väldigt långa. Det beror förstås på att litteraturvetenskap i huvudsak är en kvalitativ vetenskap.

Men måste den vara det? Finns det något att vinna på att göra kvantitativa litteraturanalyser? En som propagerar för det är den italienska professorn Franco Moretti, som för fem år sedan grundade The Stanford Literary Lab. Han har, i motsats till närläsning, myntat begreppet distansläsning – ”distant reading”. För honom spelar det ingen roll hur många verk man lyckas läsa från en viss epok, det kommer alltid att finnas tusentals som man aldrig kommer att hinna med. Så vad är lösningen? Att analysera dem utan att läsa dem överhuvudtaget. ...