Anpassningens skamliga frihet

”Hej då, dumbom, skriv.”

Det har smugit sig in en ny ton i Erzis röst. Fram till nu har hon varit oklanderligt tålmodig när den nyblivne maken Mihály håller långa, riktningslösa monologer om målarna i Siena, eller villar bort sig nattetid i Venedig: hon vet att han bara piggnar till av historia, nostalgi och alkohol.

Men när tåget stannar till i Terontola har tålamodet och romantiken kring den hopplöst opraktiske mannen börjat tryta. När Mihály, som vanligt, insisterar på att kliva av vid nästa station och svepa i sig en kopp kaffe eftersom denna mjölkpall bara är så oerhört italiensk följer hon inte med. Det hinner gå ett bra tag innan han inser att han därefter har slängt sig på fel tåg. Och kosta ett antal nervösa sammanbrott och turer innan paret, förä...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Karin Svanborg-Sjövall

Författare och liberal skribent.

Läs vidare