NÄR KULTURMINISTER Lena Adelsohn Liljeroth i våras satte tårtspaden i Makode Lindes omtalade konstverk - en tårta i form av en svart kvinna som skrek när någon skar i henne – blev det minst sagt ett väldigt liv. Adelsohn Liljeroth beskylldes för att vara rasist och hennes avgång krävdes. Makode Linde anklagades i sin tur för att spä på fördomar genom att begagna sig av rasistiska stereotyper. Linde själv hävdade dock att konstverket var antirasistiskt. Han ville belysa just de fördomar som nu tillskrevs honom själv. Men i debatten som följde reagerade de flesta parter enbart med ilska – man argumenterade utifrån magkänslan.

Och satir (för det är nog just som satir man måste klassa Lindes tårtkvinna) syftar ju till just detta: att förbigå hjärnan och slå direkt i solar plexus. Makode Lind...