Att det är möjligt att på stående fot göra en ordagrann översättning av påståendet är naturligtvis nog för att också avfärda det – norskan har ju för övrigt ”skadefryd” och holländarna kan ägna sig åt ”leedvermaak”. Och så vidare.

Men alla oss förnumstiga mytmarodörer till trots – föreställningen om ordet Schadenfreude som något typiskt tyskt tycks ändå seglivat dröja sig kvar hos många tyskar. Faktum är också att det verkligen är ett populärt låneord: för den som känner sig ovanligt maliciöst sinnad är det möjligt att uttrycka sin Schadenfreude på såväl engelska, franska, portugisiska, polska som italienska. Något man kan dra mer eller mindre stora växlar på, och f&ouml...