Där Long Island längst ut i östra kanten löses upp i ett litet delta av öar och halvöar ligger Shelter Island - så vindpinat fint skildrad i Noah Baumbachs nya film Margot at the Wedding att jag hemkommen från bion börjar fantasiflyga över ön via Google Earth och försjunka i läsning. Om hur folk flyttade därifrån under depressionen och återvände till sina föräldrars och farföräldrars fallfärdiga sommarhus under 1950- och 60-talen, om dess ruggade homogenitet av vita halvfattiga republikaner, om dess spöklika avsaknad av industri och jordbruk, om de öppna fälten som är statligt naturvårdade, inte uppodlade eller avbetade.

Min skrivbordsresa till Shelter Island blir trevlig men trivial. Enda gången jag tycker mig få en glimt av hur Baumbachs framställer ön - sommarboende-sömnig med ena benet kvar...