Det ligger nära till hands att uppfatta den klassiska musikens historia som en evig, oföränderlig berättelse, stelnad till gipsbyster av döda mästare. En parnass av en handfull namn som i bladguld pryder konsertlokalerna från förrförra seklet. Till exempel längs innertaket på Berns salonger.

Nästan alltid intar Ludwig van Beethoven den centrala platsen, oavsett lokal och världsdel. Hans namn och nuna har i 150 år utgjort själva varumärket för begreppet klassisk musik, så kallad seriös musik. Främst har det handlat om femte och nionde symfonin. Nians sångtema ”Freude, schöne Götterfunken” utgör för närvarande EU:s klingande emblem, men har dessförinnan tjänstgjort som signatur för Nato. Fascister, nazister och kommunister – alla slogs de om Beethovens hymn för sina respektiv...