Sverige, som är bäst i världen på så mycket, var under en tid bäst även på att producera skolplanscher. Innan filmprojektorer, diabilder och färgsprakande läroböcker var det ofta de pedagogiska planscherna som hämtades fram ur skolförråden som blev stommen för en lektion. Några av Sveriges främsta konstnärer anlitades för att illustrera dem, bland andra Bruno Liljefors, Julius Kronberg och Nils Kreuger. Främst bland konstnärerna bakom naturplanscherna var Nils Tirén (son till ”samemålaren” Johan Tirén), som i akvarell avbildade 80 olika djur.

Mest fängslande är de skolplanscher som föreställer årstidernas växlingar. De visar livet på eller omkring en bondgård under årets olika skeden: vårsådd, höbärgning och skogsavverkning, med en myllrande detaljrikedom. Skolplanscherna har kritiserats för att vara idylliserande, men samtliga visar vardagen för hårt arbetande människor där ofta även barnen har uppgifter att utföra. Mellan 1920 och 1950, när skolplanscherna hade sin storhetstid, var Sverige ännu ett bondeland: 70 procent av befolkningen var bönder vid denna tid (att jämföra med de två procenten som är det idag). Skolplanscherna visade upp det som var många barns verklighet.

Jens Wahlstedt är biolog och före detta generalsekreterare för Världsnaturfonden i Sverige, och kan berätta om skillnaden mellan då och nu: om förändringar i landskapet (björkbackarna som försvann med granskogens utbredning, åkerblommorna som försvann med de kemiska bekämpningsmedlen.) Många av skolplanscherna är inte bara pedagogiska, utan även stämningsbilder av hög konstnärlig kvalitet: perfekt fångad känsla av tidig vår med dagsmeja och långsamt smältande snö, av sommarängar med smultronplock och av doften av multnande löv i höstiga skogar. En lärorik och vacker bok om lärorika, vackra bilder.