Inte minst beror det dels på att organisationens ledning genom historien har byggt upp ett nätverk som man har hållit så hemligt som möjligt, dels på att dess budskap och målgrupp ser annorlunda ut i Europa än vad de gjorde i Egypten där organisationen en gång bildades. MB:s maktambitioner har lett till att dess medlemmar ständigt har förföljts av regimen i Egypten. Periodvis har dock organisationen lämnats ifred, eftersom den tar hand om den välfärd som staten inte förmår att leverera. MB har därför kunnat bygga upp sin maktbas genom riktade åtgärder mot en stor fattig befolkning.

Det innebär att MB bygger och administrerar både skolor och sjukhus. I Europa och i Sverige saknas de omständigheter som har legat till grund för MB:s växande makt. Välfärden fungerar vanligtvis hyfsat i länder som enklast kan beskrivas som fria och sekulära. Ett löst nätverk av organisationer som anknyter till MB riktar därför istället sitt budskap mot regeringars bidragssystem. Samtidigt försöker nätverken hemlighålla sina kopplingar till MB.

Naturligtvis är det inte förvånande att en organisation med politiska målsättningar som verkar i det fördolda väcker oro och en rad frågor hos allmänheten. Men faran är att om något otydligt ska jagas för att avslöjas eller blottläggas kan detta leda till att oskyldiga människor blir misstänkliggjorda, inte minst om MB görs synonymt med fromma eller troende muslimer.

Det finns trots allt mycket forskning kring rörelsen i Mellanöstern och i Europa. I Axess nr 4/2014 presenterade jag Shadi Hamids bok Temptation of Power, som ger en inblick i hur MB har agerat i några av länderna i Mellanöstern. Vad som har blivit ett standardverk om MB:s verksamhet i Europa är Lorenzo Vidinos bok The Muslim Brotherhood in the West (2010). Dessa forskare har också varit två av de starkaste rösterna för att inte stämpla MB som en terrororganisation utan att snarare se rörelsen som ett integrationsproblem, eller som ett hinder för ett möte i Europa mellan muslimer och européer. En jämförelse mellan hur forskare tittar på MB i Mellanöstern och i Europa visar att kunskapen om MB:s verksamhet i Mellanöstern och i Nordafrika är mycket djupare. Organisationens uppbyggnad, de olika nätverken och ledande personligheterna är kända och presenteras detaljerat. Rörelsens verksamhet i Europa är inte genomlyst lika detaljerat. Istället handlar det mer om hur olika kopplingar ser ut mellan olika islamiska nätverk och organisationer, som man på olika sätt associerar till MB. En av orsakerna till detta är att MB i Europa fortfarande är i en formativ fas utan att egentligen ha lyckats hitta sin roll.

Så varför har MB svårt att finna sin nya roll i Europa? En viktig del av svaret finns i Kahlil al-Ananis senaste bok Inside the Muslim Brotherhood. Boken ger en detaljerad inblick i hur rörelsen är uppbyggd och hur den har fungerat i Egypten där den grundades år 1928. al-Anani bedömer i likhet med Hamid att MB går stärkta ur förtryck framförallt i Egypten. Men vad som är unikt med al-Ananis bok är att han utvecklar hur MB producerar en MB-identitet som formar varje medlem från att vederbörande tar de första stegen in i organisationen. Just resonemangen kring identiteten blir intressanta och lärorika i kraft av al-Ananis djupa kunskaper. Han påpekar att det främst är tack vare identitetsskapandet som MB har lyckats överleva förföljelse och förtryck i Egypten. Genom ett religiöst budskap anpassat till en politisk verklighet rekryteras nya medlemmar, och al-Anani understryker att medlemmarna inte bara är religiösa ledare, utan också bör ses som politiska aktivister med ambitionen att förändra samhället.

Medlemmar möts av ett nätverk som har avdelningar för allt från välfärd och skolgång till en mängd olika sociala aktiviteter. MB organiserar studiecirklar, utflykter, konferenser och seminarier. Varje underavdelning har ett tydligt ledarskap och tydliga hierarkier. Där staten är svag, där människor är fattiga och välfärd saknas, är MB starkt. De sociala aktiviteterna som varje medlem förväntas delta i med jämna mellanrum är också det som succesivt formar en identitet och en övertygelse om att samhället behöver förändras. MB ger varje medlem en religiös och politisk utbildning som ska verka och fungera i vardagslivet. Medlemmar förväntas anta de normer, beteenden och den världsbild som förmedlas av MB.

Varje steg inom organisationen följs av socialisering och indoktrinering anpassad till medlemmens ålder, aktivitet och personlighet. Det krävs att man följer sina ledare utan att ifrågasätta vare sig deras status eller den ideologi som förmedlas. Ledningens insikt om att säkerhetsorganisationer försöker penetrera organisationen leder också till att antagningsprocesserna för nya medlemmar är krångliga. al-Anani beskriver hur det kan ta flera år för en medlem att antas och sedan stiga i graderna. För varje steg avger medlemmen ett löfte om att vara lojal mot Gud, organisationens idé, dess struktur och dess ledare. Samtidigt krävs det att man hemlighåller hur organisationen fungerar och vilka lojalitetslöften som avges. Därmed är det också näst intill omöjligt att avslöja vem som är eller inte är medlem i MB.

Medlemmar uppmanas att gifta sig inom organisationen. Starka band mellan familj och medlemmar är en av grunderna på vilken identitet och världsbild formas och utvecklas. Genom att utveckla nätverket och organisationen genom personliga relationer, anses samhället justeras successivt nerifrån och upp. Enligt al-Anani ser MB individen som den minsta beståndsdelen som formar ett samhälle. Därefter påverkas familjen, släkten och så vidare. Men det är också genom dessa gemenskaper som identiteten gestaltas och fördjupas. Identiteten som anknyter till rörelsen är dynamisk och utgår ifrån att medlemmar också har ett liv utanför organisationen.

Det livet präglas dock av rörelsens värderingar och världsbild, men ger i första hand varje medlem en möjlighet att verka i samhället och göra en professionell karriär. al-Anani påpekar att vad som skiljer MB från andra organisationer är just att varje medlem förutsätts kunna hantera olika identiteter för att därigenom i vardagens många olika sammanhang kunna sprida rörelsens ideologi. De täta och intima band som växer mellan medlemmarna är enligt al-Anani den resurs som gör att organisationen har klarat sig genom omgångar av statlig förföljelse framförallt under Hosni Mubaraks regim i Egypten från år 1981 till 2011.

MB:s ambition är, enligt al-Anani, att långsamt och målmedvetet verka för reformer i samhället snarare än att provocera fram konflikter eller revolution. Medlemmar måste anpassa sig till fem principer: brödraskap, lydnad, vaksamhet, uppoffring och integritet. Utifrån dessa principer kan en medlem inleda sin verksamhet som funktionär och utföra de tjänster som MB:s ledning beordrar. Det breda nätverket gör det också möjligt att alltid fylla på med nya ledargestalter om det skulle behövas.

Mot slutet av boken konstaterar al-Anani dock att MB:s maktinnehav i Egypten från juni 2012 till juli 2013 innebar en stor förändring för organisationen. I princip lyckades MB i maktposition inte med mycket mer än att göra väljarna besvikna. Därmed kunde Abd al-Fattah al-Sisi träda fram och städa undan MB med full kraft utan att möta mycket till motstånd. Flera MB-ledare dömdes till livstids fängelse, andra till dödsstraff och i princip alla organisationens tillgångar beslagtogs. Aldrig tidigare har MB varit så nära att krossas fullständigt.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Vad det kommer att leda till på sikt för MB är mycket svårt att säga. För närvarande är motsättningarna inom rörelsen och enigheten om hur den bäst bör utvecklas omfattande. Naturligtvis får det konsekvenser även för rörelsens verksamhet i Europa.

Boken av al-Anani är en av de bästa genomgångarna av MB som hittills har skrivits. Vad den i första hand tydliggör är hur rörelsens identitet i Egypten har formats genom att man mobiliserar ett motstånd mot en förtryckande militärregim. Det är också svaret på min inledande fråga om varför MB tycks ha svårt att finna sin roll i Europa. Ty den fiende i form av en förtryckande militärregim som har format MB mer än något annat finns inte i Europa. Istället möts rörelsen och dess sympatisörer av frihetliga, sekulära demokratier. Något sådant har aldrig förekommit i de länder i Mellanöstern där MB har verkat. För att kunna etablera sig och återskapa en lika stark och bred rörelse som den i Egypten, behövs en ny fiende att definiera sig emot. I Frankrike får MB-associerade grupperingar inte stöd från mer än 9 procent av den muslimska befolkningen, enligt en stor studie gjord av Institut Montaigne.

Lorenzo Vidino och Shadi Hamid påpekar hur viktigt det är att Europas regeringar är smarta i hanteringen av rörelsen. al-Ananis utmärkta bok bekräftar den ståndpunkten. Men inte mycket tyder på att man här har för avsikt att ta intryck av deras uppmaningar och kunskaper.