Det är rekryter som återvänder till Ledningsregementet efter en ledig helg. Många av dem har säkerligen hunnit berätta historier för kompisar och familjemedlemmar om allt från mjukkonserver och väderförhållanden till hur de lärt sig att vika strumpor på rätt sätt.

För varje år blir antalet personer som är eller har varit rekryter i Försvarsmakten fler. Då ökar också antalet anhöriga som får en direktlänk till den politiskt omdebatterade myndigheten, som de tidigare bara läst om i tidningen.

För inte alltför länge sedan bestod min enda egentliga kontakt med försvaret av lumparhistorier från medelålders släktingar och det formulär jag fick fylla i så snart jag fyllde 18 år. ”Om det säkerhetspolitiska läget förändras”, då skulle jag kanske och eventuellt behöva stå mitt lands försvar till tjänst.

Nu har det säkerhetspolitiska läget förändrats. Riksdag och regering har så sakteliga insett det och beordrat Försvarsmakten att expandera. Värnplikten är tillbaka. Än så länge har ingen efterfrågat just mina blygsamma förmågor, men min sambo har desto mer att uträtta för försvaret som anställd.

Det är ingen särskilt vild gissning att lumparhistorierna från en svunnen tid numera får hård konkurrens vid släktmiddagar av berättelser från det nutida försvaret. Medan mycket är nytt finns också en hel del som generationerna kan mötas över. Samma våningssängar, skidor och kaserner finns kvar.

På papperet är dock skillnaden mellan epokerna desto större. 1980 lade Sverige 3 procent av BNP på försvaret. 2019 har riksdagens partier efter mycket om och men kommit fram till att uppnå 1,5 procent av BNP år 2025. Och vi kan räkna med att de statliga anslagen kommer att märkas ända ned på rekrytnivå: såväl satsningar på nya högteknologiska system som besparingar på helt annan utrustning.

Även om hemkomna rekryter kanske helst berättar för familj och vänner om allt som fungerar och hur mycket de lärt sig, kommer det helt säkert att framgå mellan raderna om något skaver. Även småsaker kan vara nog så irriterande, om till exempel ett av de många plaggen som tilldelats är av alldeles för dålig kvalitet.

Här har inte minst regeringen något att hålla i huvudet. För bara några år sedan kunde effekterna av de minimala satsningarna på Försvarsmakten hållas inom en relativt liten grupp anställda och rekryter. Ett underfinansierat försvar skulle inte avslöjas för den större delen av befolkningen förrän förmågan faktiskt sattes på prov i skarpt läge. Så det var bara att hålla tummarna för att det aldrig skulle ske.

Men med den återaktiverade värnplikten och fler antagna rekryter varje år sprids erfarenheten om regeringens prioriteringar till betydligt fler. Väljare som kanske reflexmässigt viftat undan rapporter om underfinansiering lär bry sig betydligt mer om det som berättas av en dotter, pojkvän eller ett barnbarn.

Besparingar som få märker av är det lättare att komma undan med när det vankas riksdagsval. År 2022 kan det vara värt att komma ihåg att försvaret sakta men säkert lär ha lösgjort sig från den anslagskategorin. En stor portion av väljarna märker om det satsas eller snålas.