Den kosmopolitiska historicismens elände

Sovjetunionens fall innebar slutet för den marxistiska utopismen. Sedan dess har en annan form av utopiskt tänkande blivit högsta intellektuella mode. Kosmopolitismen drömmer om en gränslös värld förenad i fred och endräkt, och innefattar ett dramatiskt narrativ om historiskt framåtskridande som har mycket gemensamt med sin marxistiska kusin. Detta är den kosmopolitiska historicismen.

I Det öppna samhället och dess fiender skrev Karl Popper: ”Vi kan skapa vårt eget öde när vi har upphört att posera som dess profeter.” Enligt Popper utmärktes historicismen av sin uppfattning att historiens utveckling följer oböjliga järnlagar. På grundval av vad de trodde var sin unika insikt i dessa lagar utfärdade historicisterna storslagna profetior om det mänskliga samhällets framtid – för vilket de kritiserades obarm...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Carl Ritter

Doktorand på institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet.

Läs vidare