Den lekfulle översättaren
”EN PROVKARTA ÖVER allt elände man kan råka på som översättare.” Så sammanfattar Erik Andersson glatt sina fyra år med James Joyce. I dagarna kommer hans svenska nytolkning av Ulysses, ett romanbygge så mytomspunnet att det kan vara svårt att hitta fram till själva verket.
– James Joyce är inte bara författare, han får ofta stå som symbol för själva modernismen och med de skygglapparna kan det vara svårt att nå fram till texten, säger Erik Andersson.
Till detta är Ulysses omgiven av en oöverskådlig och vildvuxen snårskog av analyser, irrgångar och motsägelsefulla myter – varav många har Joyce själv som upphovsman, eftersom han tyckte om att förvirra sina uttolkare.
ERIK ANDERSSON FICK uppdraget av Bonniers för fyra år sedan. Han är grundligt insatt i den irländska litteraturen där han satt författaren, essäisten och satirikern Flann O’Brian främst. Joyce har han tidigare ägnat ett mer sporadiskt intresse och han har undvikit uppbådet av analyser.
– Jag var på ett stort internationellt Joycesymposium i Köpenhamn 1986. För mig var det totalt fel nivå, säger han och tillägger att det är först nu som han verkligen har satt sig in i Ulysses.
– Jag gjorde som jag brukar: slog upp första sidan och satte igång och tänkte att det får lösa sig allteftersom.
Bredvid sig hade Andersson Don Giffords detaljerade encyklopedi Ulysses Annotaded, en tysk och en dansk översättning av romanen samt den finlandssvenske poeten och översättaren Thomas Warburtons svenska översättning från 1945, reviderad 1993, som säkerhetsnät när ett kapitel var avslutat. Han säger att hans egen översättning alls inte är tänkt att ersätta Warburtons. Men självklart ska ett centralt och komplicerat verk finnas i fler översättningar.
– Jag skulle gärna se att man gav ut två olika översättningar av ett viktigt verk samtidigt, säger han.
Vart och ett av romanens 18 kapitel är uppbyggt på sitt eget språk och erbjuder alla dilemman en översättare kan ställas inför: Skiftningar i ords betydelser och frasers musik, medvetna vulgariseringar och högtravande prosa, dialekter, slang, rim, allitterationer och stilimitationer. Det är ett verk som till lika stor del är komponerat, skulpterat och färgsatt som det är författat; och ord, musik och bilder verkar ligga i flera raster på varandra.
– När du översätter en ordinär roman kommer du in i språket efter femtio sidor, men det inträffar aldrig i Ulysses. Du får sättas dig in i 16 olika retoriker, säger Erik Andersson. Eller betydligt fler, i ett avsnitt gör Joyce pastischer på en mängd stilar i engelska litteraturhistorien från år 1000 till 1900.
– Först tänkte jag översätta samma tidsspann till svenska förhållanden, via författare som Olof von Dahlin och Bellman, men det blev geografiskt fel, de är för fast förankrade i Sverige. Det blev en kompromiss där känslan av att språket i sina skiftningar rör sig i äldre tider, men där pastischen dämpades.
ERIK ANDERSSON SÄGER att det är omöjligt att tillfredsställa alla krav Joyces text ställer på retorik, musikalitet, allitterationer och dubbeltydigheter. Han säger att han försökt ta över Joyces egen associationsrikedom, fantasi och lekfullhet och att han har känt sig fri att bland alla språkliga egenheter laborera med svenska dialektala idiom och klanger när det har givit den rätta känslan.
Vid sin sida har han också haft Svensk Ordbok, som förutom att förklara ord anger när de införlivades i det svenska språket.
– Jag har varit misstänksam mot moderna ord, säger han, och vi kommer in på Gunnel Vallkvist, som hade ett batteri ordböcker vid sin sida när hon översatte Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt för att undvika svenska ord och uttryck som inte var gångbara 1927 när sista delen publicerades. Lika detaljgranskande har Erik Andersson inte varit. Han säger att vissa ord inte självklart passar in i de Joyceiska sammanhangen, som ju utgör ett helt annat språkligt landskap än Prousts, även om det var gångbart 1922 – och tvärtom. Han har litat till sin språkkänsla och intuition.
Länge diskuterade han och hans redaktör till exempel ett slangord för ”byxor”.
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
– ”Brallor” kändes för modernt, ”brax” för obegripligt, men båda var faktiskt gångbara 1922.
Det blev ”brax”.
INNAN ERIK ANDERSSON tog sig an James Joyce slutförde han ett annat omfattande arbete: nyöversättningen av Ringarnas herre (Lord of the Rings) som JRR Tolkien slutförde 1961.
– Det är märkligt att Tolkien är den yngre av de två. Joyce framstår definitivt som den modernare, på alla plan. Hos honom är allt laddat, säger Erik Andersson.