Den nödvändige juden

Bruno Schulz: Självporträtt. Foto: Alamy.

De består av i regel ganska korta prosastycken, med egna titlar och tydligt avgränsade från varandra, dock med gemensamt persongalleri och återkommande miljöer. Att kalla böckerna novellsamlingar vore fel, likaså att kalla dem romaner. Samtliga berättelser är lagda i munnen på författarens alter ego Józef, vanligen som helt ung, som gosse. I ett av de många prosastyckena, ett ovanligt långt sådant, ”Våren”, berättar Józef om ett ögonblick då hans värld vidgas.

Så sker när hans vän Rudolf visar honom ett frimärksalbum. ...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Peter Luthersson

Docent i litteraturvetenskap.

Läs vidare