Planet, en Boeing 767–223ER, byggt 1987 och med registreringsnummer N334AA, hade plats för 158 passagerare, men hade den här dagen bara 81 passagerare och 11 besättningsmän ombord.

En fyllnadsgrad på 51 procent kan låta liten, men var högre än snittet på 39 procent som gällt på rutten under de tre föregående månaderna. Klockan 07.50 började planet taxa ut mot startbana 4R där flygningen mot Los Angeles påbörjades 07.59.

Klockan 08.13 hade passagerarna på platserna 2A, 2B, 8D, 8G och 10B tagit kontrollen och ändrade kursen mot New York. 08.46 flög planet in i World Trade Centers norra torn, mellan våningarna 93 och 99, i en hastighet av 790 km/h.

Efter bara några minuters surfande på Wikipedia kan man på det här sättet skapa sig en mycket detaljerad uppfattning om 2001 års terrorattacker, och hur det händelseförlopp inleddes som i ett slag ändrade hela den amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken. Effekten brukar i alla fall beskrivas så, men detaljerna vet vi mycket lite om. I boken What Changed When Everything Changed tar sig Joseph Margulies an uppgiften att försöka klarlägga vilken effekt händelserna den 11 september egentligen har haft på den amerikanska identiteten.

Trots att det snart stod klart att al-Qaida stod bakom attackerna, var George W Bush fast besluten att se till att händelserna inte skulle leda till att muslimer eller amerikaner med rötter i Mellanöstern skulle ses som ett hot mot landet. På många officiella möten med ledare för dessa grupper poängterade presidenten att mångkultur var en del av den amerikanska identiteten, och han citerade ur landets konstitution. Aktionen fick effekt: ett år efter attackerna var attityderna mot amerikaner med arabiskt ursprung mer positiva än på många år.

Det här är en av många sanningar som överraskar i Margulies med fakta grundligt underbyggda och välskrivna bok. Som en åsiktsarkeolog har författaren blottlagt lager efter lager av pressklipp och uttalanden och redovisar några av de viktigaste i kronologisk ordning.

I september 2001 avvisade den amerikanska allmänheten unisont tortyr som en metod för att skaffa information. Senator John McCain tillhörde dem som menade att det inte bara var omänskligt, utan även oamerikanskt. Några år senare hade opinionen dock vänt i denna fråga.

I boken blir det etiska lappkastets historia en tät thriller på ett sluttande moraliskt plan. Margulies redogör detaljerat för vilken representant från vilken delstat som sade vad om vilket förslag i kongressen, men han berättar även om vilken kolumnist som kommenterade vad, när och hur och hur medierna påverkade synen på tortyr.

För läsaren blir alla referenserna tröttande till slut. De kunde utan problem skurits till hälften. Samtidigt anar man att greppet är författarens medvetna sätt att visa hur droppar så småningom urholkar principer som setts som skrivna i sten.

Formulerat som om både amerikanska liv och det amerikanska sättet att leva står på spel om man inte skaffar nödvändig information från fångar, accepterar slutligen allmänheten att militären använder lite ruffareförhörsmetoder. Det är på samma grund som USA invaderar andra länder så länge det ses som preventivt självförsvar, en annan av dessa retoriskt smidda termer som har bidragit till att brott mot mänskliga rättigheter kan begås i de amerikanska värderingarnas namn.

Så vad förändrades när allt förändrades? Attackerna den 11 september förändrade inte de ideal som amerikanerna hyllar – frihet, jämlikhet, individualism, samhörighet – men däremot hur dessa tolkas. Till skillnad från exaktheten i de fakta som omger det första planet som flög in i World Trade Center, är den amerikanska identiteten just föränderlig.

Politiken håller sig inte inom de ramar som utgörs av idealen, men förhåller sig till dem. Det är så den oamerikanska tortyren kan bli helylleamerikanskt informationsinhämtande för att bevara den nationella grunden. Och det är så man skapar, och omskapar, sin nationella identitet för att passa politiken; inte tvärtom.