Reproducerar man bara en del moderna floskler (i synnerhet i frågor som rör genus, invandring och skolresultat) som aldrig behöver förklaras närmare och likt en upphakad grammofonskiva häver ur sig standardiserade ”argument” (ofta värdeladdade och sällan faktabaserade) kommer man långt.

Kryddar man dessutom flosklerna med lite obegripligt abstrakt svammel och helt nya ord kan man bli en banbrytande forskare eller konsult. Ju absurdare desto större chans till genombrott, eftersom alla vet att något som aldrig sagts tidigare, och som dessutom låter avancerat, måste vara både bättre och mer sant än tidigare utsagor om sakernas tillstånd.

Det behövs nya moderna lösningar på gamla och välkända problem och det behövs nya lösningar på de nya problem som genereras av de nya lösningarna – problem som ofta är av både praktisk och teoretisk natur.

Allting måste dessutom dokumenteras och skickas till forskare för vidare analys tills man får till stånd en statlig utredning, där man får moderna svar på enkla frågor och en analys av varför de moderna lösningarna varken fungerar på de gamla eller nya problemen. Och det vore även önskvärt att formulera en rad nya problem som egentligen inte finns, men som bättre passar de moderna lösningarna.

DEN NYA FORSKNINGEN KAN JU inte ha bedrivits i onödan, och den kan absolut inte vara överflödig eller felaktig – det är i så fall världen utanför som inte hängt med i utvecklingen.

Motsägelser och dubbla måttstockar är absolut inget problem. Man kan därför ofta läsa i pressen om hur en viss aktivitet som är berikande och höjer livskvaliteten för män samtidigt är en kvinnofälla – exempelvis sagoläsning för barnen. Man kan också utan vidare hävda att män inte har något att tillföra i egenskap av män som personal i förskolan eftersom det är en felaktig utgångspunkt ”att kön i sig har en viktig funktion” (SOU 2006:75 sid 52–54) samtidigt som man utan att stöta på motstånd både kan och bör hävda att det finns ett kvinnligt perspektiv som är viktigt att tillvarata inom bolagsstyrelser.

Vidare kan man initiera egna excellenssatsningar (i skrivande stund vid tre lärosäten med 81 miljoner kronor från Vetenskapsrådet) med tema genus och jämställdhet, samtidigt som ledande företrädare kan hävda att ”excellenssatsningarna och elitiseringen av högre utbildning korresponderar inte med jämlikhets- och jämställdhetssträvandena inom akademin” (Solveig Bergman, föreståndare för Nikk, Nordiska Institutet för Kunskap om Kön, vid 6th European conference on gender equality in higher education). Vidare att kön för andras del bara är en irrelevant konstruktion, samtidigt som man för egen del ägnar sig åt biologisk kroppsräkning in absurdum på (andras) arbetsplatser och utbildningar. För egen del skulle man inte tillåta en sådan granskning med hänvisning till att könet ju faktiskt är en social konstruktion som är föränderlig i tiden, rummet och det postmoderna psyket. Och politikerna hurrar och pengarna fortsätter att flöda in …