”Vad är en stuga? På sätt och vis är det en poetisk dröm, något broderat på en bonad”, skriver Greider.

I själva ordet ”stuga” ligger något karaktäristiskt svenskt. Jag minns mina barndoms somrar när vi hade tyska vänner på besök. Det bästa de visste var att få bo i en stuga i skogen. Men varför envisades tyskarna med att säga det svenska ordet? Det var först senare som jag insåg att de medvetet lät bli att översätta, eftersom den svenska stugan var just det.

Greider för också resonemang om översättning. Han räknar upp tyskarnas Hütte och amerikanernas cabin, engelskans cottage­ och franskans chaumière – men inget har riktigt samma laddning som en röd stuga med vita knutar.

”Rödfärgen har gjort en resa från att vara en exkluderande vara som få hade råd med i starten till en demokratisk, inkluderande färg […] Idag spelar det ingen roll vilken position du har eller vilket liv du lever för den röda färgen har raderat klassgränserna”, skriver Falu Rödfärg på sin hemsida.

Har rödfärgen raderat klassgränserna?

Göran Greider håller inte med men erkänner motvilligt i nästa mening att det ligger något korn av sanning i det ändå.

Stugland är en politisk landsbygds­memoar­­ och vindlande kulturhistorisk essä. Det är också en bildande essäbok som lämpar sig väl i såväl vardag som kommande valhöst. Greiders referenser till livet, rymden (Kan man placera en röd stuga på månen?) och science fiction för tankarna till Maria Küchens essäböcker, Rymdens alfabet från 2019 och Jord och gudar från ifjol, som bär på liknande nyfikenhet och intressanta resonemang.­

Men jag undrar om inte andra halvan av Stugland blir för politisk? Om en högerskribent hade utformat den hade Sveriges nya ”uppsyn och grundläggande karaktär” (sid 69) inte börjat förändras först med 1900-talets folkrörelser, utan redan med Johan August Gripenstedts liberala reformer på 1860-talet. Då hade Gösta Bohmans sturiga stugtillvaro på Sundskär kanske fått ersätta fackföreningsledaren August Lindberg. Det hade naturligtvis blivit en annan bok; bättre eller sämre be­roende på vem man frågar.