Redaktörer för Disentangling är André Jansson, medie- och kommunikationsforskare på Karlstads universitet, och Paul C Adams, geografiforskare vid University of Texas. I denna antologi medverkar 23 forskare från skilda forskningsfält. Som en följd av det tvärvetenskapliga anslaget förekommer i boken alltifrån diverse tekniska och sociala reflektioner över olika former av digital frånkoppling till existentiella och postpandemiska perspektiv på detsamma.

Viktigt att poängtera är att det med begreppet digital frånkoppling i boken inte avses någon form av komplett avståndstagande från den digitala världen. Författarna lanserar själva begreppet disentangling, vilket lättast kan översättas till att lösgöra sig, och det handlar om att på olika sätt digitalt frånkoppla sig för att på så sätt omvärdera och omstrukturera sig själv och sina vanor vad gäller förhållandet till och användandet av digitala medier. Den som söker något slags hårdnackat antidigitalt manifest lär bli besviken.

Något som undersöks flitigt i de inledande bidragen i Disentangling rör digital frånkoppling som motståndshandling mot digital övervakning. Första kapitlet, ”Disconnetion and Reconnection as Resistance to Geosurveillance”, är ett av de mest intressanta av dessa bidrag och är författat av geografen David Swanlund. I sitt bidrag i boken fokuserar Swanlund mycket på de rent praktiska möjligheterna med digital frånkoppling som motståndshandling mot digital övervakning.

Fotavtryck: kan och bör bli mindre.

”Att få sitt privatliv övervakat är priset som var och en av oss som är digitalt uppkopplad får betala, och känslan av obehag hos människor tycks blir mer och mer utbredd.”

Att få sitt privatliv övervakat är priset som var och en av oss som är digitalt uppkopplad får betala, och känslan av obehag hos människor över att inte ha kontroll över de data vi lämnar ifrån oss om oss själva på nätet eller genom användning av mobiltelefon, gps, wifi eller Bluetooth, tycks blir mer och mer utbredd. Swanlund nämner bland annat i sin text att fyra av tio amerikaner idag inte känner att de har kontroll över den information de lämnar ut om sig själva på nätet. Andra undersökningar som Swanlund presenterar visar att nära hälften av de amerikaner som idag väljer att avsluta sitt Facebookkonto gör det därför att de vill skydda sitt privatliv.

Men rent praktiskt då, hur kan digital frånkoppling fungera som motstånd mot digital övervakning? Swanlund är inne på att vi inte alls är ställda inför att helt behöva stänga oss ute ifrån den digitala världen för att bättre värna om våra privatliv. En gångbar taktik, menar Swanlund, är att genom digital frånkoppling börja minimera våra digitala fotavtryck.

Att minimera sitt digitala fotavtryck har under senare år blivit en allt vanligare målsättning bland medvetna nätbrukare. Genom att göra sådant som att avsluta användarkonton som är överflödiga för oss, betala med kontanter eller att tänka efter några varv om den där appen verkligen har i ens liv att göra, bidrar man till att minska mängden data som finns tillgänglig för att övervaka oss.

Exemplen ovan på digital frånkoppling kan tyckas väl simpla för att ut­göra ett verkligt motstånd mot digital övervakning. Men just att de är så simpla är det som gör dem verkligt effektiva, menar Swanlund. Gångbart effektiva på så viss att vem som helst utan större tekniska kunskaper kan utföra dem för att minska mängden tillgängliga data om våra privatliv. Vidare, menar Swanlund, måste den här formen av digital frånkoppling för att komma att bli verkligt effektiv dock mobiliseras kollektivt i större skala och kombineras med att de med socialt och tekniskt kapital utvecklar ny mjuk-vara som understöder mer av värnandet av privatlivet i den digitala världen.

Vad gäller den digitala övervakningen är det lätt att se dystopiska framtidsvisioner framför sig där inte bara företag utan också regeringar oblygt drar nytta av den omfattande digitala övervakning som vi blir utsatta för. Swanlunds och andras tankar i Disentangling är dock inte bara intressanta och hoppfulla att läsa, de finns där också som motståndshandlingar mot digital övervakning färdiga för oss att använda här och nu. Den digitala övervakningen blir alltmer raffinerad, men i en avgörande mening styr också vi som privata digitala användare den framtida digitala utvecklingen genom de val vi gör.

Digital frånkoppling spelar inte bara stor roll för dem som strävar efter att utgöra ett växande motstånd mot digital övervakning, utan också för dem som bortom den digitala världen tror sig om att kunna finna ett mer autentiskt liv. Något som undersöks flitigt i Disentangling är den växande trenden med så kal­lad digital detox. Särskilt intressant här är medieforskarna Gunn Enlis och Trine Syvertsens text Disconnect to Reconnect! Self-help to Regain an Authentic Sense of Space Trough Digital Detoxing. I sin studie har Enli och Syvertsen undersökt 15 inflytelserika självhjälpsböcker i ämnet digital detox.

Digital detox är, förklarar Enlis och Syvertsen, en relativt ny term. Genom att undersöka ämnet närmare har författarna funnit att digital detox dock sällar sig till en lång historia, som har rötter långt tillbaka före internet, av medie- och teknikkritik som går ut på föreställningen att medier och teknik alienerar oss från verklig social interaktion och autentisk närvaro med oss själva, andra människor och naturen. De texter som Enlis och Syvertsen undersöker rekommenderar just digital detox, det vill säga: att man starkt reducerar användandet av digitala medier, just som ett nödvändigt sätt för att återvinna en verkligt genuin social interaktion och autentisk närvaro i vårt eget liv, med andra människor och i naturen.

Enlis och Syvertsen är i sin text inte okritiska till den rörelse som är uppbyggd kring digital detox, detta av den enkla anledningen att bara det att man reducerar användandet av digitala me­dier inte automatiskt innebär att man får ett mer autentiskt liv. Det kan inte vara digitala medier i sig som gör vårt liv mindre autentiskt, och heller inte så att ett mind­re digitaliserat samhälle per automatik skulle bli mer autentiskt. Det är en väl förenklad ideologi. Det kan förstås finnas många goda anledningar att så att säga avgifta sig digitalt – missbruk av socia­la medier är exempelvis en realitet för många – men att göra det till det helt avgörande för var och en av oss för att vi ska kunna leva ett mer autentiskt liv – ja, det är ju bara att själv ägna sig åt eskapism.

Under den pandemi som rått har digitala medier varit oerhört viktiga för många, inte bara för att kunna utöva arbete på ett meningsfullt sätt från hemmet, utan även vad gäller att upprätthålla social kommunikation. Just detta tas upp i de avslutande texterna i Disentangling. Ett av bokens mest spännande avsnitt här är Paradoxes of Disconnected Connection skriven av Paul C Adams, Vivi Behrens, Steven Hoelscher, Olga Levrenova, Heath Robinson och Yan Yuan.

För många under pandemin var digitala medier ytterst viktiga och ofta det enda tillgängliga när det handlade om att kunna upprätthålla sociala kontakter och undgå isolering. Samtidigt har det under pandemin gått upp tydligt för många att social interaktion via digitala medier är ljusår ifrån ett fullvärdigt alternativ till fysiska möten i levande livet.

”Jo, på så vis att under pandemin har många börjat att på olika sätt frånkoppla sig digitalt för att omvärdera och förändra sitt användande av digitala medier.”

I boken presenterar författarna av kapitlet Paradoxes of Disconnected Connection bland annat en auto-etnografisk studie där de undersöker hur de själva upplevde den digitala kommunaktionen med andra människor under perioder tillbringade under olika former av karantän och lockdown. Några av de omdömen de fällde om den digitala kommunikationen kan i korthet beskrivas som ”bättre än ingenting” eller ”kände mig mer som en åskådare än en deltagare” eller ”vem är egentligen där?”.

Vad har då ovanstående med digital frånkoppling att göra? Jo, på så vis att under pandemin har många börjat att på olika sätt frånkoppla sig digitalt för att omvärdera och förändra sitt användande av digitala medier. När många under pandemin oftare än tidigare blivit hänvidade till digitala medier som enda kommunikationsväg kan man tänka sig att många trots allt har sett dem som en välsignelse, men många har tvärtom också på grund av detta insett otillräckligheten i dem när det kommer till att uppfylla sociala behov. Just denna del i boken är den som är mest oklar vad gäller hur man rent praktiskt väljer att digitalt frikoppla sig, men samtidigt är det den del i boken som på samma gång allra tydligast visar på vår alltmer ambivalenta inställning till digitala medier.

Disentangling bjuder på många intressanta och ögonöppnande infallsvinklar. I och med att boken är en antologi, författad av 23 olika forskare, är resonemangen sinsemellan relativt disparata, och de spretar en aning åt olika håll. Samtliga skribenter är dock överens om att det är en omöjlighet att idag helt och hållet frikoppla sig ifrån digitala medier. Vi är ju alla kopplade till en ekonomi, politik, kultur, byråkrati et cetera som idag är helt och hållet beroende av digital uppkoppling. Att vi ägnar oss åt olika former av digital frånkoppling förblir dock, menar författarna enhälligt, viktigt – socialt, politiskt och etiskt. Eller med andra ord: digital frånkoppling i några olika former är nödvändig, inte bara för att vi ska kunna påverka och förändra vårt enskilda liv i önskvärd riktning, utan också för att vi ska kunna påverka och förändra de digitala strukturer som formar vårt liv.