Att de feministiska striderna kring sexualitet handlar om andra saker än jämlikhet är inte att förvånas över. Normer och tankemönster ruckas inte över natt, utan återkommer i ny förklädnad gång efter annan tills svaga, reella förändringar kan skönjas. I fallet med den svenska politiken kring kommersiellt sex visade jag i min bok Porr, horor och feminister hur traditionella normer kring sexualitet och kön både uttrycks och förborgas i densamma, den radikalfeministiska retoriken till trots. Den goda sexualiteten är alltjämt traditionella heterosexuella samlag som sker i ett tvåsamt, kärleksfullt och ömsesidigt sammanhang. Och medan den manliga sexualiteten porträtteras som aggressiv och okontrollerbar, uppfattas den kvinnliga som fredlig och närhetsorienterad.

Dessutom uttrycker kroppsliga diskurser ofta oro som ligger på samhälleliga nivåer. Mary Douglas menade i Renhet och fara att kroppen, vilken är gemensam för alla människor, måste ses som en metafor för samhället. Det fi nns ett samband mellan hur vi uppfattar våra kroppar och samhället. Samhället, liksom andra sammanbundna grupper, är som mest sårbara vid sina skärningspunkter med andra grupper och därför kommer grupper som anser att det är viktigt att bibehålla sin åtskildhet också att vakta sina gränser noga. Detta kan symboliseras genom tabun kring mat och sexualitet, menade Douglas. Människan lägger mycket uppmärksamhet vid kroppens håligheter eftersom det är där som saker passerar utifrån in och inifrån ut.

Det är många antropologer som med hjälp av Douglas teorier visat att det särskilt är kvinnors kroppar som görs till sociala symboler. Det fi nns studier som handlar om hur zigensk identitet upprätthålls genom strikta regler av renhet och orenhet och där den främsta bördan faller på kvinnor, och det fi nns arbeten kring ”skam och heder” i Medelhavsländer och i Mellanöstern som visar hur viktigt det är för gruppen att kvinnors sexualitet kontrolleras, medan genital omskärelse och stympning i en del afrikanska kulturer brukar ses som de mer extrema uttrycken för denna kontroll. Ur liknande perspektiv kan även västerländska företeelser förstås – som den svenska sexköpslagen.

Sexköpslagen verkar ha multipla och ibland motstridiga funktioner i Sverige. Å ena sidan används den till att förstärka redan existerande normer och ideologier. Å andra sidan används den till att förändra traditionella könsmönster och maktordningar – och det ibland på ett icke-förutsägbart sätt.

De köns- och sexualitetsnormativa aspekterna har jag redan nämnt. Dessa framkommer i förarbetena till lagen och i de argument som sexköpslagens företrädare för fram. Man måste också komma ihåg att prostitution aldrig varit en sanktionerad eller accepterad aktivitet i breda folklager. Den var möjligen tolererad under reglementeringen i slutet av 1800- och början av 1900-talet, men regleringen kom snart att motarbetas av olika kvinnoförbund. Sexköpslagen är alltså en del av en långvarig repressiv prostitutionspolitik.

Ett annat användningsområde för lagen, och som det tidigare skrivits om, är hur den kan förstärka den nationella identiteten. Det finns flera relaterade och ihållande självbilder om svenskhet, menar socialantropologen Don Kulick, självbilder som är sammanlänkade med hela folkhemsidén. En av dessa är den om moralisk rättfärdighet. Neutralitetspolitiken, motståndet mot Vietnamkriget, regeringsstödet till Kuba och ANC gav en hel generation svenskar en känsla av att vara mer politiskt medvetna, humana och moraliska än människor i andra länder. Självbilden hamnade dock i kris när den svenska ekonomin gick sämre, neutraliteten ifrågasattes och välfärdsstaten började monteras ned. Man behövde något nytt att känna sig stolt över, något inte lika kostsamt.

Enligt Kulick kan sexköpslagen delvis ses som en respons på Sveriges inträde i EU. Om EU är en ”politisk kropp”, så vill Sverige gärna vara den kroppens samvete. Med hjälp av sexköpslagen kan Sverige falla tillbaka i rollen att främja en viss moralisk hållning. Genom att identifi era vissa frågor som moraliskt entydiga (som prostitution) och genom att ta ställning kan landet porträttera sig som ett slags moralisk fyr som andra länder kan tänkas vilja ta efter. Han visar också hur sexsäljare porträtterades i medier innan Sveriges inträde i EU som förkroppsligande just de kvaliteter man trodde skulle karaktärisera Sverige i relation till EU – ett litet svagt och oskyldigt off er som riskerar att bli exploaterat av en smutsig maskuliniserad utlänning. Mot detta var det enda skyddet en strikt prostitutionspolitik.

I Tyskland reglerades prostitutionen under ungefär samma tidpunkt som sexköpslagen infördes i Sverige. I den idéhistoriska avhandlingen Är sex arbete? använder sig Susanne Dodillet av spänningspolerna kommunitarism och anarkism för att förklara varför ländernas radikala och feministiska politik resulterade i sådana olika lagar. Dodillet menar att medan tyskorna var infl uerade av de starka autonoma och statskritiska rörelserna under 1970- talet agerade svenskorna inom en kommunitär idétradition. Detta hänger i sin tur samman med ländernas historia, menar Dodillet. Tyskar tenderar att ha en större rädsla och misstänksamhet mot en totalitär stat, medan svenskar istället ser staten som medborgarnas beskyddare. Radikalfeminismen, vilken har varit den dominerande feministiska ideologin i Sverige, harmoniserar också med den kommunitära föreställningen att det är möjligt för en instans att ha överblick över hela samhällsstrukturen och avgöra vad som är bra för alla individer. Och kan man tillägga, inställningen att det är rätt att utforma åtgärder som man tror gynnar majoriteten, men missgynnar minoriteten, där omdaningen av människan tillåts kräva sina off er.

Låt mig ta ett exempel från reaktionerna på Porr, horor och feminister. I en recension i Aftonbladet försvarade Ann-Charlotte Altstadt sexköpslagen med följande resonemang. Hon skrev att hon var glad över att leva i ett samhälle utan naturlig torsk-horkultur, där hennes sons första sexuella kontakt inte kommer att ske på en bordell. Inte för att hon var en ”sexualfi entlig moralist” utan för att hon tror att både samhället och hennes sons blivande partners tjänar på det. Hon ansåg att det faktum att Sverige är jämställt i jämförelse med andra länder beror på den restriktiva synen på sexhandel. Därför är det av mindre betydelse att vissa kvinnor prostituerar sig frivilligt och är nöjda, menade hon. Verksamheten bör inte underlättas utan försvåras med hjälp av sexköpslagen. Hon avslutade resonemanget: Det kanske finns några tusen prostituerade i Sverige, som då off ras på jämställdhetens altare.

Altstadts resonemang berör vad jag tror är en av sexköpslagens huvudsakliga funktioner: det är en del i projektet att modellera en ny, modern och jämställd svensk man. Genom sexköpslagen ska män lära sig att det inte är rätt att ”köpa kvinnors kroppar för pengar”, men även genom ändringar i till exempel föräldraförsäkringen ska män förmås ta ett större ansvar som fäder. Sexköpslagen används alltså inte bara till att förstärka eller uttrycka existerande sexualitets- och könsnormer, utan även för att förändra dem. I detta projekt engagerar sig andra än statliga företrädare eller institutioner. Genom konstnärliga webbprojekt som Han i hennes ögon ska kvinnors fotografier befria mannen från machorollen. Projektet har skildrats i dokumentären Den gode mannen och på hemsidan står att läsa att mäns värme och sensualism ska ha företräde framför aggressivitet och kyla.

Allra mest hjälper sexköpslagen kanske till i detta projekt genom att skapa en fi gur som kan fungera som den nya mannens mörka skuggbild. Om bögen tidigare var den perversa typ som den heterosexuella mannens normalitet kunde framträda mot, så verkar sexköparen övertagit hans roll. Bögen fungerar inte längre eftersom det är till honom som dagens heterosexuella män vänder sig till för att få ordning på sina hem, relationer och yttre.

Mary Douglas menade att förändringen av en samhällsordning kräver nya, mäktiga symboler. Under kristendomens första sekel tillmättes till exempel den kvinnliga kyskheten stor betydelse. Att dessa nya svenska manstyper har fått fäste i det kollektiva psyket speglas kanske i den försäljningssuccé som Katarina Wennstams bok Smuts har blivit. I den mår kvinnorna som säljer sex dåligt och är utsatta för tvång och våld. Männen som köper är känslokalla, eller åtminstone omedvetna inför kvinnornas lidande, styrda av sexmissbruk, kvinnoförakt och hora/madonnakomplex.

Dessa stereotypa föreställningar om prostitution kan delvis förklaras med att Wennstam inte har gjort någon egen research i sex-branschen utan förlitat sig på andrahandskällor (poliser, socialarbetare, jurister och material från rättegångar), och fantiserat ihop resten. Boken har sålt i 300 000 exemplar.

Smuts handlar om Jonas och Rebecca som utifrån sett lever det perfekta livet. Han är advokat, snygg och vältränad, hon är journalist med chefsposition på tv. Tillsammans bor de med en son och tonårsdotter i en vacker villa, men under fasaden gömmer sig något murket: Jonas är sexmissbrukare och köper sex urskiljningslöst. Trots det tackar han ja till att kommentera en rättegång om människohandel och koppleri i tv. Romanens vändpunkt utgörs av en scen då Jonas och Rebecca för första gången har analsex. Nästa morgon spyr Jonas i toalettstolen. Han har ”smutsat ned” sin fru och de två olika världar han lever i har mötts. På näthinnan ser han sin frus kåta blick, hennes porrmin. Rebecca är förvirrad och skäms. Samma morgon finner en av hennes kollegor bevis på att Jonas är sexköpare, just i det fall han kommenterar. Det är början till slutet för hans karriär och deras äktenskap.

Juxtaposeringen mellan de goda och onda männen i Smuts är tydlig. Mot Jonas ställs Rebeccas systers pojkvän István. Han är inte bara är en fantastisk älskare och har ett strålande intellekt, han är kulturellt bildad. Medan han ger svärföräldrarna Nötknäpparen i julklapp har inte Jonas ansträngt sig alls. István är omtänksam och masserar systerns fötter på julafton, medan Jonas är på strippklubb. Och så är István bra pappamaterial, utan knot spelar han fotboll med Rebeccas son, något Jonas vägrar. Systern har dessutom ett hett sexliv med István, men trots att hon kan vakna mitt i natten, vild av åtrå efter Istváns muskulösa, sensuella kropp (han är dansare) är det hans hjärna som gör henne mest kåt.

Hur Wennstams senaste bok Alfahannen kommer att bemötas av läsarna är för tidigt att säga, men det mediala bemötandet har varit svalt vad gäller dess språk och schabloniseringar. Av de större dagstidningarna är det dock bara Åsa Linderborg som i Aftonbladet har påpekat att sex kan balansera på hårfina gränser, medan Magda Gad i QX är den som konfronterar Wennstams underliggande sexualmoral: kvinnorna i sunda relationer ägnar sig åt traditionella samlag, medan de som blir utsatta för övergrepp ägnar sig åt mer ovanliga ting.

Den senaste tiden verkar sexköpslagen fått en ny funktion – att agera murbräcka i relationen stat och individ. Förra våren beslutade Centerpartiets ungdomsförbund med Hanna Wagenius i spetsen att man skulle verka för att sexköpslagen skulle avskaff as, och i höstas lade Fredrick Federley fram en riksdagsmotion om lagens avskaff ande, den första i sitt slag. Nätverket Liberati har samma sak på sin agenda, och bland bloggosfärens många frihetliga och liberala aktörer kommer temat ofta upp. Huvudargumentet är att myndiga människors överenskommelser måste respekteras och att staten inte ska lägga sig i vad människor gör med sina kroppar.

Det finns även populärkulturella paralleller till de politiska protesterna mot sexköpslagen. Ståuppkomikern Magnus Betnér bjuder på hårdnackat humoristiskt motstånd mot sexköpslag och svensk förmyndarmentalitet medan Svante Tidholm inte gör en Lilja 4-ever i sin dokumentär Som en pascha om män som köper sex på en tysk bordell. Istället visar han att sexköp för många män handlar om närhet, trygghet och möjlighet att visa känslor.

Jag tror att det nya ifrågasättandet av sexköpslagen är ett av flera uttryck för en anti-auktoritär, eller frihetlig våg, som böljar genom svensk samhällsdebatt och tvärs genom politiska block. I denna statskritiska strömning är sexköpslagen bara en av flera principfrågor. För de tidigare argumenten mot lagen, att sexsäljare och köpare far illa, har inte alls samma dignitet.

Först ut i denna nya våg var fildelningsdebatterna och det gigantiska FRA motståndet, sedan har det argumenterats mot rådande narkotikapolitik och för skadereduceringsmodeller samt människors rätt att bruka de droger själva väljer, inte bara de som staten godkänt. Det har motionerats om rätt till dödshjälp – eller rätt till självbestämmande vid livets slut som det heter – och om att tillåta surrogatmödraskap/ värdmödraskap eftersom man anser att kvinnor som vill ”dela med sig glädjen att få barn” ska ha rätten att göra det.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

Det finns en utbredd frustration över hur de svenska jämställdhetsdebatterna ser ut. Men den radikalfeministiska teori som idag är förhärskande i vålds- och sexualfrågor i Sverige ifrågasattes av feminister och akademiker för redan för trettio år sedan. De alternativa teorier som utvecklades utifrån denna kritik har dock inte fått en särskilt stor spridning i Sverige. Det är synd, för dessa kan vara användbara för att skapa en djupare förståelse till varför sexköpslagen har varit ett sådant centralt krav för svenska feminister och andra jämställdhetsaktörer.

Under Barnardkonferensen i USA samlades feministiska akademiker, författare och aktivister för att utmana den dominanta position som den radikalfeministiska anti-porrörelsen hade fått. Utmanarna ansåg att radikalfeministerna felaktigt utnyttjade kvinnorörelsens synliggörande av sexuellt våld. Genom att tolka berättelser om misshandel, våldtäkt och incest som ett tecken på att kvinnor var mer sexuellt sårbara än någonsin återskapade de premisserna för den gamla könsordningen. Radikalfeministerna fokuserade på fara istället för njutning, uppmanade till försiktighet och censur samt ville få kvinnor att känna skam för vissa typer av sexuellt beteende.

Barnardkonferensens deltagare ville stället undersöka hur sexuell fara kunde minska samtidigt som kvinnors sexuella njutning ökade. Dessutom frågade man sig på vilka andra sätt som sex kunde analyseras. Feminism, menade till exempel Gayle Rubin, är kanske inte den bästa platsen att studera sexualitet utifrån: att automatiskt anta att en teori om könsförtryck är detsamma en teori om sexualitetsförtryck är att misslyckas med att skilja mellan genus och erotisk åtrå.

Carol Vance, antropologen som initierade Barnardkonferensen, menar att anti-porrörelsens krav på att förbjuda pornografi har att göra med en överenskommelse som kvinnor tvingas göra med män. Överenskommelsen baseras på en kulturell resonemangskedja som börjar med antagandet att mäns sexualitet till sin natur är våldsam och okontrollerbar och att kvinnor är oförmögna att freda sig själva. Dessutom, om en kvinna är ”god”, det vill säga sexuellt försiktig, så åtnjuter hon manligt beskydd, medan om hon är dålig så riskerar hon att män förgriper sig på henne och straffar henne.

Detta är något kvinnor lär sig förhålla sig till redan som unga, menar Vance, oavsett om de vill det eller inte. Inom ramarna för denna överenskommelse måste kvinnor dessutom begränsa mäns sexuella impulser, då dessa i sig utgör en fara för kvinnor. Kvinnor får i och med denna resonemangskedja ett stort ansvar. De ska styra sin egen sexualitet, vara förmyndare för männens och se till att off entliga sexuella uttryck begränsas.

Vance tog upp exemplet pornografi, men hennes tes är direkt överförbar till den svenska situationen och sexköpslagen, och kan dessutom göra krav som att motverka ”sexualiseringen av det offentliga rummet” mer begriplig. Frustrationen till trots, det handlar alltså inte om illvilja från jämställdhetsaktörers sida, utan om försök att skapa trygghet för det större kvinnokollektivet. Tyvärr är denna trygghet en chimär, och verkar dessutom förstärka de kulturella mönster många önskar förändra.