Vid sex på morgonen denna söndag halkar jag därför de sex trapporna ner och börjar leta efter ett dygnetruntöppet snabbköp. Omedelbart får jag ett viktigt missförstånd skingrat: hundratals gånger har jag tänkt att innehavarna av dessa småbutiker – som har hela världsrymder i lager, om man bara lyckas fråga – gör ett makalöst jobb varje dag när de ställer ut alla frukter och grönsaker. Men se där, det gör de inte alls. De låter varorna ligga ute över natten. Vem skulle komma på tanken att stjäla något? Vill det sig illa är ägaren en avlägsen släkting, och då blir det duktigt med stryk.

Georgien är, har jag ofta tänkt, världens konstigaste land. Även detta är komplett felaktigt. Georgien är världens normalaste land; den stora avvikelsen är Nordeuropa, och konstigast av allt är Sverige.

I Georgien gör man klokt i att se glad ut när man sakta kör igenom en by – annars är risken att hjälpsamma farbröder kommer fram och ska lösa alla ens problem, inte sällan med hjälp av bröd och hembränt. Dristar man sig till att lämna fordonet, sträcka på benen och se sig omkring anländer snart horder av män som ser fram emot att få visa upp sina reparationsfärdigheter och kanske få höra lite om det märkliga väst, där folk enligt uppgift tassar omkring barfota på uppvärmda golv. Uppvärmda golv! Vilket vansinne! Är de lagda med guldplankor också? Ta och smaka lite på den här chachan, den har jag bränt på mina egna druvskal – så sent som i fjol golvade jag en fet ryss med denna ädla dryck, han har knappt rest sig än… Häng med hem till mig så ska ni få smaka en riktig khachapuri, inte en sådan där mager historia som turistställena bluffar i er, utan en riktig rackare med hemkärnat smör och ost från syrrans kossor och ägg från grannens höns… Et cetera. Det kan ta lite tid.

I sverige? I Sverige avråder polisen från att stanna och hjälpa främlingar i nöd. De kan ju vara… vägpirater. Berättar man detta för en georgier hanterar hon det på det enda rimliga sättet: som ett befängt skämt. Bara att skratta med i tokerierna.

I Georgien är det obligatoriskt för alla utlänningar att så fort som möjligt besöka en av basarerna. Sedvanan uppmuntras knappast av myndigheterna – de vill att man glor på kloster och berg, kanske mumsar i sig ett nybakat puribröd – men väl av oss exilsadister, som älskar att se andra västerlänningar tappa hakan. En basar i den normala världen är inte Ica, eller ens Kiviks marknad. En basar i den normala världen är livsfarlig.

Ofta bokstavligt talat. Den hembrända spriten närmar sig emellanåt 75-procentig alkoholhalt, och alla ska provsmaka. Inte i köptagen? Spelar ingen roll. Efter att ha blivit nerskvätt med blodet från en oxe som just styckas av en dåre med yxa – eller varför inte motorsåg – är det få som tackar nej till en styrketår. Och så lite adjika (Kaukasus egen chilipasta) till det, vilket driver upp törsten, vilket gör att man får ännu svårare att tacka nej till nästa kapsyl med choklad- eller konjakdoftande fulsprit. Ibland undrar jag om inte männen med chachan och kvinnorna med kryddblandningarna utövar denna svartkonst i tyst maskopi med varandra, tryggt förvissade om att främlingarna förr eller senare bryts ner och lämnar marknaden med en stackars spädgris under armen, eller varför inte ”den enda tvättställning som välsignats av kyrkan” på biltaket.

I Sverige? I Sverige får inte ölen på Systembolaget säljas kyld. Berättar man det för en georgier blir han så bestört att han blir tvungen att stanna taxin och berätta om denna oerhörda människorättskränkning för alla och envar.

Är det aldrig hemskt? Jo vars. I snabbköpet där jag snubblar in ligger någons mormor på en tältsäng under flera lager av filtar, alldeles intill vedkaminen. Hostandet får mig att fundera en gång extra innan jag köper det där cigarettpaketet. Kvinnan har i bästa fall en georgisk sjukförsäkring och överlever kanske, kanske de månader hon får tillbringa i vårdkön.

Och berättar man för en georgier att liknande scener numera utspelar sig även i det kolossalt rika Sverige, då är det ingen som skrattar längre. Tystnaden som lägger sig är av den sort som bara kan följa på att en dröm just gått i kras.