En varumärkt värld
Det mätande och rangordnande som hör till idrotten breder dock ut sig till andra delar av vårt genomorganiserade samhälle. Michael Power, forskare vid London School of Economics, beskriver detta som en del av ett framväxande ”Audit Society”. Viljan att prestera väl är inte ny, men vem hade för några decennier sedan kunna tänka sig att statliga myndigheter skulle rangordnas efter hur framgångsrika de är på nätet eller att kommuner skulle värderas med hjälp av ett kvalitetsindex.
Orsakerna till den ökade användningen av mätning och kalkyler beskrevs inom den tidiga sociologin som ett samhälles pågående rationalisering för att undvika (o)vanans makt och ideologiskt baserad tradition. Dagens mer kritiska öga ser i mätandet och ambitionen att vara bäst istället en falsk och avhumaniserad föreställning om samhällets utveckling.
Strävandet efter excellens blir till en del av det moderna samhällets kunskapskapprustning. Vi får organisationer såväl som individer som letar framgångsrecept, och viljan att vara unik föder ambitioner och idéer som inte så sällan snarare leder till konformism när framgångsrecepten kopieras. Allt för att visa framåtanda och nå snabba resultat.
The Triumph of Emptiness, skriven av Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet, utgör en kritisk diskussion av denna utveckling. Det rör sig om en omarbetad och utvidgad version av en tidigare bok, utgiven på svenska (Tomhetens triumf, 2006). Alvesson menar att vi i dagens konsumtionssamhälle ser ekonomisk tillväxt som resultatet av ökad konsumtion snarare än det omvända, det vill säga: att ökad produktivitet leder till tillväxt och möjliggör en ökande konsumtion. En alltmer globaliserad konsumtion har, skriver Alvesson, lett till en alltmer varumärkt värld och en kunskapsbaserad ekonomi fylld av kunskapsföretag, en ökad efterfrågan på högre utbildning samt individer som på alla sätt vill förbättra sina cv:n. I boken diskuteras hur konsumtionen blir ett nollsummespel och hur strävan efter det grandiosa och användningen av olika slags illusionsnummer formar denna utveckling.
Genom ökad konkurens om det som Alvesson kallar positionella nyttigheter ökar människors förväntans- och anspråksnivåer, och (överflöds)konsumtionen får en allt starkare social prägel. Nyttan av att konsumera får då inte ett självständigt individuellt värde, utan är avhängig andras konsumtion. Exempel är trängsel i bilköer och köp av statusprylar såsom märkeskläder och mobiltelefoner. Värdet är här beroende av möjligheten att skilja sig från mängden och övertrumfa andra. Det blir ett nollsummespel där det exklusiva klädmärket inte längre blir särskiljande när det blir var mans egendom. Bland utbildningsinstitutioner som rangordnas i internationella jämförelser kan endast ett universitet toppa listan.
Detta leder i sin tur, enligt Alvesson, till en strävan mot det grandiosa. Detta sker genom iscensättning av diverse illusionsnummer. Alvesson beskriver en benägenhet hos både individer och organisationer att lägga ut förskönande dimridåer kring det man gör och det man är, allt i syftet att flytta fram de egna positionerna. För att åstadkomma detta är just illusionsnumren av stor betydelse. Det handlar om att förmedla övertygande bilder av vad det nu kan vara: en politisk reform, en ny produkt eller en satsning på en ny forward till fotbollslaget. Det gäller att beskriva en positiv framtid med hjälp av politiskt korrekta värderingar och argument som appelerar till vedertagna sanningar. Legitimitet, status och yta vinner på bekostnad av effektivitet, substans och rationalitet.
Bokens tes om hur ambitioner att nå fördelaktiga positioner i samhället beskrivs genom att författaren fördjupar sig inom tre områden: konsumtion och konsumtionskulturer, högre utbildning med titel- och cv-inflation, samt dagens arbetsliv och alla dessa organisationsförändringar som alltmer handlar om att imitera vad andra organisationer gör och att på olika sätt presentera verksamheten i bästa möjliga dager genom så kallad shop-window dressing.
Vi lever i en tid av ständigt ökande förväntningar på ökad konsumtion, bättre materiella villkor och lycka. Undersökningar visar dock, skriver Alvesson, att inget tyder på att människor blir mer tillfredsställda. Nollsummespel och illusionsnummer medför att varje framgång riskerar att bli en tomhetens triumf och att vi får leva i bondfångarnas paradis.
Boken ger med dessa tre fördjupningar en bred exposé över viktig litteratur inom flera mycket intressanta områden. Tanken att överkonsumtion, framgång och yta kännetecknar en tid är dock inte ny, vilket Alvesson också påpekar. Det nya är att denna utveckling idag inbegriper allt fler i samhället och allt fler samhällen. Här kunde författaren gärna ha fördjupat sin analys och förtydliga hur bokens konsumtionskritiska modell skiljer sig från den utvecklingsekonomiska kanon som han redogör för.
Tankegods hämtas från verk som har format denna bild såsom J K Galbraiths Överflödets samhälle , vilken senare blev måltavla för Jean Baudrillards kritik i The Consumer Society, samt på senare tid även i exempelvis Naomi Kleins No logo. Vi ska heller inte glömma, vilket Alvesson inte heller gör, den svenske ekonomen Staffan Burenstam Linders bok Den rastlösa välfärdsmänniskan (1969), som tidigt beskriver hur vi blir mer stressade och rastlösa desto rikare vi blir. Rationaliseringsidealen från arbetslivet sprider sig till fritidens sfär, vilket medför att vi vill konsumera såväl varor som fritid allt mer och allt effektivare.
Två inslag i Alvessons argumentation, kopplade till konkurrensen om det han kallar positionella nyttigheter kan dock diskuteras. För det första riskerar idén om att denna konkurrens utgör ett nollsummespel att bli lika statisk som den kritiska teorin (Foucault) ofta blir. För det andra behöver tanken om konsumtionens huvudsakligen sociala karaktär problematiseras.
Först nollsummespelet. Argumentet här är att ändliga nyttigheter är förbehållna ett litet fåtal och att positionsnyttan faller när tillgängligheten ökar. Exempelvis skulle nyttan och statusen förknippad med att bo i en innerstadslägenhet minska om antalet lägenheter blir betydligt fler. Med en statisk nationalekonomisk analys ceteris paribus (allt annat lika) är det säkert riktigt, men varför ett sådant antagande?
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
Få sociala system är idag så dynamiska som just städer, och då inte enbart när det gäller efterfrågan på lägenheter. Värderingar och livsstilar uppstår och förändras även av helt andra drivkrafter. En annan invändning är att nollsummespelet i sin mer specifika betydelse är ett analysverktyg för ekonomer, ett spel som karakteriseras av att deltagare har motstridiga intressen och att de inte kan påverka den summa pengar eller andra nyttigheter som ska fördelas genom spelet. Summan av alla vinster och förluster är alltid lika med noll. Hur träffande är denna utgångspunkt för människors vilja att konsumera märkeskläder, innerstadslägenheter eller högre utbildning för den delen? De flesta marknader för såväl varor och tjänster som åsikter förändras, och värdet av dessa kan såväl öka som tämligen snabbt helt försvinna.
Det andra argumentet är att en ökande konsumtion inte i första hand tillfredsställer människors individuella behov, utan att dessa behov är socialt definierade. Vad som menas med att tillfredsställelse bestäms i relation till andra(s konsumtion) är värt att fundera över. Det är visserligen väl känt att hur nöjda vi blir av en löneökning inte bara beror på ökningen i sig, utan även på hur mycket kollegerna får eller inte får. Att det är en del av sanningen kan nog många vara överens om, men är det hela sanningen?
Frågan om konsumtionens betydelse i det moderna samhället löper här risken att bli till ett socialkonstruktionistiskt illusionsnummer. Det är inte enbart en jakt på samhälleliga positioner som driver oss, utan all konsumtion och upplevd nytta har rimligen även en materiell och subjektiv sida. De sociala strukturerna är betydligt mer trögrörliga än de sätt med vilka vi löpande tolkar och omtolkar vår omgivning och de skeenden vi involveras i. Min konsumtion av varor och tjänster skiljer sig säkerligen från hur jag förstår och skapar mening kring nyttan av denna konsumtion. För att inte tala om att såväl min förståelse som mitt handlande skiljer sig från de mer grandiosa idéerna om konsumtionssamhällets utveckling som dessa framstår i den samhällsvetenskapliga diskursen.
Alvesson knyter an till en viktig diskussion om arbetslivet och den högre utbildningen som en del av dagens konsumtionsbaserade samhällsutveckling. Trots ambitionen att vara provokativ och kritisk för att kunna göra upp med myter och förgivettagna sanningar, blir resultatet inte kritiskt vad gäller vare sig moraliska eller ideologiska utgångspunkter. Kritiken riktas i första hand mot en allmänt omfattad bild av vår moderna tillvaro och visar att denna bild är mycket förenklad och att utlagda dimridåer bör skingras. Boken bidrar dock på ett intressant sätt till att belysa utbredda och många gånger etablerade uppfattningar om konsumtions- och kunskapssamhällets utveckling. Den är flyhänt skriven och ett bidrag till debatten om i första hand kunskapssamhällets utveckling och problemen inom den högre utbildningen i Sverige.