Ensam i en absurd värld utan Gud

År 1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur. Han hade varit nominerad till priset redan 1949, och när han nu mottog det var han med sina 44 år den näst yngste Nobelpristagaren i denna priskategori. Kipling var den yngste, ett år yngre än Camus, när han belönades 1907. Prismotiveringen lyfte man fram Camus’ ”betydelsefulla författarskap som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”. Man framhöll också hans insatser som motståndsman under andra världskriget samt hans förmåga att i en absurd värld betona nödvändigheten av humanism och solidaritet. I prismotiveringen kan man vidare läsa att Camus, även om han poängterar mänsklighetens absurda villkor, enträget manar till revolt mot meningslösheten.

Camus tycks själv ha känt sig kluven inför sitt Nobelpr...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Lena Kåreland

Professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

Läs vidare