2006 beslutade kyrkan om en varsam översyn av 1986 års handbok. Det uppdraget svällde ut inom själva processen och förändrades till en revision. Utfallet blev en brutalrevision.

När förslaget till ny kyrkohandbok kom 2012 möttes det av kritik från instanser som Kungliga Musikaliska Akademien, men även från präster och musiker. Akademien ansåg att arbetet var oseriöst. Texter, som författats av anonyma skribenter, avfärdades som ”pekoral” av språkliga experter. Det fanns så många alternativ inom varje gudstjänstordning att hela grundtanken med att människor alltid ska kunna känna igen sig gick förlorad.

Jag var involverad genom ett projekt på ett studieförbund, där jag hade till uppgift att skriva en samtalshandledning till förslaget. Gruppen som ledde arbetet på Kyrkokansliet frågade om jag även kunde komma med teologiska synpunkter. Det gjorde jag. En gång. Sedan insåg jag att de inte verkade vara mottagliga för invändningar.

Det jag påpekat var att det i en bön fanns svårbegripliga metaforer och att den innehöll syftningsfel. De avfärdade synpunkten med att ”den texten som är så fin”. Den attityden har präglat responsen på all kritik som riktats mot förslaget.

Det omarbetade förslaget, som nyligen kom, har Kungliga Musikaliska Akademien, Kungl. Vitterhetsakademien och Svenska Akademien unisont sågat i sina remissvar.

I Svenska Akademiens svar fann ärkebiskop Antje Jackelén några sakfel och gick i sin tur ut och sågade Akademiens remissvar.

Vilka är då enligt kritikerna huvudproblemen? Enligt den musikaliska expertisen är den nyskrivna musiken ett brott med vårt kyrkomusikaliska kulturarv. Svenska Akademien menar att ords betydelser svävar iväg. Förslaget ger ett ”ofärdigt intryck” och behöver underkastas en språklig och stilistisk genomgång, menar de.

Teologer anser att klåfingrigheten, som att byta ordet Kyrie (Herre) mot Kristusrop (för att undvika ordet Herre), förändrar det teologiska innehållet.

Av genuspolitiska skäl har Gud i förslaget blivit en moder. I en nattvardsbön i 1986 års kyrkohandbok finns moder med, men då formulerat ”som en moder” och inte ”är en moder”, som i förslaget. Det finns förvisso kvinnliga bilder för det gudomliga; Visheten och hönan som beskyddar sina ungar. Men Jesus kallar inte Gud moder, i den bibliska världen förblir Gud en fader.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

En allvarlig kritik levereras från Vitterhetsakademien. I förslaget har hebreiska ord, så kallade hebraismer, plockats bort. ”Herre Gud Sebaot” har bytts ut mot ”Herre Gud allsmäktig”. Vitterhetsakademien påpekar att det var så den politiserade kyrkan gjorde i Tyskland under nazitiden. Kristendomens judiska rötter skulle kapas. Akademin menar därför att detta är ”direkt olämpligt” och kan öppna för ”en antisemitisk tendens eller tolkning”.

Den invändningen är i sig skäl nog att skrota förslaget och tillkalla experter för den varsamma översyn som ursprungligen var tanken. Det är således inte enbart vårt gemensamma kulturarv som står på spel, utan det görs ett obehagligt försök att fjärma kristendomen från sina judiska rötter, från sitt teologiska arv.

Många som är insatta i frågan är säkra på att Socialdemokraterna och kyrkoledningen får som de vill i Kyrkomötet 2017 och att förslaget går igenom. Att det är partihögkvarteret på Sveavägen 68 som önskar detta, visar att det är en nationell fråga med starka politiska undertoner. Kyrkan har blivit ett politiskt redskap ända in i bönen.