Europa tycker olika
Upptäckten att främlingsfientlighet varierar mellan länder, likväl som mellan andra geografiska områden är relativt ny. I spåren av denna upptäckt följer också ett delvis nytt forskningsområde som försöker förklara dylika skillnader. Jämfört med andra europeiska länder visar Sverige upp förhållandevis låga nivåer av främlingsfientlighet, och även när det gäller andra attityder som till exempel jämställdhet och homofobi framstår Sverige som ett relativt tolerant land. Forskningen kring kontextuella förklaringar ger oss viktig kunskap om varför främlingsfientligheten varierar mellan länder, men också stor anledning att vara uppmärksam på konsekvenserna av den senaste tidens ekonomiska och politiska utvecklingar i Europa.
Data från European Social Survey visar tydligt att attityderna till invandring och invandrare i Europa varierar. Figur 1 visar negativa attityder till invandring och figur 2 visar attityder till invandrare i 26 europeiska länder 2010, på en 100-gradig skala där högre siffror indikerar mer negativa attityder. Dessa data avslöjar att européer i genomsnitt hyser mer negativa attityder till invandring än till invandrarna själva; likväl finns det en stark korrelation mellan attityderna. Grekerna, till exempel, är mest negativa till invandring och invandrare, medan svenskar i allmänhet välkomnar invandring, liksom de är jämförelsevis positiva till invandrares inverkan på landet. Det senare är förstås glädjande, men vi måste komma ihåg två saker. För det första att främlingsfientliga attityder bara är en betydelsefull faktor bland andra när det gäller integration. Till exempel är invandrares chanser att få ett jobb i Sverige, jämfört med majoritetsbefolkningen, lika dåliga som för invandrare i andra länder med högre nivåer av negativa attityder. För det andra att siffrorna är relativa vilket betyder att främlingsfientlighet inte kan negligeras i till exempel Sverige bara för att nivåerna är något lägre än i andra länder då det finns främlingsfientlighet här precis som i andra länder.
Dessa siffror väcker naturligtvis viktiga frågor. Varför uttrycker till exempel greker i allmänhet mer negativa attityder till invandrare än britter, fransmän, tyskar eller nederländare? Varför är finländarna mest emot invandring av de nordiska länderna, medan svenskarna har minst negativa attityder i hela Europa? Under de senaste 10–15 åren har intresset för kontextuella förklaringar av fördomsfulla attityder därför ökat. En möjlighet är att variationen mellan olika länder är relaterad till variation i viktiga individuella drag. Högre utbildning är till exempel ett motmedel mot främlingsfientliga uppfattningar, vilket innebär att vissa av skillnaderna mellan länder är relaterade till den varierande utbildningsnivån i olika länder. Men fördelningen av betydelsefulla individuella faktorer mellan olika länder varierar inte så starkt att den kan förklara mer än smärre skillnader mellan länder. I stället verkar det handla om något som utspelar sig utanför individen själv. Denna insikt har lett forskare att undersöka ett antal tänkbara kontextuella förklaringar till de observerade skillnaderna, såsom effekterna av ekonomiska och politiska förhållanden, antalet invandrare och så vidare. Därmed har man fått ökad kunskap om hur vissa kontexter kan antingen förstärka eller mildra negativa attityder till medlemmar av andra etniska grupper.
Jämförande forskning har i hög grad inriktats på hur minoritetsbefolkningens storlek inverkar på fördomar. De senaste åren har många studier testat hypotesen att höga nivåer av invandring och större minoritetsbefolkningar leder till ökad fördomsfullhet. Medan detta antagande i stort sett stöds av amerikansk forskning om vita amerikaners attityder till afroamerikaner (men inte vid mätning av vita amerikaners attityder till exempelvis invandrade latinamerikaner), är resultaten av de europeiska studierna långt mer tvetydiga. Det verkar som om invandrarbefolkningens storlek har en viss betydelse för attityderna till invandrare i Europa, men resultaten pekar i olika riktningar. I vissa fall är en stor invandrad befolkning förknippad med låga nivåer av fördomar, i andra fall är befolkningens storlek korrelerad med höga nivåer av främlingsfientlighet. Även om det inte är känt var omslagspunkten ligger, hävdar samhällsvetare att invandringen skapar möjligheter inte bara för konflikter, utan också för vänskaplig social interaktion och samarbete, något som i slutänden kan minska förekomsten av stereotyper och fördomar. Nyare forskning pekar på att invandrarbefolkningens storlek också samverkar med andra omständigheter vid skapandet av attityder, till exempel med den ekonomiska situationen i landet.
Forskning visar nämligen att ekonomiska förhållanden spelar en roll för främlingsfientliga attityder. Människor är i allmänhet något mer benägna att hysa fördomsfulla attityder i länder eller andra geografiska områden med låg BNP eller hög arbetslöshet, eller i tider när de ekonomiska förhållandena försämras, som vid en recession. Denna relation kan bäst förklaras utifrån grupphotsteorin. Enligt denna teori är fördomar en konsekvens av upplevd konkurrens mellan invandrare och infödda om knappa resurser, såsom jobb eller sociala förmåner. Därför förväntas fördomsfullheten öka när de infödda känner att deras ekonomiska intressen hotas genom närvaron av invandrare. En svag ekonomi eller försämrade ekonomiska möjligheter förväntas alltså förstärka känslor av hot bland de infödda.
Det är viktigt att notera att hotet inte måste vara personligt (det vill säga det behöver inte vara det egna arbetet som hotas). Känslan av att den egna gruppen hotas av närvaron av en främmande grupp räcker ofta för att ge upphov till negativa attityder. Reaktionerna på kontextuella omständigheter varierar emellertid. Till exempel är infödda i en lägre socioekonomisk ställning mer benägna att uttrycka främlingsfientliga uppfattningar i tider av hög arbetslöshet än infödda med högre socioekonomisk status. Det beror på att de tenderar att ha en mer utsatt position på arbetsmarknaden, där de oftare än sina motsvarigheter med hög socioekonomisk status måste konkurrera med invandrare om jobb.
Forskning har också funnit att ett negativt politiskt klimat, med främlingsfientlig retorik och restriktiv invandringspolitik, är relaterat till högre nivåer av främlingsfientlighet. En förklaring är att negativ politisk retorik framhäver närvaron av invandrare och aktiverar känslor av ekonomiskt, politiskt och/eller kulturellt hot. Om politiker ägnar föga eller ingen uppmärksamhet åt frågor som har att göra med invandring och invandrare, visar de att företeelsen är av mindre betydelse. Om sådana frågor i stället har en framskjuten ställning i landets politiska samtal, kan synliggörandet och framhävandet av invandrare utlösa känslor av hot hos den infödda befolkningen. En negativ retorik kan också ha funktionen att legitimera negativa attityder mot främmande grupper och därmed öka sannolikheten att individer kommer att uttrycka eller handla utifrån sina åsikter. Hittills har vi inte lyckats mäta några egentliga effekter på de främlingsfientliga attityderna av den framväxande radikala högern i Europa. Likväl är det en uppenbar källa till oro att negativa formuleringar kring invandrare och invandring ökar både från de radikala högerpartierna och från etablerade politiska partier, som inslag i en strategi för att vinna röster från de nya partierna.
Det senare kan potentiellt påverka attityder gentemot invandrare i negativ riktning.
Religiösa kontexter verkar också ha en viss relevans för främlingsfientlighet – åtminstone bland troende. Huruvida de troende i Europa är mer eller mindre fördomsfulla beror delvis på religionens ställning i landet. I länder där religionen spelar en mer framträdande roll, i termer av antalet troende och relationen mellan stat och religion, tenderar troende till exempel att vara mer främlingsfientliga. Religionens inverkan kan troligen kopplas till social sammanhållning, där en mer etniskt baserad social sammanhållning tenderar att leda till mer främlingsfientliga attityder. Det vill säga att i länder där idén om ”vi, folket” är starkare knuten till majoritetskulturen, tenderar nivån av främlingsfientlighet att vara högre än i länder där denna idé inte är lika starkt knuten till en etnisk självförståelse. Med andra ord: där en nations självförståelse är mindre exkluderande, tenderar nivån av främlingsfientlighet att vara lägre.
Vi har tagit upp ett antal faktorer som kan förklara delar av de skillnader mellan länder som kan observeras. De förklarar dock inte fullt ut de landsskillnader som vi sett ovan. Följaktligen verkar det finnas andra faktorer som vi ännu inte undersökt som är av betydelse. Det är inte helt lätt att spekulera i vilka dessa är, men sannolikt skall den historiska betydelsen inte underskattas. Alltså att nivåer av främlingsfientlighet i olika länder hänger samman med landets historia, där traditioner av invandring, öppenhet och så vidare sannolikt är av betydelse.
En viktig fråga i samband med skillnaderna mellan olika länder är om de främlingsfientliga attityderna ökar eller minskar över tiden. Svaret beror på tidsperspektivet. Om vi tittar på en längre tidsperiod, säg de senaste 50 eller 100 åren, är svaret klart: de främlingsfientliga uppfattningarna minskar. Men om vi studerar en kortare tidsperiod, som de senaste tio åren, kan bilden bli en annan, givet sådana förändringar som populistiska partiers ökande valframgångar, recessionen i eurozonen och så vidare, vilka alla är faktorer som kan inverka negativt på utvecklingen av främlingsfientlighet. I offentliga debatter hävdas det ibland att sådana åsikter är på uppåtgående, särskilt med hänvisning till de senaste årens valframgångar för populistiska högerpartier som Nationella fronten i Frankrike, Jobbik i Ungern, Gyllene gryning i Grekland, Sannfinländarna i Finland och Sverigedemokraterna i Sverige. Dessa partier har uttalat främlingsfientliga politiska program, och de flesta länder ha fått se en ökad andel av befolkningen rösta på dem. Samtidigt visar undersökningar av europeiska attityder små förändringar i de främlingsfientliga uppfattningarna de senaste åren.
Den senaste tidens politiska utveckling kan alltså te sig motsägelsefull. Hur kommer det sig att populistiska partier på högerkanten har ryckt fram så pass starkt i europeiska val, samtidigt som nivån av främlingsfientlighet förblir i stort sett densamma? En förklaring är förstås att människor som hyser främlingsfientliga attityder i allt högre grad röstar utifrån sin ståndpunkt ifråga om invandring och integration. Och dessa partiers valframgångar gör dem till ett alltmer realistiskt alternativ för väljare. Forskningen pekar också på att frågor om kultur och nationalism har ökat i betydelse, samtidigt som de traditionella partierna har konvergerat mot mitten, vilket lämnar begränsat utrymme för väljare att göra sin röst hörd då partierna erbjuder mindre variation.
Populärt
De sagolika systrarna Mitford
Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.
Det är viktigt att notera att främlingsfientlighet inte är det enda skälet till att människor röstar på populistiska högerpartier, även om det är mycket sällsynt att dessa negativa attityder inte är ett direkt motiv för röstbeteendet. Radikala högerpartier bidrar inte bara till ett politiskt klimat som är avvisande mot invandrare, utan deras framgång kan också innebära en mindre inklusiv integrationspolitik i framtiden. Dessa partiers framgång påverkar med andra ord utsikterna till integration både direkt och indirekt via den allmänna opinionen. Att attityderna gradvis har förbättrats med tiden är ingen garanti för att denna trend kommer att fortsätta – särskilt inte när de yttre omständigheterna förändras.
Även om vi hittills inte har observerat någon allmän ökning av främlingsfientliga attityder är fortsatt forskning om främlingsfientlighet väsentlig. Inte minst med tanke på den fortsatta invandringen till Europa, aktuella nivåer av etnisk mångfald, radikala högerpartiers framryckningar och den ekonomiska kris som Europa genomgår. Därtill kommer att kontextuella förklaringar till skillnader mellan länder fortfarande är ett ganska nytt forskningsfält. Om vi till detta lägger det faktum att de tänkbara orsakerna är svåra att mäta, till exempel den historiska bakgrundens betydelse, förstår vi att vi inte har alla förklaringar till de observerade skillnaderna.
Främlingsfientlighet har länge setts som en företeelse som bidrar till antisocialt beteende på individnivå och sociala oroligheter på samhällsnivå. Främlingsfientlighet undergräver tillit, solidaritet och samhällsengagemang, som är så centrala för fungerande liberala demokratier. En ökad förståelse av främlingsfientliga attityder är nödvändig för att öka möjligheterna till förbättrad social och ekonomisk integration av invandrarna i Europas alltmer multietniska samhällen.
Andrea Bohman är doktorand vid sociologiska institutionen Umeå universitet. Maureen A Eger är amerikansk sociolog som för tillfället arbetar i Sverige. Mikael Hjerm är professor i sociologi vid Umeå universitet och forskar om främlingsfientlighet och nationalism.