Lika produktiv som självförbrännande hann han med en hel del innan han dog vid 31 års ålder. Han drabbades av miliartuberkulos när han verkade i Berlin som Aftonbladets korrespondent.

Carlhåkan Larsén, annars teater- och musikkritiker, skildrar Wallengrens liv och verk – och därmed studentlivet under 1800-talets slut. Skriften En man med två huvuden. Om Axel Wallengrenoch Falstaff, fakir är betydligt mer innehållsrik än dess 200 sidor förebådar. Och han ger rika citat.

Att Wallengren är känd än i dag beror på hans humoristiska skrifter. Och en och annan citerar säkert också ”vattnet är ett farligt gift/ vilket omger Visby stift” eller kallar något ”ett svårskött pastorat” utan att tänka på vem som är upphovsman. Inte minst samlingsutgåvan Vitterlek illustrerad av Poul Ströyer nådde stor upplaga.

Som Larsén påpekar har fakirens stil med språkliga nybildningar och en blandning av bisarra scener och återhållsam ironi påverkat så skilda efterföljare som Povel Ramel och Hjalmar Gullberg. Kanske är också Pippi Långstrump en dotterdotter till fakiren.

Larsén är inte bara fakirenkännare, utan har en djup förtrogenhet med den miljö Wallengren växte upp och verkade i. 1880-talet i Lund var en tid av radikalisering och en drivbänk för denna typ av humor, liksom några årtionden senare för Fritiof Nilsson Piratens och Frans G Bengtssons berättarkonst.

Det var en humor som föddes i konversation och inspiration; det var en talad genre. Man odlade i Wennergrens omgivning ett bohemiskt ideal med sena nätter och mycket alkohol. Han var långt ifrån den ende som dog tidigt i kretsarna, den tre år yngre botanikprofessorn och rabulisten Bengt Lidforss blev 45 år, den med Lidforss jämnårige Emil Kléen blev 30.

Kvickhet och stundens infall premierades säkert runt punschflaskorna, vilket kanske också ibland märktes på resultatet. Larsén berättar att det redan i Lund sades att ett humoristiskt musikskådespel som Wallengren var med och författade hade skrivits i efterhand i mellanakterna.

Falstaff, fakir och det humoristiska är det som lever av Axel Wallengrens produktion. Han själv skulle kanske önskat att även hans tre seriösa böcker, en diktsamling, en roman och en novellsamling, nådde framgång. Så blev aldrig fallet. Den andra sida som Larsén syftar på med titeln En man med två huvuden – vilket var titeln på hans novellsamling, den önskan uppfylldes aldrig under hans levnad. Wallengren blev aldrig författaren. Men Falstaff, fakir, han lever.

Peter J Olsson

Tidigare politisk redaktör i Kvällsposten