Vid en närmare besiktning insåg jag att det var mitt stamställe och att kvinnan i bakgrunden satt vid mitt stambord. Så trillade hela polletten ned: Det var jag som satt där, utan glasögon och stirrande ned i mobiltelefonskärmen. Jag hade ingen aning om vilka personerna i sällskapet bredvid mig var eller vem som tagit bilden, men i flödet på Instagram hamnade jag, min mobiltelefon och min kofta.

Det infann sig en märklig och stark känsla av att ha blivit avslöjad. Något så normalt, och föga kontroversiellt, som en middag på en restaurang, kändes i ett slag nästan som om jag hade ägnat mig åt hemligheter. Dunkla hemligheter som nu hade avslöjats.

Anonymiteten jag tog för given en kväll när jag var ensam hemma, och hade tröttnat på mitt eget sällskap i den folktomma lägenheten, hade ersatts av en...