”Löst hängande hår hade ingen ärbar kvinna”, sa professor Dick Harrison i TV 4:s serie Sveriges Historia. Det var ingen manschauvinistisk värdering utan ett sakligt konstaterande av en historiker som kan sin historia. Harrison kommenterade en 1800-talsmålning föreställande Valdemar Atterdags brandskattning av Visby 1361. Centralt i målningen finns en vacker kvinna med långt, blont hår. Harrison finner att kvinnan med det löst hängande håret måste uppfattas som en prostituerad (även om det inte var konstnärens avsikt). Fina flickor bar håret uppsatt, oftast dolt under en hatt eller sjal. Ett fritt fladdrande kvinnohår kunde förleda män att begå syndfulla handlingar.

Att kvinnans hår har en farlig erotisk laddning har mänskligheten vetat länge. Det är ingen slump att Eva oftast avbildas med långt fladdrande hår när hon förför Adam i Edens lustgård. I målningen Adams fall av Hugo van der Goes (ca 1470) har till och med ormen fått ett kvinnohuvud med långt hår. Eva och ormen tycks samtala, men Eva vänder sin kropp mot Adam.

Kvinnors mystiska gemenskap kring kunskapen om hur man får makt över män har i den kristna historieskrivningen setts som djävulens verk. Skökan Maria Magdalena förminskades snabbt i kyrkohistorien (många anser att hon var Jesu fru). Kvinnan skulle ha den kyska Jungfru Maria som förebild. Madonnan avbildas sällan med löst hängande hår.

Vår tids madonna, artisten, har gjort det fritt hängade håret och den sexiga vältränade kroppen till sitt varumärke. Hennes erotiska dragningskraft är hennes främsta kapital, även efter 50. Som feministisk förebild står hon i bjärt kontrast till Simone de Beauvoir, som alltid bar håret uppsatt, klädde sig höghalsat och strikt och helst av allt ville bli en man. I hennes värld fanns makten i det manliga, inte i det kvinnliga. Vi föds inte till kvinnor, vi blir det, blev 1900-talsfeminismens stridsrop. Idag grälar feminister om Madonna, Lady Gaga och Sex and the City-tjejerna är starka, fria kvinnor med makt eller om de är konstruerade, objektiviserade kroppar.

Feminismen har inte lyckats befria sig från patriarkatets moraliserande kring kvinnors erotiska kapital, skriver sociologen Catherine Hakim vid London School of Economics i sin uppmärksammade studie Erotic Capital (Oxford University Press 2010).

Det erotiska kapitalet är en fjärde personlig tillgång, som är minst lika viktig som ekonomiskt, kulturellt och socialt kapi tal, menar Hakim och polemiserar med hela den sociologiska forskningen med Bourdieu i spetsen. Kvinnor har dessutom generellt mer erotiskt kapital än män; de anstränger sig mer för att utveckla det, eftersom män är mer intresserade av sex, fortsätter Hakim och polemiserar därmed mot hela likhetsfeminismen.

Men erotiskt kapital handlar inte bara om sex appeal och utseende i jakten på en partner för sex och äktenskap. Erotiskt kapital har i vår globala, individualiserade bildvärld blivit ett maktmedel i arbetsliv, sport, kultur, media och vardagsumgänge. Att vara attraktiv i sociala sammanhang kan ge högre lön, snabbare karriär och fler vänner. När kvinnor genom historien hindrats att utveckla sitt erotiska kapital kan det vara en förklaring till deras underordnade ställning i samhället. Det kvinnligt, erotiska sättet att få makt har inte accepterats; det ger kvinnor subversiva fördelar gentemot männen. Syndafallet går igen, även i feminismen.

Hakim definierar sju faktorer som formar begreppet erotiskt kapital: skönhet, sexuell attraktionskraft, social kompetens, livfullhet, social presentation, sexualitet och fertilitet. genom att betona kroppens och biologins betydelse för kvinnors makt går Hakim i närkamp med den, särskilt i Sverige förhärskande, könsmaktsanalys som vill betona det sociala könet, genus.

”Essentialist” och ”biologist” har blivit svepande skällssord som forskarsamhället och medierna gärna använder för att förminska och förtiga de fakta som visar biologiska könsskillnader.

Det är särskilt den sjunde faktorn, fertilitet, som markerar kvinnors unika erotiska, biologiska kapital: det är bara kvinnor som kan bli gravida och föda barn. Den unga kvinnans attraktionskraft handlar mycket om att hon är fertil. Reproduktionen är den biologiska drift som genussamhället nedvärderar mest. När äldre kvinnor vill verka yngre, till exempel genom bröstoperationer, vill de i själva verket ge sken av att vara fertila. Fylliga bröst är inte bara en erotisk signal, det är också en mamma-signal.

Genusanalysen kan därför ha bidragit till att unga kvinnor i västvärlden mår så dåligt idag, trots all jämställdhet. I puberteten blir de fertila kvinnor, det vill säga potentiella mammor. Men genussamhälle lär dem att de både kan och måste försöka bli män för att få värde och makt.

Genus-Sverige rasar över det stora intresset för TV3-serien Svenska Hollywoodfruar. De vill att vi ska se ett gäng dumma golddigger-blondiner, istället för vackra, smarta kvinnor som till fullo utnyttjat sitt erotiska kapital för att få makt och rikedom.