År 1905, 35 år gammal, flyttar Gustaf Dalén med sin hustru Elma och deras två små barn till Kungstensgatan i Vasastan. Han skriver i ett brev om hur han varje morgon klockan 07.58 tar spårvagnen hemifrån, är vid Slussen klockan 08.15, tar tåget från Stadsgården klockan 08.20 och når sitt kontor på de Lavals Ångturbin i Järla klockan 08.35. Gustaf Dalén citeras i Anders Johnsons nyutkomna biografi: ”Här har jag intet annat att göra än att gå och grubbla öfver förbättringar samt utexperimentera nya saker.”

Och utexperimenterade nya saker gjorde han. Han är en av de mest välkända bland Sveriges uppfinnare, entreprenörer och företagsledare. Därtill Nobelpristagare i fysik. Gustaf Dalén är särskilt bekant för Agafyrarna och Agaspisen och var själv upphovsman till 85 patent bara åt Aga. Hans företagsbygge Aga producerade genom åren utöver fyrsystem och spisar även strålkastare, filmprojektorer, svetsutrustning, navigationssystem, syrgas, flyginstrument, bilar, radio- och tv-mottagare, mobilradio, gaser med mera – mycket av detta som resultat av uppfinningar eller förbättringar gjorda av Dalén själv. Gustaf Dalén förlorade 1912 synen då ett experiment med en ackumulator gick fel. Trots detta fortsatte fortsatte han framgångsrikt som uppfinnare och företagsledare ända fram till sin död 1937.

Anders Johnson är en flitig författare som gör betydande och läsvärda insatser, inte minst på området näringslivshistoria. Denna mycket tilltalande bok är den första seriösa Dalénbiografin på lång tid. Boken är en fascinerande skildring av ett Sverige där det är människor av kött och blod som i en snabbt föränderlig värld gör snillrika (men inte sällan misslyckade) uppfinningar, bygger och driver (och ibland förlorar) företag och formar städer. Kanske överskattar vi i jämförelse dagens omvandlingstakt. Nationalekonomerna konstaterar i varje fall att produktiviteten nu inte verkar öka särskilt snabbt, trots de tekniska landvinningar som sker. Dalén låg på fronten på många områden som vi idag tar för självklara men som varit motorn i de enorma samhällsförändringar som skett det senaste dryga seklet – och inte går det fortare att ta sig mellan Vasastan och Nacka idag än 1905.

Johnson håller distans till tidigare hjälteskildringar av Dalén. Men Dalén framstår även i denna biografi för det mesta som en alltigenom beundransvärd och sympatisk person. Går det ens att göra en warts-and-all-skildring av Dalén? Den lättsamhet och upptäckarglädje som uttrycks i citatet ovan verkar ge en sann bild av personen Gustaf Dalén. Jag vill gärna få tro det.

Joakim Stymne, Nationalekonom och generaldirektör för Statens tjänstepensionsverk.