DET ANSES ALLMÄNT som berömvärt att visa intresse för kost och träning. Men om man är för ambitiös med sin kroppsliga hälsa dröjer det inte länge förrän människor börjar muttra om hälsofascism. Få som sätter etiketten på dessa plattmagade träningsentusiaster syftar troligen på den faktiska, historiska hälsofasciströrelsen.

Futuristerna hyllade hastigheten, industrin, ungdomen. Som en tidig avantgardistisk konströrelse var föraktet för ”passéistiska” borgerliga värden totalt. Den dittills relativt okända poeten Filippo Tommaso Marinetti blev en av rörelsens ledande figurer. 1909 skrev han det futuristiska manifestet där kärnvärderingarna artikulerades: ”Vi vill förhärliga kriget – världens enda hygien – militarismen, patriotismen, anarkistens destruktiva handling, de sköna idéer för vilka man dör samt föraktet för kvinnan.” Att Marinetti och hans futurister anslöt sig till Mussolinis fascister efter första världskriget var knappast överraskande.

MINDRE KÄNT ÄN manifestet är den futuristiska kokboken från 1932 där Marinetti tar sig an projektet att i grunden omvandla det italienska köket. I första hand är det pastan som står i skottgluggen. Marinetti sparar inte på krutet; mänskligheten är slavar under pastans herravälde. Pasta gör italienarna slöa, tjocka, skeptiska, långsamma och pessimistiska, skriver Marinetti. Om Italien ska kunna inta sin rättmätiga plats bland världens nationer (i främsta ledet såklart!) kan inte italienarna vara överviktiga slöfockar!

Reaktionerna lät inte vänta på sig. I kokboken redovisar Marinetti med belåtenhet att hans angrepp på pastan diskuterats i hundratals tidningsartiklar ”från Budapest till Tunisien, från Tokyo till Sydney”. Han konstaterar också förtjust att de italienska kockarna reagerat med stor bestörtning på de futuristiska provokationerna och spår att ”deras hantverkarmotstånd kan inte vinna över vår konstnärliga styrka”.

MEN MARINETTI nöjer sig inte med att göra rent hus med pastan. Målet att skapa en modern människa med platt mage och klara tankar kräver ännu fler radikala åtgärder. Kemister uppmanas att skapa syntetiska födoämnen i form av piller och pulver för att ersätta konventionell mat. En kostvision som åtminstone delvis har realiserats; kosttillskott och måltidsersättningsprodukter är en miljardmarknad i Sverige. Vissa futuristiska förslag är dock fortfarande science fiction; men visst vore det praktiskt att ”i den inte så avlägsna framtiden sända näringsrika radiovågor”?

Andra nutida fenomen, som spridningen av amerikanska snabbmatsrestauranger, är ur en futuristisk synvinkel svårare att bedöma. Förvisso borde ”fartens religion” och ”maskinestetiken” glädja sig åt snabbmat. För dem som såg frälsningen i industrin, maskinen och hastigheten skulle rimligtvis en hamburgerrestaurang framstå som ett rent mirakel. Mat på löpande band som serveras till hungriga massor på deras minimala matraster mitt under den fartfyllda arbetsdagen. Å andra sidan serveras det på sådana etablissemang sällan mat som plattar till magen.

Hatet mot pasta lever även vidare genom moderna koströrelser som predikar strikt avhållsamhet från kolhydrater. LCHF, stenålderskost, GI-metoden delar alla avskyn mot spagetti. Nuförtiden är det dock sällsynt att motivera sitt dietval med nationalistiska argument. Förmodligen hade Marinetti dömt ut dagens pastahat som oerhört tråkigt, pacifistiskt och borgerligt. Idealet om den platta magen består, men handlar idag mer om stranduppvisning än om nationens förmåga till världsdominans.