Hastiga bedömningar skymmer sikten
Tänk nu på talet 17 x 24. Många delar upp uppgiften, och tänker att 10 x 24 är 240 samt att 7 x 24 är 168, för att sedan lägga ihop talen och få summan 408. Även om det inte är svårt när man en gång lärt sig principen så måste man, för att nå svaret, använda vissa inlärda förmågor och hålla tal i minnet en stund. Med dessa exempel vill Kahneman illustrera två olika system av tänkande och vad de betyder för vår rationalitet i beslutsfattandeprocesser. ”System ett” är automatiskt och snabbt medan ”system två” plockar fram de mentala förmågor som behövs för allehanda problemlösningar.
Kahneman är psykolog, men har också förärats Nobelpriset i ekonomi. Forskningsområdet ”behavioral economics” har han själv varit med om att skapa. Thinking Fast and Slow handlar dock inte om ekonomi utan vad som påverkar vårt omdöme och om människans kapacitet för klarsyn.
År 2007 frågade Washington Post den världskände dirigenten och kompositören Leonard Slatkin hur många han trodde skulle märka den höga kvaliteten på musiken om man tog en av världens bästa violinister och lät denne agera gatumusikant på en tunnelbanestation i Washington. Slatkin gissade att cirka 75–100 personer skulle stanna en kortare stund, medan 35–40 skulle förmå avgöra vilken klass musiken höll och därför bilda en lyssnande klunga. ”Vi gjorde just det”, berättade journalisten Gene Weingarten, som iscensatte experimentet. Joshua Bell är en av världens topprankade violinister och säljer ut konserthallar runt hela världen. En morgon ställde han sig, på uppdrag av tidningen, i en tunnelbanestation i närmare en timme med sin stradivarius från 1713. Medan tusentals personer passerade, spelade han några av sina favoritstycken ur den klassiska repertoaren.
Slatkin misstog sig. Trots god akustik – det låter makalöst på videoupptagningen av experimentet – upptäckte få gatumusikantens begåvning. Bell är lösryckt från det ramverk han vanligtvis återfinns i och eftersom vi är associativa maskiner värderar vi sällan innehållet om det inträffar i en situation där vi inte förväntar oss att finna något särskilt. Som kommentar till scenariot citerar Kahneman komikern Danny Kaye: ”her favourite sport was jumping to conclusions”. Människans favoritsport tycks vara att dra förhastade slutsatser om det mesta.
Dessutom är vi lättledda. Forskning kring ”priming” hotar på allvar bilden av oss själva som medvetna och självbestämmande varelser. Priming innebär att någon reagerar på ett visst sätt på grund av att denne tidigare har blivit utsatt för ett budskap. Ett exempel: ett rum som är fullt med Monopolpengar och annat som för tankarna till kapital gör försökspersoner mindre hjälpsamma. Någon inom experimentet bad om hjälp med en uppgift, en annan tappade en burk med pennor och i de fall där deltagarna hade blivit utsatta för penning-priming så vägrade de i större utsträckningatt hjälpa till med lösningar och upplockning av pennorna.
Kahneman, född 1934, är av judisk börd och föräldrarna ursprungligen från Litauen. Han växte upp i Frankrike tills efter kriget då modern (fadern dog 1944) flyttade med barnen till det som skulle bli Israel. 1955 blev han inkallad i Israels armé och var ett tag militärpsykolog, där en av uppgifterna var att i förväg bedöma vilka personer som hade potential för ledarskap. Psykologerna fick veta att enligt uppföljningar av de intagnas prestationer var inte deras bedömningar mer pricksäkra än om lotten fått avgöra. Kahneman noterade en reaktion bland sina kolleger som han kallade ”giltighetsillusionen”, och som skulle ha största relevans för hans framtida forskning. Trots att de blev varse den låga standarden på sina slutsatser blev kollegerna inte självkritiska eller bekymrade utan fortsatte att utfärda prognoser som om de vore riktiga. Samma fenomen är utbrett bland börsmäklare. Terry Odean, en tidigare elev till Kahneman, samlade stora mängder faktauppgifter om mäklare och kom till slutsatsen att det vore bättre om en dator godtyckligt sålde och köpte. Men bevis för att deras förutsägelser inte var bättre, utan sämre, än slumpartade gissningar påverkade inte deras anspråk. Själva fortsatte de att hävda att deras arbete både var angeläget och att de själva var skickliga på det.
Kahneman är inte främst ute efter att påpeka att folk gör fel eller att vår självkänsla är oförklarligt god utan att ”felaktiga prognoser är oundvikliga, eftersom världen är oförutsägbar”. Vilket filosofen Hannah Arendt formulerat så här: ”Händelser är per definition fenomen som ingriper i och stör rutinförlopp och rutinprocedurer; det är bara i en värld där ingenting av vikt någonsin händer som futurologens dröm kan förverkligas.” För mycket av det Kahneman beskriver har filosofer redan noterat. Giltighetsillusionen beror enligt Nietzsche i Den glada vetenskapen påatt”det stora flertalet människor saknar intellektuellt samvete”. Och 1700-talsfilosofen David Humes gärning att definiera var gränserna för vår kunskap går skulle kunna utläsas: Låt inte ”system ett” lura dig utan se till att aktivera ”system två”.
Vi är irrationella, lättpåverkade och oförmögna att se bortom våra egna intressen, men inte för att vi är onda utan för att vi är evolutionärt präglade för hastiga bedömningar. System ett är redo att förutse och väva dramaturgiskt korrekta berättelser av fragmentariska skeenden för att ge oss en logisk karta av verkligheten, vilket ibland misslyckas eftersom det analytiska system två inte deltar. Resultatet blir att vi dömer utifrån fördomar och värderar sken och ramverk hellre än innehåll. Så vad gör du om du är känd som världens viktigaste nu levande psykolog (ett epitet Kahneman har fått) och vill ha en ärlig åsikt om den bok som du håller på att färdigställa? Själv var författaren osäker. ”Jag hade skrivit en gammal mans bok och jag gillar inte gamla mäns böcker.” Fyra psykologistudenter gavs därför 200 dollar var för att recensera boken utan att få veta vem som hade skrivit den. De gillade den, vilket fick Kahneman att bestämma sig för att publicera.
I slutordet diskuterar författaren vad forskningen kan användas till och berättar bland annat om The Nudge Team, som är smeknamnet för The Behavioural Insights Team, underställt regeringen i Storbritannien och det första i sitt slag i världen. Dess uppgift är att i enlighet med psykologiska rön, i stil med dem som boken behandlar, få medborgare att fatta bättre beslut.
Populärt
De sagolika systrarna Mitford
Bland de omtalade systrarna Mitford fanns både skickliga författare, fascistsympatisörer, en hertiginna och en kommunist, skriver Moa Ekbom.
Teamet är kontroversiellt, eftersom många tycker att det är paternalistiskt – människor bör väl själva ta ansvar för om de blir tjocka, inte pensionssparar eller röker sig till sjukdomar? Men Kahneman menar att det för en beteendeforskare inte är så enkelt, och han anser att personer bör skyddas mot alla som medvetet försöker utnyttja människors svagheter. Det kan handla om något så enkelt som att det viktiga i ett kontrakt bör vara tydligt utskrivet. Någon svensk motsvarighet till The Nudge Team finns inte. Är det en tidsfråga?
Det finns möjligen mer olustiga konsekvenser av denna sorts forskning. Inom kriminologin har man upptäckt att vissa är bättre än andra på att värdera utsagor och avgöra riktigheten i till exempel vittnesmål. Några av oss är mer logiska och ser och tolkar information bättre än andra. Generellt sett övervärderar vi våra förmågor och det finns indikationer på att de som är tveksamma till sin förmåga är bättre på analys än de som är mer självsäkra. Allt detta påverkar vårt samhälle.
Det är sant som Kahneman påpekar att han inte har skrivit någon självhjälpsbok, men all den kunskap som boken innehåller kan sannerligen omsättas i något värdefullt: att tänka mer noggrant och hålla ”system två” mer alert. Kahnemans forskning innebär reella framsteg för mänskligheten och boken Thinking Fast and Slow presenterar den på ett intelligent och underhållande vis.