Eftersom den fanns med på litteraturlistan läste alla den, och jag tror att många tyckte om den. Men ingen verkade ha några planer på att läsa någon annan av Dostojevskijs romaner, som Bröderna Karamazov, Idioten eller Anteckningar från källarhålet. De ingick ju inte i kursen.

Jag kunde aldrig förstå detta.

Efter några år lämnade jag universitetet och började skriva artiklar och, så småningom, böcker. Ibland när jag skrivit en text har jag fått beröm för att ha varit ”påläst”. För mig har ett sådant beröm alltid varit lite tvetydigt. Visst är det bättre att vara bra påläst än att vara dåligt påläst. Men bättre än att vara påläst är att vara beläst, lärd eller bildad.

Vad är då skillnaden mellan att vara påläst och beläst? Det finns något mer instrumentellt över uttrycket ”påläst”, man läser på inför en tenta eller en konkret arbetsuppgift. Beläst eller lärd blir man om läser av egen fri vilja, utan bestämda syften. Man skulle kunna säga att den påläste är kortsiktig medan den beläste är långsiktig, den påläste är utifrånstyrd och den beläste inifrånstyrd.

Vårt utbildningssystem premierar i stor utsträckning tentamensläsning framför bildningsläsning. Många studenter verkar överhuvudtaget inte förstå att man kan läsa böcker på egen hand, böcker som inte finns med på någon kurslista.

För den bildade är inte böckerna och kunskapen ett medel för att klara en arbetsuppgift eller göra karriär. Man läser inte för att klara en tenta, utan för att förstå världen. Och sig själv. Och därför att man anser att kunskaper har ett egenvärde.

Både den påläste och den bildade kan vara skrivande människor. Men den påläste skriver bara om han eller hon får en beställning på en artikel eller måste meddela något via ett mejl. Den bildade skriver för att göra sina tankar klarare och för att det är roligt att skriva.