Henrik VIII regerar än
den despotiske 1500-talskungen Henrik VIII regerar fortfarande – åtminstone inom fiktionen. Få dynastier har väckt den kreativa ådran hos författare och filmskapare på samma sätt som Tudoreran (1485–1603). Vad beror detta på?
– Henrik VIII är en av historiens verkligt stora personligheter. Hans ”varumärke” finns i världsmedvetandet, säger historikern David Starkey, en av Storbritanniens främsta Tudorexperter.
– Han skapade det som definierar England – nationalitet, identitet, språk och kyrkan, The Church of England. Det var Henrik III som ”uppfann” England.
Fascinationen har varit mer eller mindre konstant men de senaste åren har Tudortrenden nått nya höjder. Stor del i det har den engelska författaren Hilary Mantel. Hennes prisbelönta romaner Wolf Hall och För in de döda – del ett och två i en planerad trilogi – har blivit internationella bästsäljare. De har också omvandlats till en BBC-serie och teaterpjäs i uppsättning av Royal Shakespeare Company. Pjäsen hade sådan framgång i England att den tidigare i år hade premiär på Broadway i New York.
Vad är hennes förklaring till detta till synes eviga intresse för Tudoreran?
– Det är helt enkelt en bättre historia än någon skulle kunna hitta på. Henrik och hans hustrur och hans strävan efter att få en son har en allmängiltig ursprunglig kvalitet som gör att den är både historisk och aktuell, säger Hilary Mantel. Hon har valt att rikta strålkastarljuset på Thomas Cromwell (ca 1485–1540), hjärnan bakom reformationen i England.
De enorma framgångarna har gjort att den sista delen i trilogin, The Mirror and the Light – som ska skildra Cromwells fyra sista år i livet – ännu inte är färdigskriven. Mantel har inte haft tid. Hon är aktivt inblandad i teateruppsättningen av Wolf Hall och För in de döda men ser fram emot att få umgås på tu man hand med Cromwell igen.
– Jag är nu igång med The Mirror and the Light, och skulle tippa att jag är klar om 1,5–2 år.
Starkt bidragande till uppsvinget för de senaste årens Tudorintresse är också tv-serien The Tudors från 2007 av Michael Hirst, som också stod bakom Hollywoodfilmen Elizabeth. Den första brittiska film som slog på allvar i USA var för övrigt The Private Life of Henry VIII från 1933. En ny version är på gång.
I The Tudors spelade Jonathan Rhys Meyer Henrik VIII. En roll som Damian Lewis har fått i BBC:s Wolf Hall, en tv-serie som visas i SVT senare i vår. Både Rhys Meyer och Lewis utseende har ifrågasatts när det gäller att gestalta den maktfullkomlige kungen. De anses se för bra ut för att vara trovärdiga.
– Det beror på att de flesta tänker på det berömda porträtt av Henrik VIII som Hans Holbein den yngre målade 1536–37. Där ser man en fet ful kung med grisögon. Men som ung kallades Henrik VIII för ”den stiligaste mannen i kristenheten”, säger Michael Hirst.
Despoten tilltalades av Holbeins realistiska stil. Hans fotografiska konst var nyskapande. Modernt uttryckt skulle man kunna säga att han och Holbein skapade en av världens mest effektiva reklamkampanjer. Än idag är bilden som de flesta har av Henrik VIII lika med den på porträttet som målades 1536–37. En stor renässansfurste som står för makt och manlighet.
Hur kom det sig att han blev detta paranoida oberäkneliga monster som lät halshugga två av sina hustrur och som alla var livrädda för?
– Som ung hade han allt. Det var som med John F Kennedy, en värld av löften. Sedan gick allt fel för honom, både som kung och i privatlivet. Hans hetsiga temperament och hans depressioner berodde också på ett sår som han hade i ena benet och som aldrig läkte. Han levde med svår smärta dygnet runt i mer än ett decennium. När hustrun Jane Seymour dog efter att ha fött blivande Edvard VI knäcktes han, tror Michael Hirst.
häromåret presenterades ny medicinsk forskning som tyder på att de svåra skador som Henrik VIII fick då han deltog i tornerspel 1536 kan ha orsakat hans personlighetsförändring. I samband med fallet från hästen slog han i huvudet och var medvetslös i två timmar. Detta framkom i en dokumentär, Inside the Body of Henry VIII, som visades på History Channel. Detta öppnar för nya ingångar för kommande skildringar av Henrik VIII och Tudortiden. Det välkomnas av förlagen som letar efter böcker med ny Tudortwist.
Eran bjuder på ett brett litterärt spann. Harlekin har kommit med tre titlar baserade på HBO-serien The Tudors. De finns även på svenska. ”Den litterära Tudordrottningen”, Philippa Gregorys böcker lockar miljoner av läsare.
förra året romandebuterade Ulf Karl Olov Nilsson, med Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek. Han tar ett helt nytt grepp på Henrik VIII och hans hustrur. Anna Hedlins debutroman Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten är också på Tudortemat. I nyutkomna Henry VIII’s Last Love. The Extraordinary Life of Katherine Willoughby, Lady-in-Waiting to the Tudors berättar historikern David Baldwin om kärleksaffären mellan Henrik VIII och Katherine Willougby. Hon var gift med en av kungens bästa vänner, Charles Brandon.
Tudoreran var en framgångsrik period i Englands historia. Henrik VIII:s tid var den mest omvälvande, både politiskt och religiöst. När han ville skilja sig från Katarina av Aragonien sa påven nej. Den katolske engelske kungen bröt då med Rom och gifte sig med Anne Boleyn, som blev drottning 1533. Men mannen bakom reformationens genomförande var alltså i själva verket inte Henrik VIII utan Thomas Cromwell.
Cromwell är inte lätt att skriva om för en levnadstecknare. Han är, som Hilary Mantel uttrycker saken, ”dold och hans rykte är svart”. Han har genom tiderna framställts som en ytterst otäck man. Cromwells centrala roll i skeendet under Henrik VIII:s regenttid är väl känd men hans privatliv är tämligen okänt. Det var just detta som lockade Mantel:
– Det ger utrymme för fantasi och är perfekt för mig som romanförfattare. Jag ville ge en mer nyanserad bild av honom.
Populärt
Amnesty har blivit en aktivistklubb
Den tidigare så ansedda människorättsorganisationen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.
– Jag ville se om jag kunde spåra upp honom. Jag var inte ute efter någon att tycka om. Men efter ett tag var jag djupt road av hans person och hans strider, den fattigdom och de förluster han drabbades av tidigt i livet. Och inte minst de triumfer han upplevde senare i livet.
Den som efter att ha läst Mantels böcker vill fördjupa sin bild av denne betydelsefulle tjänsteman kan läsa historikern Tracy Bormans bok Thomas Cromwell. The Untold Story of Henry VIII’s Most Faithful Servant, som kom i höstas. Hilary Mantel har velat skriva om Cromwell ända sedan hon var i 20-årsåldern. ”Men då var varken han eller jag redo.” Kungar och drottningar har däremot aldrig lockat henne:
– Arvsrätt är en så märklig företeelse att när man tittar på en kung eller drottning alltid frågar sig: Vem är personen som verkligen betyder något? Vem gör arbetet? Finns makten där den ser ut att vara?
– Därför intresserar jag mig mer för rådgivaren än kungen. Just Tudormonarkerna var ytterst kompetenta men det gäller inte alla kungaätter. Dessutom är det mer spännande med människor som kommer från ingenting och blir någonting, som Cromwell. De är mer fängslande än de som bara har gjort sig besväret att födas.
1500-talets England var en orolig blodtörstig tid, inte helt olik vår egen. Hilary Mantel aktar sig emellertid för att dra paralleller till modern tids politik och religion.
– Tudoreran är unik i sitt slag, även om den har hjälpt till att forma den värld vi lever i idag. Hela vårt sätt att se universum är annorlunda jämfört med dem som levde då. De var väldigt olika oss på många sätt och det är inte bra historia att göra den skillnaden mindre.