Att läsa andras brev anses ju, vanligen med rätta, ofint. Kanske är det just därför som jag är så förtjust i att läsa brevsamlingar av författare. De ger ofta en närmare, mer omedelbar, bekantskap än också den bästa biografin. Gustave Flauberts epistlar är i mitt tycke det finaste som genren har att erbjuda. Efter att ha läst dem känns det som om Gustave har blivit ens vän och förtrogne. Inte att undra på att André Gide berättade att Flauberts brev hade ersatt Bibeln som kvällslektyr.

Historien erbjuder ett överrikt utbud av brev som vi nu idag skamlöst kan läsa eftersom alla inblandade är döda och inte längre kan protestera mot vårt självsvåldiga tilltag. Det handlar förs...