Hösten 2006 fick Sverige sin första svarta statsminister

Kulturutredningen, vars resultat lades fram för ett par veckor sedan, återkommer gång på gång till den fattigdom som präglar ”kulturarbetares”, eller ”konstskapares”, liv. Samtidigt rapporterades det att ingen annan utredning någonsin har samlat en så stor publik vid sin presentation. Presentationen skedde klockan 10.00 en vanlig torsdag.

Om så kallat vanligt folk, med sina grova värderingar, läste tidningens kulturnyheter, skulle de antagligen ana ett samband mellan ”kulturarbetares” inkomster och det sätt de fördriver tiden på. Få är de arbetare, utanför fackföreningsrörelsen, som kan försörja sig på att ägna vardagarna åt att pimpla gratis Ramlösa i konferenslokaler, skulle de mumla.

Den typen av låga påhopp är ett exempel på det allt vanligare ”kulturföraktet&r...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Johan Hakelius

Skribent.

Läs vidare