Inte för att det regionala samarbetet fungerar särskilt bra i Europa just nu, men borta i Östasien verkar det knappt existera. Den bristande grannsämjan vid Stilla havet beror förstås till viktig del på rivalitet i nuet. Men den har också rötter i det förflutna. Det finns mörka minnen från andra världskriget.

Den japanska trettiotalsmilitarismen bär ett tungt och välkänt ansvar för mycket av det som hände för snart 80 år sedan. Men vilka händelser och processer ledde ytterst till katastrofen?

Svaret kommer i form av den nyutgivna boken Det olyckliga århundradet. När öst och väst möttes, författad av Lars Vargö, japanolog och tidigare ambassadör i Tokyo respektive Seoul. Här får vi hela förhistorien. Berättelsen rör sig framåt från 1840 till 1945, och har två intriger. Först ingriper väst i det då relativt isolerade Östasien och framkallar traumatiska reaktioner. Hotet från kanonbåtarna får sedan Japan att acceptera modernisering efter västerländskt mönster och inleda ett eget expansionsprogram. Detta sår frön till ett kommande storkrig.

Vargös eminenta skildring av östasiatisk historia innehåller otaliga episoder och detaljer, av vilka en god del torde vara mindre bekanta för läsarna. Hur många känner exempelvis till Japans förvaltning av Melanesien i Söderhavet? Boken har slagsida mot japansk historia, även om också Kina och Korea får sin beskärda del. Man letar dock förgäves efter ett kapitel om Kinas utveckling från 1900 till 1930, en av de viktiga bitarna i det drama som boken försöker greppa. Den kinesiska nationalismen föddes då och lever ännu i högönsklig välmåga. USA:s expansion i Stilla havet – med start redan på 1860-talet – får heller inte mycket belysning. Dessutom kunde det framhållas att även Sverige var part i de ojämlika avtal som väst slöt med Kina och Japan.

Att skriva en rättvis historia om detta olyckliga århundrade med alla dess konflikter är ingen lätt sak, men Vargö gör ett mycket beaktansvärt försök. Boken vilar också på grundlig research och är minutiöst faktagranskad. En dammsugning av texten avslöjar bara några mindre sakfel.

Boken visar på den oreda som västs framstöt i öst skapade. Vi guidas runt i 100 års olycklig historia, men att gräva ner sig i denna historia leder knappast framåt. Bokens slutsats är den enda möjliga: Vägen till en bättre framtid går genom ömsesidig respekt och samarbete. Och, vill man tillägga, inte bara i Östasien.

Ingemar Ottosson. Docent i historia vid Lunds universitet specialiserad på östasiatisk historia. Gästprofessor vid universitetet i Ningbo, Zhejiang, Kina