Symtomen lät inte särskilt alarmerande, så damen fick vanligen nöja sig med lugnande besked och remiss till sjukgymnast. Till slut skickade en kollega dock patienten på en MR – alltså en undersökning med magnet­kamera. En tid senare dök patienten upp på mitt kontor, men i ett helt annat ärende. När jag frågade om hon fortfarande hade ont kom svaret med ett brett leende.­

”Åh, ryggen har blivit mycket bättre sedan jag äntligen fick min MR”, sade hon, och övergick därefter till att fråga ut mig om fibrer och tarmfickor.