Jag hade letat efter dem i veckor. Enda sättet att hålla kontakt var via e-post. Detta gäng medellösa konstnärer som bor på gatan ställde upp en rad villkor för intervjun och betedde sig på det hela taget som diviga superstjärnor. Jag gick med på allt. Det viktiga var att få träffa dem. Två gånger dök de inte upp på avtalad plats och tid, tredje gången väntade jag i en halvtimme och gav sedan upp. Tills de plötsligt dök upp utanför mitt hus.

Intervjun skedde i mitt kök, på två timmar länsade de mitt kylskåp och vinförråd och när de äntligen gick kände jag en visst lättnad över att alla mina kläder och skor fanns kvar. Medlemmarna i den fria konstgruppen Vojna (Krig) meddelade nämligen helt öppet att de tar sig rätten att stjäla vad de behöver för sitt uppehälle.

Vojna är en fri performancegrupp som sysslar med politisk konst. De vänder upp och ner på polisbilar, målar erigerade penisar på klaffbroar och hänger symboliskt gästarbetare i ett köpcentrum. De leds av Oleg Vorotnikov och Natalja Sokol, de är efterlysta och lever ur hand i mun hos kompisar, i källare och på gatan. Allt för konsten.

världsberömda pussy riot är ett slags utlöpare av Vojna och använder sig framförallt av Vojnas metoder: uppseendeväckande uppträdanden som bandas och läggs ut på nätet. En av Pussy Riots ledande medlemmar, den bildsköna Nadezjda Tolokonnikova som under rättegången har blivit Rysslands mest fotograferade kvinna, har tidigare deltagit i Vojnas aktioner. Också hennes man, Pjotr Verzilov, är före detta medlem av Vojna.

Politisk konst blir allt svårare att producera i dagens Ryssland. År 2010 dömdes Andrej Jerofejev och Jurij Samodurov till böter på flera tusen dollar för att ha arrangerat utställningen ”Förbjuden konst”. Utställningen visade bland annat en Coca-Cola-reklam med en bild av Jesus och texten ”Detta är mitt blod”. Ett annat verk föreställde en korsfäst Lenin. Tavlorna befann sig bakom en vägg och kunde bara betraktas genom ett titthål på Sacharovmuseet i Moskva.

Enligt domslutet uppviglade Jerofejev och Samodurov till religiöst hat. De förlorade sina arbeten som curator på Tretjakovgalleriet respektive direktör för Sacharovmuseet. Flera konstnärer som deltog har råkat ut för repressalier, bland annat Aleksandr Savko vars tavla av Jesus med Musse Pigg-huvud förbjöds ifjol av tingsrätten i Savkos hemstad Kaluga. Tavlan får inte längre ställas ut eller visas i ryska medier.

det är i synnerhet rysk-ortodoxa kyrkan som utövar påtryckning mot konstnärer. Resultatet är att de flesta ryska konstgallerier och museer har anammat en frivillig självcensur. Ingen vill ha problem med kyrkan eftersom det har visat sig att så fort sårade religiösa känslor är inblandade blir det oftast fällande dom. Det leder i sin tur till att den fria konsten flyttar ut på nätet och att undergroundkulturen får ett uppsving.

Över fyrtio procent av de ryska invånarna har idag regelbunden tillgång till internet och för allt fler utgör nätet den enda informationskällan. Mycket länge valde dock både Kreml och kyrkan att ignorera nätpublikationer, eftersom de felaktigt utgick ifrån att den stora massan ändå inte bryr sig om vad som sker på nätet.

Det är där grupper som Pussy Riot driver in en kil – i brytpunkten mellan det moderna, urbana, uppkopplade Ryssland och religiösa institutioner som lever i symbios med staten och till varje pris vill bibehålla rådande ordning.

att pussy riot valde en kyrka som skådeplats för sitt uppträdande är självklart i ett samhälle där det uttryckligen är den religiösa makten som inte får utmanas. Putin kan man mer eller mindre fritt kritisera i dagens Ryssland, kyrkans ställning och makt är någonting helt annat.

Pussy Riot är de facto inget band och inte ens ett definierat konstnärligt kollektiv, utan ett löst sammanhållet gäng där medlemmarna går ut och in. Inspelningen av den så kallade konserten i Kristi frälsare kyrka skedde utan något egentligt musicerande – rösterna och gitarrspelet lades på i efterhand och det som lades upp på nätet är en mixad video. Inom vissa konstkretsar anser man att de av den här anledningen inte borde få kalla framträdandet i kyrkan för en punkkonsert utan att det snarare handlar om effektsökeri än om politisk konst.

– Pussy Riot är ett medieprojekt. De har kopierat vår punkkonsert från 2009 som vi höll under rättegången mot Andrej Jerofejev och Jurij Samodurov. Det var en riktig konsert och ingen tillrättalagd video, vi både sjöng och spelade med riktiga instrument i rätten. Ingen arresterades efteråt, säger Oleg Vorotnikov, en av ledarna för gruppen Vojna.

oleg vorotnikov och natalja sokol, som leder den ursprungliga grenen av Vojna, anser att hjärnan bakom Pussy Riot är Nadezjda Tolokonnikovas man Pjotr Verzilov. De menar att han i själva verket medvetet offrade både sin fru och två andra medlemmar i gruppen eftersom det var uttryckligen häktningen och fängelsedomen som gjorde dem världsberömda. Beviset, enligt Vorotnikov, är att han själv och övriga Vojnamedlemmar själva har lyckats hålla sig undan polisen i åratal, trots att de är eftersökta.

Oberoende av de egentliga bevekelsegrunderna bakom Pussy Riot är det ett faktum att de varken utgör de första eller sista konstnärerna som använder ironi och överdrifter för att håna makten i Ryssland. Det är en gammal metod som existerade redan under Sovjettiden. Då var man tvungen att göra det mellan raderna, idag kan man öppet häckla makthavarna. Med risk för repressalier av varierande grad.

Populärt

Amnesty har blivit en aktivistklubb

Den tidigare så ansedda människorätts­orga­­­nisa­tionen har övergett sina ideal och ideologiserats, skriver Bengt G Nilsson.

Bengt G Nilsson Samhälle 2025 2

många nutidsförfattare ingår i den här traditionen. Till exempel har Vladimir Sorokin och Viktor Jerofejev ofta anklagats för att vara vulgära. Men vad det handlar om är att de medvetet brukar överdrifter och könsord som en spegelbild av makten själv. Deras sätt att driva med både kyrka, stat och den ryska kulturen har väckt stort agg i religiösa kretsar. Sorokins bok Blått fett har kastats i en offentlig toalett av den Putintrogna ungdomsrörelsen Idusjtjie vmeste och han har blivit polisanmäld för att sprida pornografi och snusk. Också Viktor Jerofejev hotades med rättsliga åtgärder av en kommunistisk dumaledamot efter att han hade gett ut sin roman Den ryska själens encyklopedi. Dumaledamoten ansåg att han hade sårat den ryska kulturen.

Jerofejev säger själv att Ryssland är en outsinlig inspirationskälla eftersom alla skapande människor ständigt måste balansera på en gräns.

– Jag kunde ha blivit kastad i fängelse många gånger, men jag har haft tur. Ryssland är ett paradis för författare, här finns alla tänkbara möjligheter att borra i det mänskliga. Men man får också betala för det, sade Jerofejev då jag intervjuade honom ifjol.

ur den synvinkeln är det egentligen en slump att just Pussy Riot har blivit världsberömda. I själva verket kunde det ha varit vem som helst ur den rika undervegetation av fria konstnärer som gör det ryska kulturlivet till ett av de mest spännande i Europa.