Teknik är en gåva av Gud.” Med detta citat slår Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee an tonen för vad som komma skall. Tekniken är briljant och fantastisk. Tekniken är den enskilt viktigaste faktorn bakom den fenomenala välståndsökning och de dramatiska samhällsomvandlingar som skett sedan 1700-talets slut. Introduktionen av ångmaskinen innebar startskottet för en era där människan förstod att överkomma muskelkraftens begränsningar genom att locka fram och tämja energin i kol – det svarta guldet. Den första maskinåldern inleddes. Idag är den digitala teknikens snabba landvinningar – de senaste femtio årens häpnadsväckande utveckling av hårdvara, mjukvara och nätverk för datorer – på väg att lägga grunden för en andra maskinålder. Med datorerna kommer vi att kunna övervinna våra kognitiva begränsningar. För att övertyga läsaren ger Brynjolfsson och McAfee en provkarta på vad den digitala tekniken redan idag kan erbjuda: 3D-skrivare, förarlösa fordon, humanoida robotar, superdatorer med kapacitet att slå mänskliga medtävlare i underhållningsprogrammet Jeopardy! Men det är vad som förväntas komma därnäst som ger en lätt svindlande känsla. Androider eller robotar som kan utföra mänskliga arbetsuppgifter. Men vad händer då? Riskerar vi inte att skapa massarbetslöshet? Javisst finns den risken, svarar författarna. Men möjligheterna i form av fortsatt tillväxt och ökad välfärd är så mycket större. Om vi arbetar med, inte mot, den nya digitala tekniken kommer vi att kunna skapa en bättre värld. Tekniken är trots allt en produktivetshöjande kraft i människans tjänst!

Ungefär så skulle den visionära betraktelsen i The Second Machine Age kunna sammanfattas. Vid läsningen kommer jag att tänka på den prominente fysikern Alvin Weinbergs snart femtio år gamla Reflections on Big Science (1967), ett av de mer teknikoptimistiska manifesten som publicerats. Han argumenterade för att sociala problem borde lösas med teknik i större utsträckning än vad som hitintills skett. Weinberg hade medverkat i utvecklingen av den första atombomben och såg kanske inte så överraskande stora möjligheter i just kärnenergin. Med kärnkraft skulle öknarna fås att blomstra och den växande befolkningen födas. Förväntningarna infriades inte och han kom att anklagas för charlataneri och gränslös överoptimism.

Idag vet vi att lösningen på problemet med energiförsörjning inte är så enkel. Det är svårt för visionärer att bryta sig ur sin samtid och sitt eget kunskapsområde. I Weinbergs fall handlade det om de stora statliga programmens tid och kärnfysik. När det gäller Brynjolfsson och McAfee kan man fråga sig hur representativt det är att extrapolera från iakttagelser av de högteknologiska forsknings- och utvecklingsmiljöerna på USA:s öst- och västkust som ju förfogar över nästintill obegränsade ekonomiska och materiella resurser. Man kan också undra hur deras hemvist vid MIT:s Center for Digital Business präglat framställningen. Hur hade slutsatserna sett ut om utsiktspunkten varit en annan?

Ordet ’vision’ kan härledas till latinets videre som betyder ’att se’. Med en elegant turnering av ordets etymologi konstaterar den svenske socialpsykologen Johan Asplund att det finns visioner som förblindar. Det visionära tänkandet kan liknas vid det tunnelseende som uppstår hos bilister när de nattetid framför sitt fordon i höga hastigheter. Där vägen och eventuella hinder framträder i skarpt ljus reduceras världen bortom vägrenen till ett vagt och snabbt förbipasserande skugglandskap. Alternativen förpassas till periferin.

Men kanske är det just här kraften i det visionära tänkandet står att finna. Som sociologen Niklas Luhmann noterat överstiger framtiden människans föreställningspotential. För att kunna hantera en sådan ständigt överkomplex framtid måste hon ”fortlöpande beskära sin framtid efter måttet av sitt nu”, det vill säga reducera komplexitet. Tydliga visioner bidrar till att snäva in urvalet av potentiella framtider. Likt skygglappar på en häst kan människan med visionens hjälp skapa ett tunnelseende som gör henne mer målinriktad. Att detta inte är ofarligt säger sig självt. Skygglappar må ge fördelar på kapplöpningbanan, men inte vid ruinens brant.

Det visionära tänkandet är därför inte oskyldigt. Man väljer att se det man vill se. Ett återkommande drag hos tekniska visionärer är den närmast religiösa tron på att tekniken kommer att lösa våra problem. Denna framtidstro grundar sig i föreställningen att tekniken historiskt sett löst fler problem än den skapat. Bakom denna tro finns det implicita antagandet att från och med i morgon och framåt kommer tekniken primärt att lösa existerande problem och upphöra att skapa nya. Man menar att de tekniska lösningar som nu diskuteras kommer att slå igenom och så snabbt att förändringarna blir dramatiska. Eftersom teknik är gudagiven – i symbolisk mening – blir de också till det bättre. Men den historiska erfarenheten stöder inte denna argumentationslinje. Endast ett fåtal av alla löftesrika tekniker blir framgångsrika. Därtill krävs det typiskt några decennier innan tekniken ifråga vinner spridning. Och kanske viktigast av allt: tekniska lösningar på ett problem leder ofta till oavsiktliga konsekvenser.

Ångmaskinen utgör ett illustrativt exempel. Den var en produktivitetshöjande teknik som för Brynjolfsson och McAfee får stå som symbolen framför andra för den första maskinåldern. Men med ångmaskinen föddes också den moderna tekniska olyckan. Och ju perfektare apparatur, ju effektivare teknik, desto mer katastrofal och våldsam blev sammanbrottets förstörelse.

Även om författarna inte nämner det finns det en motsvarande destruktiv potential i den andra maskinålderns digitala tekniker. Men inte som oavsiktlig konsekvens, utan avsiktlig. Militära intressen har varit helt avgörande för den digitala teknikens snabba, nästintill språngartade, utveckling sedan andra världskrigets slut. Det gäller halvledartekniken, det gäller gps, det gäller internet. Och det gäller utvecklingen av självgående robotar. Brynjolfsson och McAfee uppmärksammar den hundliknande roboten BigDog från Boston Dynamics. Men vem har finansierat denna satsning? Jo, den amerikanska försvarsforskningen i form av Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA) och US Army Research Laboratory. Det primära syftet med utvecklingen av militär teknik är ett annat än att skapa tillväxt eller välfärd. Att den militära tekniken ofta ”spillt över” på den civila sidan är en annan sak. Något tillspetsat är den andra maskinåldern – informationsrevolutionen – i mycket en oavsiktlig konsekvens av den militärtekniska utvecklingen.

Per Lundin är docent i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.