Med förnuft, entreprenörsanda och hårt arbete hägnar han in sin egendom och domesticerar både djuren och de vildar som stiger i land på ön, därtill utan att utöva mer våld än vad nöden kräver. Det vore dumt att hemfalla åt sådan kolonial brutalitet som de spanska conquistadorerna uppvisade i Amerika, konstaterar han i pacifistisk anda.

Robinson är en av hjältarna i Oxfordhistorikern David Priestlands bok Merchant, Soldier, Sage. Den handlar om den långvariga kampen om makten i världen mellan olika yrkes- eller professionella grupper, som författaren enligt indiskt mönster men utan någon stor analytisk precision väljer att kalla kaster. Vi får visserligen veta att en kast är en social kategori som drivs inte bara av en rigid hierarki och ekonomiskt egenintresse, utan också av idéer, kulturella föreställningar och livsstilar. Att den tillika söker påtvinga andra sina föreställningar är dock knappast något som skiljer ut kasten från klassen eller andra sociala kategorier som historiska sociologer har större vana vid att utforska. För att förstå kasters uppgång och fall måste vi i Max Webers och Michael Manns efterföljd analysera både basala socioekonomiska villkor och legitimerande idéer, menar Priestland.

Historien är i grunden en serie strider – och inbördes samarbeten – mellan tre kaster och tre till dem kopplade värdesystem. Den första kasten utgörs av dem som krigar, bellatores, en aristokratisk jordägarkategori som genom historien har betonat fysisk styrka och kulturell konservatism. Den andra är de som ber, oratores, som historiskt innefattar både clerics och clerks, präster och byråkrater, med ideologiska respektive teknisk-administrativa syften. Den förmoderna historien präglades i hög grad av en samverkan mellan en jordägande och militariserad adel och ett prästerskap som erbjöd denna kast legitimitet. Den tredje kasten är Robinsons entreprenörskategori, som har effektivitetskravet gemensamt med byråkraterna, men normalt tror mer på marknadens än på statens välsignelse. Även denna kast delas emellertid in i en mjuk och en hård hälft, den förra intresserad av global frihandel, den senare av att samverka med krigarna för att erövra nya marknadsandelar eller skydda sig från konkurrenter. Den fjärde kasten, de som arbetar med händerna, laboratores, tillmäts ingen dynamisk roll i den historiska utvecklingen, utan är med sina egalitära idéer i allt väsentligt underkastad de övriga kasternas maktambitioner.

Det finns en huvudriktning i denna idealtypshistoria. En kast har nämligen visat sig ha en specifik uppgift som ”historiens lokomotiv”. Det är Robinsons kast, handelsidkarna, finansmännen och industrialisterna, som med början i 1500- och 1600-talets Storbritannien och Holland flyttade fram sina positioner i maktkampen, just genom de kommersiella och konkurrensinriktade idéer och moraliska hållningar som mestadels drivit dem.

I Priestlands tappning är Robinson följaktligen inte så mycket en personifikation av upplysningstidens tro på det mänskliga förnuftet och kunnandet, eller av en specifik brittisk handelskolonialism eller handelskapitalism, som av en evig kamp mellan den egna risktagande och vinststrävande entreprenörskasten och de övriga kasterna. Men Robinsons tid blir ändå gränssättande.

Det är med den moderna tidens inträde som kampen trappas upp, det är då som the merchants på allvar positionerar sig som historiens avantgarde, och det är då som bokens tempo påtagligt höjs. Det märks att författaren är mer hemmastadd i 1800- och 1900-talets historia än i den förmoderna tiden, särskilt den icke-europeiska, som behandlas styvmoderligt.

Boken präglas av ett ganska annorlunda sätt att skriva historia än det författaren praktiserade i sina tidigare verk Stalinism and the Politics of Mobilization (2007) och The Red Flag (2009), det senare en empiriskt väl underbyggd och analytiskt sammanhållen studie av kommunismens utveckling från franska revolutionens radikala skede till Castros överlämnande av makten till sin bror 2008.

Det nya verket, som han själv benämner en essä, präglas av djärva påståenden, spekulativ analys och syntetiska ambitioner. Det som förenar de två senaste studierna och stimulerar läsningen är dels det stora perspektivet, det vill säga det långa tidsspannet kombinerat med det breda greppet, dels en ambition att ta världens nuvarande tillstånd som utgångspunkt för frågor och problemställning. För Priestland står det klart att man kan lära av historien, särskilt när man vill förstå den ekonomiska krisen efter 2008. Vilka de explicita historiska lärdomarna är klarläggs emellertid inte, utom att de står att finna inte så mycket i tidsspecifika analyser som i de makrohistoriska mönster som framträder i big history.

Det kan tyckas som om liberalen Francis Fukuyama, med sin tes om att den USA-ledda konsumtionsdemokratin slutgiltigt segrade och den meningsbärande historien tog slut när kommunismen föll i Europa under åren kring 1990, har dikterat villkoren för bokens slutsatser långt mer än den revolutionäre socialisten Karl Marx. Det finns uppenbara likheter mellan Fukuyama och Priestland. Det finns emellertid också skillnader. En sådan gäller graden av kritisk analys av det liberalkapitalistiska samhället. En komisk höjdpunkt i boken är skildringen av de senaste decenniernas entreprenörstyp, Davosmänniskan, uppkallad efter den schweiziska skidort där plutokraternas Rotaryklubb haft sin årliga sammankomst sedan 1970-talet. På The World Economic Forum har man inte dragit sig för att bjuda in vare sig militärdiktatorer eller kommunistiska pampar då villkorad samverkan med andra kaster är nödvändig för den ekonomiska vinningen. Därför har man enligt författaren i Davos konsekvent undvikit att utropa den liberala demokratins slutseger, men aldrig tvekat om budskapet att den avreglerade marknaden ovillkorligt tillhör framtiden. Den kritiska udden förstärks av konstaterandet att Thomas Manns Bergtagen från 1924 utspelade sig på samma plats, men i en tid då den liberala entreprenörsandan var avsevärt svagare och mer hotad.

Popular

SD behövs för bråk

Sverigedemokraternas relevans har börjat ifrågasätts i och med att andra partier ska ha anammat en striktare invandringspolitik. Men SD:s roll i politiken är knappast förbi – snarare har den anledning att intensifieras.

Susanna Birgersson Krönika 2025 5

Det finns också skillnader mellan graden av determinism hos Fukuyama och Priestland. En central tanke i boken är att en kasts alltför dominerande maktposition tenderar att leda till drastisk förändring, som ett resultat av ekonomisk kris, krig eller revolution. På hybris följer katastrof. Författaren pekar ut flera sådana brytpunkter i 1900-talets historia, som lett till förskjutningar i kasternas inbördes maktförhållanden: första världskriget, den stora depressionen, andra världskriget och Bretton Woods-systemets kollaps 1971. Så väckte det ekonomiska sammanbrottet under åren kring 1930 på många håll åter till liv krigaren och dennes våldsamma mentalitet, även om vi i efterhandsperspektivet kommit att förknippa nazismen också med big business och teknokratisk rasism. I Sovjetunionen framträdde vid samma tid en kommunistisk krigare, men organiserad i arbetar- och chockbrigader som skulle garantera inte bara försvarsförmåga i kampen mot en aggressiv omvärld, utan även ekonomisk modernisering. Den stalinistiska krigarkasten kan enligt författaren inte jämställas med den nazistiska, eftersom den byggde på gemenskap och jämställdhet, inte hierarki och underkastelse.

För Priestland står det klart att vi just nu befinner oss vid ytterligare ett sådant vägskäl, som kan leda till att entreprenörskastens grepp om makten lossar. Den kinesiska modellen, byggd på en hybrid av entreprenör och byråkrat, kan öppna alternativa möjligheter. Som den Sovjetforskare han är analyserar han dock med betydligt större skärpa ett annat alternativ: Vladimir Putins postsovjetiska Ryssland. Den ryske KGB-majorens makttillträde på det nya millenniets första dag har inneburit krigarens återkomst, efter Jeltsin-epokens entreprenörsbaserade kaos. År 2000 var inte slutet för den ryska marknaden, utan slutet för en marknad som under en tid hade verkat utan stor inblandning från staten och byråkratin. I det ryska fallet drar författaren en linje tillbaka till 1930-talet, med dess ekonomiska kris och samhälleliga instabilitet, och med den breda popularitet som krigiska värden snabbt kom att få, på bekostnad av demokrati och liberala friheter.

Den Weimar-ryska parallelliteten till trots, återstår till sist frågan vad denna historia lär oss. Inte mycket. Ett försök att jämställa vår tids ekonomiska kris med den stora depressionen leder till föga mer än ett konstaterande att politiker tyvärr tenderar att förorda kortsiktiga, entreprenörsmässiga lösningar. Det krigarideal som den mellankrigstida depressionen väckte till liv utövar knappast någon större nutida lockelse, åtminstone inte utanför Ryssland, medger han, även om han i sammanhanget nämner både den amerikanska Tea Party-rörelsen och bin Ladins islamistiska krigarkast. Inte heller lyckas Priestland på något övertygande sätt extrahera historiska lösningar på hur de återkommande perioderna av ekonomistisk hegemoni, kris, oreda och återfödd våldsmentalitet ska bemötas. Hans avslutande vision att kastgränserna ska raseras och den arbetsfördelning som kastsystemet givit upphov till ska avskaffas är inte förankrad i historiska lärdomar på annat sätt än att han på bokens sista sida stöder sin utopi på den unge Karl Marx.