Fyra dagar efter att Per Albin Hansson avlidit tillträdde Erlander sitt ämbete den 10 oktober 1946 och i en ofta citerad dagboksanteckning denna dag ger han uttryck för två av sina karaktärsdrag: ängslighet och självförakt. Den tillträdande statsministern har drabbats av eftertankens kranka blekhet och undrar hur det ska gå. Han anser sig själv vara medioker:

Jag är ingen de stora linjernas, de stora beslutens, man. Jag är rädd, har alltid varit rädd och att jag nu accepterarat beror sannerligen inte på framåtanda och maktvilja, utan på rädsla för gruppen. Lojalitet mot gruppen och partiet. Lojalitet mot omgivningen som huvuddygd, blir det en ledare för landet under dessa bekymmersamma år? Jag tvivlar.

Harrison är en driven berättare och det är omöjligt att som läsare inte bli engagerad a...