Vid 55 års ålder är den högreste australiern, mest känd för sin återkommande roll som Wolverine i filmserien X-men, i oförskämt god fysisk trim. Hans midja rymmer inte ett uns av fett och hans pectoralii major hade kunnat vara mejslade av Michelangelo själv. De flesta 20-åringar kan bara drömma om att skåda något liknande i spegeln på gymmet. Varför breder jag ut mig om Hugh Jackman och hans avundsvärda fysik?

För att Jackmans personliga läkare är självaste Peter Attia, världskänd hälsoguru och författare till boken Outlive. The Science and Art of Longevity. Attia har skrivit boken tillsammans med journalisten Bill Gifford, men den senare gör sig aldrig påmind i texten. Doktor Attias manifest om hälsa och åldrande gavs ut i mars förra året, men ligger ännu högt upp på New York Times bästsäljarlista. Outlive har marknadsförts ivrigt av såväl Attia själv som av hans mest kände patient, Hugh Jackman. Budskapet är tydligt – gör som doktor Attia säger, så kan även du ha magrutor när du är 55.

Peter Attia har ett något ovanligt cv. Efter avlagd läkarexamen vid Stanford begav han sig till Johns Hopkins i Baltimore för att bli kirurg. Tre år in på utbildningen hoppade han dock av, och tog istället anställning som finansanalytiker vid konsultfirman McKinsey & Company. Attia började senare intressera sig för näringslära, och blev en ivrig förespråkare för diverse livsförlängande dieter och behandlingar. Han återvände sedermera till läkaryrket, och driver numera en privat praktik i Austin, Texas.

Attias fokus som läkare handlar inte främst om att förlänga sina patienters liv, utan att hålla dem vid god vigör så länge som möjligt. Att förlänga livet så mycket som möjligt är kanske inte meningsfullt om dess sista femtedel tillbringas i en sjukhussäng. Attias kritik mot den reguljära sjukvården – vad han en smula nedlåtande kal­lar för Medicine 2.0 – är att den främst befattar sig med sjuka människor. Hans egen modell – Medicine 3.0 – handlar om att förebygga ålderskrämpor som hjärtsvikt och demens flera årtionden innan de riskerar att uppstå. Vad detta innebär i praktiken är en oerhörd massa screening, för allt mellan himmel och jord. Utöver att fotograferas kors och tvärs med MR och DT genomgår Attias patienter omfattande provtagning, oavsett deras ålder och hälsotillstånd. Ingenting får lämnas åt slumpen.

Doktor Attia förordar även läkemedel med förment livsförlängande effekter. Han är särskilt förtjust i rapamycin, en gåtfull molekyl som upptäcktes på Påskön i början av 1970-talet. Rapamycin används sedan länge som immunhämmande medel vid transplantationer, men har i ett par sentida studier visat sig förlänga livet på möss. Trots att det saknar godkännande som livsförlängande behandling, och därtill har en del otrevliga biverkningar, så skriver Attia frikostigt ut rapamycin till såväl sina patienter som sig själv. Man får verkligen hoppas att doktorn vet vad han gör och/eller att han känner en bra advokat.

Är Peter Attias verksamhet grundad i evidens? Nja, inte helt och hållet. För att kunna betraktas som evidensbaserad bör en medicinsk procedur eller behandling ha genomgått minst en randomiserad kontrollerad studie. Attia medger själv att vissa av hans metoder saknar den graden av empiriskt stöd. Till sitt försvar påpekar han att randomiserade studier är svåra att tillämpa på livsförlängande läkekonst av det slag han själv sysslar med. Åtgärder syftade till att avstyra sjukdom flera decennier i förväg går ju knappast att testa i studier som på sin höjd varar ett par år. Attias försvar tillfredsställer knappast alla kritiker, men han spelar åtminstone med öppna kort.

Det allra mesta som Peter Attia har att säga om hälsa och åldrande är ganska rimligt. Författaren uppmanar sina patienter och läsare att äta nyttigt, träna regelbundet, sova ordentligt och så vidare. Att Attia lyckas expandera dessa enkla råd till hundratals sidor text, fullspäckade med diagram och akademiska referenser, vittnar om hans frenetiska entusiasm för sitt ämne. För ergonomiskt intresserade läsare som vill lära sig utföra en optimal squat eller hip hinge bjuder författaren på många sidors detaljerade instruktioner. Attias utläggningar för ibland tankarna till den där tröttsamma killen på gymmet som pådyvlar främlingar oönskade träningsråd, men författaren menar förstås väl.

Ännu mer omfattande är bokens kapitel om näringslära och biokemi. Attia fokuserar särskilt på metabola rubbningar som höga blodfetter och diabetes – tillstånd som i hans ögon måste undvikas till varje pris. Han avfärdar den reguljära läkekons­tens riktlinjer som släpphänta, och förordar aggressiv behandling på ett tidigt stadium. I sin praktik går Attia så långt som att förse alla sina patienter med små manicker som mäter deras blodsocker i realtid, oavsett om de har diabetes eller ej. I vilken mån patienterna har någon nytta av alla dessa mätningar är oklart, men det håller dem åtminstone sysselsatta.

Hur har Peter Attia råd att utföra alla dessa undersökningar på sina patienter? Och i vilken mån täcks dessa av patienternas sjukförsäkringar? Boken ger inga svar, men såvitt jag kan läsa mig till på nätet så befattar sig Attias klinik inte med försäkringsbolag. Istället praktiserar de en exklusiv form av privat sjukvård, som i USA går under benämningen concierge medicine. För 150 000 dollar per år får Attias patienter full tillgång till klinikens samtliga tjänster, som på ett lyxigt hotell eller spa. Detta inkluderar givetvis bara diagnostik och behandling som ingår i Attias livsförlängande vårdprogram. Patienter som blir sjuka på riktigt får vända sig någon annanstans.

Häri ligger det huvudsakliga problemet med Medicine 3.0 – att modellen är astronomiskt dyr. Detta tycks dock aldrig bekomma Attia, vars syn på kostsamma, medicinska procedurer påminner om Marie Antoinettes syn på vetebullar. Pengar tycks aldrig utgöra ett problem, vare sig för Attia själv eller hans patienter. I själva verket har ytterst få människor råd med det slags preventiva sjukvård som författaren saluför i sin bok. Att Peter Attia likväl framhäver Medicine 3.0 som en rimlig modell för samhället i stort framstår som en smula aningslöst.

Finns det då skäl att tro att doktor Attia kan förlänga sina patienters liv? Det beror på hur man ser det. De som följer författarens livsstilsråd till punkt och pricka kan nog räkna med ett par extra levnadsår jämfört med soff­potatisen i grannhuset. Vad gäller Attias medicinska experiment är jag mer skeptisk. Författarens svärmeri påminner mig om en gammal seriestripp, i vilken dataingenjören Dilbert skryter för sin hund Dogbert om ett tidsbesparande program han skaffat till sin dator.

”Tack vare min nya mjukvara behöver jag inte sitta så länge framför datorn, och har istället mer fritid”, påpekar Dilbert stolt.

”Vad gör du på din fritid, då?” frågar Dogbert.

”Sitter framför datorn”, medger Dilbert skamset.

Peter Attias medicinska trollkonster kan möjligen ge hans patienter ett par extra månader ovan jord – tid som de kommer att ägna åt ständiga läkarbesök, MR-undersökningar och grubblerier om sina blodfetter.

Outlive är en säregen bok av en säregen man. Såväl i intervjuer som i skrift framstår Peter Attia som oerhört driven och ambitiös. I bokens mer självutlämnande kapitel visar han färg som en kronisk arbetsnarkoman, ständigt i rörelse. Sådana individer löper en betydande risk att dö i förtid, men står också bakom många av vetenskapens stora genombrott. Attias uttalade livsmål är att undgå det förstnämnda och uppnå det sistnämnda. I sin egen livsföring kombinerar han en extrem aktivitetsnivå med en minutiös uppsikt över sin hälsa. Alla hälsomässiga parametrar antecknas, bokförs och analyseras noggrant – såväl hans egna som patienternas. Hur författaren lyckas följa sina egna riktlinjer om åtta timmars nattsömn är ett mysterium.

Så hur bör vi då betrakta denne Peter Attia? Är han en cynisk kvacksalvare och profitör eller en medicinsk pionjär före sin tid? Ingen kan säga med säkerhet. Om doktorns djärva experiment bär frukt så kommer han onekligen att ha gjort mänskligheten en stor tjänst, särskilt om hans metoder kan göras tillgängliga för allmänheten till en rimlig kostnad. Nyfikna läsare med obegränsade finanser och ett sinne för äventyr bör kanske rentav överväga att skriva in sig på doktor Attias klinik i Texas. Förvänta er bara inte att se ut som Hugh Jackman vid 55.

Bok:

Outlive: The Science and Art of Longevity

Peter Attia
Bill Gifford

(Harmony 2023)